Brostugan i Nykarleby firar 30 år på torsdag.

Café Brostugan i Nykarleby har den sista tiden tilldragit sig stadsmyndigheternas uppmärksamhet mera än vanligt. Orsaken är den att Brostugan blivit ett trafikproblem, sedan seminariet erhöll sitt annex Älvbranten.

Dagligen färdas över ett hundratal seminarister flera gånger till och från Älvbranten i skyndsam ordning. Genom att Brostugan står ett stycke ut på gatan, bildas där en flaskhals. Tillbud till trafikolyckor har redan observerats, men tillsvidare har ingenting hänt. I det av stadens myndigheter planerade gatuarbetet har man betecknat Seminariegatan som farlig ur trafiksynpunkt. Man har tänkt sig en sprängning av gatan i öster för att få bättre sikt och större utrymme vid Brostugan. Men förslaget skulle kräva cirka 600.000 mark i kostnader. Man har även tänkt sig saken så, att Brostugan skulle flyttas. För denna lösning drar sig många, då Brostugan i all sin enkelhet är en historisk byggnad.

Brostugan gammalt tullhus.

Brostugan äges av staden och har i tiden varit ett tullhus. Här uppbars bropenningen och därför har den fått en framträdande plats. Ännu i slutet av 1880-talet uppbar man avgiften. Bro-Pelle kom skyndande varje gång en fora närmade sig och krävde sin fempennisslant enligt äldre personers utsago. När denna beskattning upphörde, var stugan upplåten till andra ändamål. Målarmästar Sundell använde den som verkstad, och förvarade där gamla föremål, som han gärna förevisade åt intresserade personer.

På trettondagen 1925 öppnades i stugan ett café av tre affärsmän. Första föreståndarinnan var Fru Signe Björk. Som snart överlät tjänsten åt sin syster Edith Björkman. Vilken sedan dess föreställt caféet. Från 1 januari 1913 [1925]. Hon kan således fira 30-års jubileum på trettondagen.

Brostugan är som kafé väl känt i vida nejder. Där är snyggt och rent överallt, och i kaféet råder en lugn och varm stämning. Den ovanligt snygga gästboken berättar, att många prominenta personer besökt Brostugan och gjort sina anteckningar i boken. Väggarna äro prydda av historiska målningar av konstnären Gunnar Clément.

Brostugan är inklämd mellan bergen. Fröken Björkman har burit jord till bänkar och planterat buskar och blommor. I syrenbersån mot söder trivs ungdomen och i vildvinet kvittrar sparvarna mellan måltiderna under heta sommardagar. Det är vilsamt att sitta och njuta i Brostugans berså under ljumma augustikvällar.
Man får hoppas, att trafikfrågan kan ordnas så, att Brostugan kan stå kvar, ty vem vill inte instämma i den sång en skara sångkörsmedlemmar sjöng på väg till fest: ”Jag vet en vrå mellan bergen. En liten vrå som tillhör mig”.