Häggbloms däck
Eltre
Tavast Lektris
Heselius Kvarn

Jakobstadsvägen 27



Några milstolpar

  • 1947 inleddes byggnadsarbetena av Wiktor Heselius och Erik Fors.
  • 1949 på hösten maldes för första gången.
  • 1956 dog Erik Fors.
  • 1972 var kvarnen till salu.
  • 1973 upphörde kvarnverksamheten. (Tolkar ”stått oanvänd sedan 1974” som det.)
  • Kvarnen användes som lager. Ligger nära till hands att det var grannen Prevex, för det företaget har haft lager överallt i staden: I Frihemmet, Vernamo, Samskolan, ...
  • 1984 bildades Eltre i Socklot av Kent Wikblad, Frits Olaussen och Kjell Henriksson. Eltre El-service Henriksson & Co i handelsregistret den 22 november.
  • 1986 på hösten köpte Eltre kvarnen och inledde rivningsarbeten.
  • 1987 i september var renoveringen klar.
  • 1990 utsågs Eltre till årets företagare.
  • 1998 den 3 januari beviljades företagsnumret för Tavast Lektris El & Service.
  • 2002 avvecklades Eltre-verksamheten, men företaget finns kvar.
    - Frits blev Fy-/Ke-lärare på högstadiet i Sursik skola Pedersöre.
    - Kent blev kylmontör vid Kokkolan Kylmähuoltos filial i Jakobstad.
    - Kjell fortsatte som elektriker i företaget Tavast Lektris El & Service.
  • 2002 och en tid framåt hyrde ”konstskolan” kvarnen som ateljé.
  • 2005 startade Matti Häggbloms däckfirma i garaget.
  • 2007 hyrde Häggbloms däck lokal. Därav TOYO-skylten mot Jakobstadsvägen.



F.d. kvarnen och Eltre, dåvarande Tavast Lektris i juli 2016. I bakgrunden f.d. Bernhard Blomqvists bostad och cykelverkstad. Förstoring.

   
   

Artiklar

 
Bakgrund av Erik Birck 1988
Arrendeöverföring 1945
Mjölnaren fyllde 75 häromdan 1972
Heselius’ kvarn blir elverkstad 1986
Eltre flyttar in i kvarn 1987
Nya företag 2002
Däck ska man inte snåla med 2007



     Stadens kvarn
. Stadsfullmäktige har bifallit mjölnaren A. Nymans anhållan om, att arrenderätten till stadens kvarn samt det nyligen Nyman beviljade arrendet till plats på Kampen för en kvarn- och såginrättning överföres på Victor Heselius och E. Fors.


Österbottniska Posten nr 18/1945.
(Inf. 2020-11-09.)


*     *     *

Mjölnaren fyllde 75 häromdan
Faktiskt 75, undrade vännerna

PIGG OCH AKTIV och en mångsysslare av rang är Viktor Heselius, 75 år på trettondagen. Tio år efter det att folk i allmänhet börjar kalla sig pensionärer håller han fortfarande igång som mjölnare i sin ägandes kvarn i Nykarleby. Förutom mjölnare har Heselius hunnit med att vara bl.a. snickare, taxichaufför och båtbyggare. Nu är han emellertid beredd att lägga av — om bara någon vill köpa kvarnen. Konkurrensen från de ambulerande kvarnarna är kännbar och förresten kan man ju inte orka hur länge som helst.


Men Viktor Heselius är klarögd och har en hy nästan som en yngling och vi måste för säkerhets skull fråga på nytt — är det faktiskt 75 han fyllde?

— Jovisst, men det var många av de uppvaktande som frågade det samma.

Viktor Heselius är Pedersörebo från början — född i Forsby.
Hans föräldrar köpte emellertid ett hemman i Kovjoki och själv har han haft både såg och kvarn där och i Kovjoki har han också sitt bostadshus.

Han blev snickare redan i unga år, snickrade möbler och slädar, byggde båtar och busskarosser — bl. a. korgen till första Purmo-bussen.

1926 blev han taxichaufför i Nykarleby, som på den tiden hade nio bilar som mest på taxistationen vid Esplanaden. Det var innan folk skaffade egna bilar.




Viktor Heselius, fyllda 75, i full gång vid kvarnen.


Ont om pengar

— Köror hade vi nog, berättar han, men tiderna var svåra. Det var svårt att få t.ex. däck till bilarna och ont om pengar. Villaborna till Andrasjön och ungdomarna till dansen i Juthas är skjutsar han berättar om. Under den tiden hann han också med att bygga några motorbåtar — en av dem togs ur bruk så sent som i fjol. Den var i tiden med och vann motorbåtstävlingar vid Loppan.

Efter det här jobbade Viktor Heselius ett par år vid karosserifabriken i Jeppo. 1940 arrenderade han Kovjoki kvarn och 1947 började han tillsammans med en kompanjon bygga den nuvarande kvarnen i Nykarleby. De båda kompanjonerna Fors & Heselius hade tidigare den gamla kvarnen i staden på arrende, men den var  gammal och låg obekvämt till i åbranten och de beslöt sig för att bygga en ny. En stor del av arbetet gjorde de själva — den ena var metall- och den andra träkarl och de redde sig gott.

[1937 startade en karosserifabrik på Kiitola. Den upphörde redan 1941 i och med att försvarsministeriet köpte Kiitola för tillverkning av granater, vilka i många tusental laddades och sändes till fronten under fortsättningskriget. Fjalar Fors]

De båda reste runt och studerade och tog vara på de bästa idéerna. När kvarnen stod färdig var den modernast i hela länet — är förresten ännu, mer än tjugo år senare, helt tidsenlig.

Vi sitter i kvarnkammaren. Frostblommor på yttre glaset och mjöldamm i det inre gör att utsikten inte är vidare god. Fönsterrutorna skallrar av stenkvarnen som går för fullt denna dag. När även hammarkvarnen går är ljudet öronbedövande. På mätartavlan snurrar det lilla hjulet med jämn fart — ungefär en femtedel av bruttoinkomsten går åt till ström åt de nio elmotorerna.

— Nej, kvarnen är inte särskilt lönsam mer. Utgifterna är för stora och mjölmängden för liten. De ambulerande hammarkvarnarna har plockat bort en hel del kunder och det lönar sig inte att hålla öppet varje dag. Nu efter helgen är det dock många som kommer — med personbilar, traktorer och t. o. m. en häst kör in på gården med säckar i kärran.


Fullt i kammaren

Viktor Heselius minns hur det var förr när man fick vänta ibland i flera dygn i vetekvarnen på sin tur. Då var kvarnkammaren fullpackad av folk som väntade — stod som ljus käppraka eftersom det inte fanns rum att sitta.

Heselius mjölnarkammare används inte så ofta. Den är målad och fin med ett värmebatteri som håller den värsta kölden borta, men kunderna passar på att uträtta något stadsärende medan de väntar eller tar sig en kaffekopp i en bar. Själv har Heselius inte tid att sitta i kammaren eftersom han skall sköta kvarnen. Den är utrustad så att man slipper bära säckarna långa vägar. Säden förs med elevatorer upp, och det är bara att ta emot mjölet i säcken.

Men Heselius funderar alltså på att lägga av och sälja, kanske till någon industri även om han tycker att det vore synd på den fina kvarnen.

Viktor är änkeman sedan många, många år — säger med ett litet leende att visst är det väl ett trist liv att leva ensam, men har man inte gift om sig tidigare så inte lär det bli nu heller.

Han har också varit hästkarl och vunnit många pokaler på kapplöpningsbanan. Nu finns det inga hästar på gården — bara traktorer och den yngre generationen kan knappast sela på en häst en gång, tror han.

Det är nya tider, konstaterar Heselius och bereder sig att åka hem till Kovjoki för att ta emot sina födelsedagsgäster.


Inger, Jakobstads Tidning den 8 januari 1972.
(Inf. 2020-11-09.)


*     *     *

Heselius’ kvarn
blir elverkstad

Socklotföretaget Eltre flyttar till Nykarleby centrum. Företaget har köpt den gamla kvarnen som ståt oanvänd sedan 1974. Kvarnens nedre våning skall bli verkstadsutrymmen medan kontor och socialutrymmen inreds i den övre våningen. Kort sagt skall hela Eltres verksamhet flyttas till kvarnen.


— Kunderna har haft svårt att hitta oss i Socklot, säger de tre Eltre-innehavarna Kent Wikblad, Frits Olaussen och Kjell Henriksson. Dessutom blev det för trångt i uthuset där vi verkade.

— Något bättre läge än kvarnen kunde vi inte få, säger de. Inte ens vid torget skulle vara bättre. Kvarnen ligger ju alldeles vid vägen till Jakobstad och det lämpar sig bra för vår verksamhetsform.

Hittills har Eltre haft verkstad i uthuset hemma hos Wikblads i Socklot. Uthuset har nu blivit för trångt. Verksamheten har varit splittrad då kontoret funnits på annan plats i byn. Men också läget talade för en flyttning. Kunderna har också haft svårt att hitta rätt.

Kvarnen som ynglingarna nu börjat renovera byggdes efter kriget åren 1946—47. Sedan kvarnen lades ner har huset stått tomt. Ibland har det använts till lager. Innan Eltre kunde köpa kvarnen av Heselius sterbhus måste man först bilda en tomt av området där kvarnen står.

— Vi fick inte köpa ett hus som inte stod på någon tomt, säger Kjell Henriksson. Kvarnen har tidigare stått där den stått utan att ha egen tomt. Vi hyr nu tomten av staden.

Husköpet blev klart i början av september. Sedan dess har de tömt kvarnen på dess inventarier och röjt upp i största allmänhet. Det mesta som man rivit ut huggs upp till ved. Kent Wikblad berättar att han kört bort ca 14 traktorlass ned bråte. Ännu ligger gamla maskiner och kvarnstenar spridda runt omkring kvarnen.

[Var nyfiken på vad som hände med dem, så jag kollade med Frits Olaussen:  Kvarnstenarna som fanns kvar var alla gjutna betongstenar som ingen ville ta tillvara så de är nedgrävda under golvet som fyllning.]

På frågan hur mycket de beräknar satsa i projektet lyder svaren:

— Själ och hjärta, säger Henriksson.

—  Ca 300.000 mk, säger Wikblad.

— Plus all vår fritid, säger Olaussen.

De räknar med att ha verksamheten igång i kvarnen i nästa vår. Det mesta av renoveringsarbetet stå de själva för. Hittills har de tömt s.g.s. hela huset på de konstruktioner som uppförts för kvarnens behov. En dörröppning har gjorts mot söder, genom den ska man ta in de största maskinerna. Nästa arbetsskede är att gjuta ett nytt golv i huset.

Trots att kvarnens fasad ser sliten ut är huset i gott skick. Några takplattor saknas vilket gjort att mellantaket ruttnat på ett ställe. Men ruttet trä finns bara på det stället.



Nykarleby kvarn — Heselius, står det fortfarande på kvarnen vid utfarten av Nykarleby. Kvarnen har köpts av de tre ynglingarna fr.v. Kent Wikblad, Frits Olaussen och Kjell Henriksson som bildar företaget Eltre. Huset skall renoveras för att bilda ny verksamhetspunkt för företaget.


Reparerar

elmotorer

Eltre sysslar främst med reparation av elmotorer. Som sina främsta kunder har företaget foderköken och försäkringsbolag. Också privatpersoner anlitar Eltre som reparatör av hushållsmaskiner. De flesta kunderna finns i Nykarleby med omnejd men företaget har kunder ända från Särkimo. Konkurrenterna finns i Jakobstad.

Vi reparerar inte underhållningselektronik, säger Wikblad. I så fall skulle vi behöva ta in ny arbetskraft som är specialiserad på det området.

Eltre bildades för ca 2,5 år sedan då de tre (därav också namnet Eltre) killarna blev utexaminerade från skolan.

— När vi började trodde vi att branschen skulle vara säsongsbetonad, säger Frits Olaussen. Men hittills har vi inte sett av någon lågsäsong.

Att det finns arbete hela tiden beror på att olika yrkesgrupper har sin högsäsong på olika tider. Nu skördar lantbrukarna och då är de i behov av sädestorkar. Sedan tar pälsningssäsongen vid. Efter pälsningssäsongen går foderköken igenom sina maskiner. Så fortlöper året.

Detta leder till att det är bråttom att få motorerna reparerade då de går sönder. En tid körd Eltre med dejourering men det har man slutat med. Men man ställer fortfarande upp på kvällstid.

— Vi strävar till att vara snabba och förmånliga, säger Kjell Henriksson.


Johan Sandberg, Jakobstads Tidning den 9 oktober 1986.
(Inf. 2020-11-09.)


*     *     *

Nykarleby

Eltre flyttar in i kvarn

Under ett år har Eltre  el-service grundrenoverat kvarnen i Nykarleby. För en vecka sedan gick de första flyttlassen dit och hela verksamheten har flyttat från Socklot.

— Renoveringen är ett projekt i halvmiljonklassen, berättar Kent Wikblad, en av de tre ägarna.

— Kvarnen var från början i dåligt skick och vi var skeptiska, men utrymmena är idealiska för oss och vår specialgren, motorlindning, reparation av gamla motorer.


Renoveringen har skett från grunden. På nedre våningen har man gjutit nytt golv, vindsgolvet har lyfts ned 1,5 meter, man har isolerat varvet runt, satt nya fönster och ny inredning.

— När vi började var kvarnen, som upphörde 1974, helt i behåll om än i dåligt skick, säger Wikblad, en av ägarna till Eltre.

— Lassen till avstjälpningsplatsen är oräkneliga, men ute på gården har vi kvar en gammal kvarnmotor som monument.



Eltres ”monument”, en gammal kvarnmotor, passar bra på gårdsplanen till den nyrenoverade kvarnen dit Eltre nu flyttat sin verksamhet. Gamla motorer har blivit specialitet för Frits Olaussen, fr.v. Kent Wikblad och Kjell Henriksson. (foto: AH)


Kvarnkammaren är nu kontor. Förutom Wikblad hör också Frits Olaussen och Kjell Henriksson till ägartrion. Renoveringen har varit bisyssla för ägarna till Eltre, eftersom de till största delen utför reparationsarbetena själva. Tidigare höll man till med motorreparationerna i garage och lador i Socklot.

— Verksamheten har tiodubblats sedan starten och den nya lokalen betyder att vi ökar ännu mera, säger Wikblad.

Speciellt kommer man att öka direktförsäljningen av elmateriel, nu när man finns mera centralt. Elinstallationerna ökar också, även om motorlindningen tar 70 procent av verksamheten.

— Vi kommer så småningom att också sälja elhandverktyg och köksmaskiner, berättar Olaussen.

—  Och så samarbetar vi med Ostrobotnia med Forelco bevattningssystem för pälsfarmer, därför blir vårt distrikt ganska stort.

Verksamheten är tvådelad, dels är den stationerad i Nykarleby, dels ambulerande elinstallationsverksamhet.

— Men inom elbranschen vill det till att man har en specialgren, anser Olaussen.

— Verkstadsarbetet upptas främst av motorlindningen och det är vi ensamma om här i trakten. Elmotorer kan repareras, många motorer är sådana som lätt kan fixas upp.

Reparation av elmotorer sätter sina krav på utrymmen och därför fastnade man för kvarnen.

— Vår verksamhet kräver smutsiga, mindre smutsiga och rena utrymmen, sammanfattar Henriksson.

Förutom ägartrion finns en anställd vid Eltre.

— Men det kan bli aktuellt med nyanställningar i framtiden.


Anci Holm, Jakobstads Tidning den 3 september 1987.
(Inf. 2020-11-15.)


*     *     *
Nya företag
Tavast Lektris el & service, Nykarleby

     ELinstallationer och service. Försäljning av elmaterial. Konsultversamhet inom elbranschen.
     Äga maskiner och bedriva entreprenader.
     Bolaget kan äga, besitta och bedriva handel med fast egendom och värdepapper. Henriksson Kjell, Socklot.


Jakobstads Tidning den 19 mars 2002.
(Inf. 2020-11-09.)


*     *     *

”Däck ska man inte snåla med”



Matti Häggblom på däckfirman med samma namn bäddar för hjulfesten som han tror infaller till veckoslutet, då varmare väder utlovas.


Det är inte speciellt många som redan bytt till sommardäck. Klokt nog, säger Matti Häggblom på däckfirman med samma namn.


Till veckoslutet har det utlovats varmt väder och får man tro Matti Häggblom blir det hjulfest till veckoslutet.

Själv startade Häggblom sin däckfirma för två år sedan i det egna garaget hemma på Borgaregatan i Nykarleby. Nu har Häggblom tagit steget ut till en mera synlig plats i staden, till den gamla kvarnen vid stadens norra utfart.

- Vad gäller synligheten finns det inte mycket i övrig att önska, säger han.

Däckfirman är fortsättningsvis en bisyssla för Matti Häggblom som till vardags jobbar som anställd på Prevex, där han arbetar treskift.

- Däcksäsongen är kort, eller max två månader i året. Hittills har det gått att kombinera med jobbet på Prevex, säger han.

Skulle det visa sig att det finns efterfrågan på både däck och bilservice är Häggblom inte främmande för tanken att helt sadla om och bli egen företagare på heltid i Nykarleby.

- Det är faktiskt något av en dröm jag haft länge, men ännu vågar jag inte ta steget fullt ut, säger han.

Däckverkstaden i kvarnen kommer att bli något av en vägvisare för Häggblom, som bidar utfallet innan han gör några nya beslut i fråga om det egna företagandet.

Bilar har alltid varit en del av Matt Häggbloms liv. Uppväxt intill ån i Tervajoki var han inte gammal när han med de andra pojkarna började köra isbil på ån.

- Jag fick min första bil, en Fiat 850 som sexåring, säger han. Som äldre fick han uppdraget som mekaniker då hans rallykompisar tävlade med sina bilar.

Själv har han också kört rally. Det är hälften bensin i mitt blod, säger han.

Telefonen ringer och kunder tittar in till däckfirman för att höra sig för om priset på nya sommardäck.

- Konkurrensen är stenhård och kunderna har full kontroll när det gäller priset, säger Häggblom.

Häggblom lovar att han kan skaffa fram vilka märken som helst när det galler däck. Däck av märket Toyo är dock hans huvudmärke.

- Oberoende av vilka däck man kör med borde de bytas vart tredje år, rekommenderar Häggblom.

Åtta år gamla sommardäck är enligt Häggblom livsfarliga också om däckmönstret fortfarande har det djup som krävs, det vill säga 1,6 millimeter.

- Ålder i kombination med kyla gör att gummit stelnar och blir hårt, vilket gör däcken livsfarliga, säger Häggblom.

Detta gäller i synnerhet för så kallade lågprisdäck, för vilka gummiblandningen för våra för hållanden sällan är den rätta.

- Däck ska man inte snåla med. Att välja fel däck eller allt för billiga däck kan i längden kosta mycket sett ur trafiksäkerhetssynpunkt, säger Matti Häggblom.


Britt Sund, Jakobstads Tidning den 12 april 2007.
(Inf. 2021-01-17.)



Margite Enlund tillhandahöll.


Läs mer:
Företagen på Kampen.
Fler artiklar ur JT.
(Inf. 2020-11-09, rev. 2024-03-05 .)