Ett märkligt ställe, som under århundraden varit av stor betydelse för staden och nejden, var kvarnstället med den ärevördiga gråstenskvarnen som ännu finns kvar [revs 1984] i slutet av den nuvarande kvarnbacken. Ett gott kvarnställe var en värdefull tillgång och i synnerhet i forna tider ofta föremål för tvister om, vem som skulle anses vara dess rättmätiga ägare. Så även här, och frågan förenklades ingalunda av att kvarnbyggnaden var stadens, men låg inom landskommunens område. (Frågan var i samband med ett taxeringsärende före ännu så sent som i slutet av 1930-talet efter att med längre eller kortare mellantider ha varit uppe under närmare 300 år.)

När detta kvarnställe först tillerkänts staden, vet man inte. Men med säkerhet vet vi, att det var i stadens ägo åtminstone år 1660, ty det året försökte greve Totts ”hauptman” komma åt det, på grund varav stadens besittningsrätt till detsamma bekräftades genom en kunglig resolution. Men det är inte osannolikt, att staden fått rätt till kvarnstället redan vid sin grundläggning.

Vem som har byggt den första kvarnen, vet man ej heller. Kanske var det staden, men möjligen hade stället använts redan av bönder i den forna Läpo by, innan staden grundats eller t.o.m. innan Nykarleby avskilts till egen socken [1607].

I själva namnet har vi de på landsbygden vanliga namnformerna: av Olof eller (isynnerhet i sammansättningsord) Oll-, och av Brita blir Bigg. Med all sannolikt är namnet härlett från den på Högbacken bosatta bonden Olof Hanson och hans hustru Brita Mattsdotter, gifta år 1875. Men om någon tidigare Oll-Bigg icke kan påvisas, kan den här åsyftade knappast ha varit den, som tillerkänts det ifrågavarande kvarnstället. Däremot hade nog bönderna på Högbacka del i kvarnen under 1600-talet vilket av stadens domböcker framgår. Kvarnen kallades på 1600-talet Bergkvarnen, naturligtvis efter det framför nuvarande Engs gård liggande strandberget, och forsen kallades Juths fors, vilket namn för länge sedan glömts, (nuvarande ”Stadsforsen”). Den första kvarnen var av trä och hade ett par stenar. Den förstördes av ryssarna under Stora ofreden och har f.ö. flere gånger ombyggts. Den nuvarande gråstenskvarnen uppfördes år 1759; byggmästare var Matts Lillhonga från Gamlakarleby. Kvarnrörelsen drevs antingen av staden själv eller också var kvarnen utarrenderad. Då kantor Nessler arrenderade den, införde han turbiner i stället för det gamla vattenhjulet, och år 1903 inrättade han där stadens första elektricitetsverk.

Vindelbryggan

För stadens pojkar på 1880-talet var ett besök i kvarnen intressant så länge det gamla vattenhjulet ännu fanns kvar. Man betraktade där dess skummande gång nere i kvarnens dunkel. Det sades att det inte gick att för rädda mammor bortförklara ett besök på det nog så farliga stället, ty huru man än borstade kläderna, fanns det alltid på rock eller byxor åtminstone så pass mycket mjöldamm, att det bevisade syndarens skuld.

Bryggeriet, Stadskvarnen, Brunnsholmarna och dimma i Stadsforsen 1960. Några intressanta detaljer är att bryggeriet verkar ha rombformad taktäckning, Juthbacka herrgård syns ovanför Stadskvarnen, Joupers skorsten i bakgrunden mitt i bild och Saarela skymtar till vänster om dungen på västra älvstranden. Och om man zoomar in riktigt ordentligt i högerkant ser man en liten stuga. Tankarna går till Mikael Lybecks Midsommarvaka, även om ulliga dimmor där ”ånga bort mot mynningens säv”. Allt detta syns bättre på förstoring i SV/V och kolorerad.