Mamm fixar sin 90-årsfest själv

• Karin Sandström firar alltid sin födelsedag. Så även i dag fredag, då hon fyller 90 år. Och festen outsourcas inte – den fixar hon själv.

NYKARLEBY. - Det är ett bra sätt att träffa släkt och vänner, motiverar hon födelsedagsfirandet.

Som vanligt är det krutgumman till 90-åring som själv fixat festen. Som den envisa Purmobo hon är avviker hon inte en tum från sitt festkoncept. Det blev således blankt nej till sonen och dottern och förslaget att outsourca 90-årsfesten.

- Jag tycker ju om att baka och här finns gott om plats, säger hon och sveper över den dubbelt så gamla huslängan som varit hennes hem i 64 år.

Hon har också hunnit förnya sitt körkort mellan kalasstöket, vattengymnastiken, seniordansen och pensionärsträffarna. Och som hon gläds över sitt nya körkort.

- Fast barnen vill att jag håller mig innanför stadens gränser, säger hon, som sedan unga år rattat både traktor och bil.

Själv ser hon inte riksåttan som en farligare väg än gatorna i Nykarleby centrum.

FRÅGAR MAN KARIN var det hennes förtjänst att den nyutbildade trädgårdsmästaren hon skulle gifta sig med – även han Purmobo – blev statligt anställd trädgårdsmästare vid Nykarleby seminarium år 1953. Bror Sandström hade tänkt sig en karriär i Sverige, där han utbildat sig.

- Jag gjorde klart för honom att jag inte flyttar till Sverige och som tur var blev tjänsten i Nykarleby samtidigt ledig att sökas, säger hon.

Men Karin flyttade inte genast efter bröllopet med maken till trädgårdsmästarbostaden.

- Tassrji, säger hon själv om fåneriet att först ”bruda sig” ordentligt, eller väva och fylla på linneförrådet i brudkistan innan flytten.

Men det fanns inga färdiga diskhanddukar att köpa. Enda sättet var att göra dem själva.

- De vävda bordsdukarna har kommit väl till pass de gånger vi dukat upp till fest i källaren, säger hon.

UNDER BOSTADEN finns en källare från 1600-talet, från greve Totts residens. Under makarna Sandströms tid i seminarieträdgården förvarades i källaren grönsaker och andra grödor som odlades i den storslagna trädgården, som både användes för undervisning och som modellträdgård och för att bidra till skolans kosthåll.

Karin fick också snabbt anställning i seminarieträdgården.

- Jag har alltid trivts med att rensa, säger hon. Därför ser hon fram emot våren då hon får ge sig hän i rabatterna.

Då seminariet upphörde i början av 1970-talet fick både hon och maken Bror efter en tid anställning i stadsträdgården, där båda jobbade fram till sin pensionering. I dag är Karin änka.

Vintertid var Karin pälsarbetare ända fram tills pälskrisen i slutet av 1980-talet.

- Vi hade så himla roligt, säger hon om tiden i pälsningshuset som fick vintern att gå snabbt för trädgårdsälskaren.

Att en stor del av pälsningsjobbarna kom från Purmo gjorde det inte mindre roligt.

FJORTON SOMRAR l RAD [1971–84] spelade Karin Sandström med i Juthbacka teaters sommarteater. Skådespeleriet ledde även till roller i tre långfilmer. [Amirika (1975), Landet vi ärvde (1980) och Colorado Avenue (2007).]

Intresset för teater väcktes redan i Purmo. Då statsministern och blivande presidenten Urho Kekkonen i tidigt 1950-tal invigde lantbruksutställningen i Purmo hade Karin och några andra övat in ett teaterstycke som Kekkonen inte hann eller behagade ta del av.

- Men jag fick i stället servera honom köttsoppan. Efterrätten tackade Kekkonen nej till för att så fort som möjligt komma i väg till Jakobstad, där det säkert vankades en mer stärkande dessert.

KARIN SANDSTRÖM har även genom sina barn blivit något av en kändis – som mamm. Det händer att mamm får styra upp i syskonen Sandströms radiopodd, eller så syns spåren av henne i Peter Sandströms böcker.

- Klart jag märker att Peter lånat av mig i sina böcker. Men han intygar att jag inte är mamm i hans böcker.

Hon är inte speciellt överraskad över att sonen blev författare.

”Klart jag märkt att Peter lånat av mig i sina böcker. Men han intygar att jag inte är mamm i hans böcker.”
	FOTO: JONAS BRUNNSTRÖM

INTRESSET FÖR BÖCKER verkar vara medfött i familjen Sandström, där Karin är en flitig läsare, som sällan somnar in utan att först ha snurrat i någon bok.

Vaknar hon innan morgontidningen är i postlådan tar hon till boken. Så fort tidningen kommer hoppar den morgonpigga 90-åringen i sina spikskor och vittjar postlådan i nattlinne och morgonrock. Har det snöat skottar hon gången samtidigt och innan hon går in i stugan, sätter fyr i vedspisen och kickstartar ännu en aktiv dag.

- Det finns alltid något att söka efter, eller något som ska plockas bort, säger Karin, som mår bäst då hon får ”måra på” i och utanför det hus hon inte tänker lämna.