Juthbacka teaters föreställning 1973–74

Värmlänningarna

'Värmlänningarna' är beredda
Ny rörläktare vid Juthbacka

VÄRMLÄNNINGARNA I Juthbacka-parken. Det applåderade skomakargänget från i fjol, är beredda att visa upp sig för publiken i sin nya skepnad. På söndag blir det premiär på ursprungsversionen av Värmlänningarna, och teatergänget tycks ha omplanterat sig väl från skomakarmiljön till värmlänningar.

Många av de medverkande i årets pjäs är nya, men de som några av det gamla gardet finns ändå med.

Till premiären skall också den rörläktare för 500 personer som uppförs i Juthbackaparken vara klar. Den beräknas kosta 17.000 mark. Ännu i början av veckan återstod mycket jobb med läktaren.

Både Erik och Anna kommer från Jakobstad;
Håkan Storskog och Kristina Helsing.

DET ÄR DEN GAMLA hederliga versionen av Värmlänningarna vi ger på Juthbacka teater, säger regissören Majlis Granlund. Vi håller oss till Fredrik August Dahlgrens ursprungsversion, även om vi nöjer oss med att säga stackars flicka, i stället för stackars arma flicka. Majlis Granlund tycker att miljön, Juthbackaparken, är idealisk för pjäsen. Det är en vacker miljö, säger hon.

Den här veckan är slutspurten för teatergänget med repetitioner varje kväll. Efter diverse omkastningar i rollistan blev den slutligt klar i tid.

Erik och Anna har Juthbacka teater fått låna från Teater Jacob i Jakobstad. Kristina Helsing spelar Anna och Håkan Storskog Erik. Fjolårets Esko, Boris Bränn, är Löpar-Nisse. Många av rollinnehavarna i årets pjäs är nya.

Sammanlagt är det ca 45 personer som medverkar i pjäsen. I det antalet ingår då också 16 folkdansare från Jeppo.

I förra veckan förstärktes den musikaliska sidan med Unto Tiihonen från Vasa. Han spelar fiol medan Herbert Österblad trakterar dragspel. Också Erik-Johan Lindvall skall spela till danserna de gånger han har tid, men vid premiären är Lindvall fullt upptagen vid spelmansstämman i Lappfjärd.

Scenografin har gjorts av Harry Öhman, som förvandlat Sockenskomakarnas byggnader till värmländska gårdar. Älven flyter nära till nedanför scenen. Men publiken får inte se Anna dränka sig, utan detta sker utanför synfältet, sedan hon gett sig av med båten.

I måndags hade man för första gången hästen med vid övningen, en häst som det varit svårt att få tag på. Då fanns också mycket av den övriga rekvisitan med för första gången.

I och med detta började också pjäsen ta fastare form, vid slutsången kunde man rentav ana den stämning som kan uppstå då allt är premiärklart. Och då återstod ännu ett halvt dussin repetitioner.

Majlis Granlund instruerar fr.v. Mauritz Häger, Bror Sandström och Karin Sandström, medan bröllopsgästerna väntar i bakgrunden. Förstoring.

Annons.

Kostnadskrävande rörläktare byggs

JUTHBACKA TEATER bygger en rörläktare för 500 personer. Läktaren skall vara klar till premiären på söndag, och beräknas kosta ca 17.000 mark. Men så skall den också förbättra se- och hörbarheten betydligt.

Investeringen i läktaren kräver också att teatern skall lyckas få publik till de tio föreställningar som planeras. Man har räknat med att finansiera bygget med lån, och hoppas att staden och landskommunen skall teckna borgen för detta. Men en del av läktaren borde årets pjäs finansiera.

Torsten Häger gick i början av veckan med foten i gips och var bekymrad över läktarbygget. Det återstod massor med jobb, men det var hopplöst att få tag på snickare som hade tid med arbetet.

Rörläktaren är en kostnadskrävande nyhet vid Juthbacka teater. Bilden togs för några veckor sedan då arbetet med läktaren pågick. Torsten Häger t.v. och Boris Bränn har inte haft några fritidsproblem de senaste månaderna. Förstoring. Läktaren färdig.