Selim Segerstam –
mannen bakom Vår Sångbok

Den finns i många hem. Nött och sliten, kanske utan pärmar. Omsorgsfullt tejpad eller med pappersomslag. Vad då?

Det kunde vara en beskrivning av Bibeln, men jag avser något annat. En sångbok. Vår Sångbok. Den blå eller roströda boken som innehåller många av de sånger som med rätta betraktas som finlandssvenska och nordiska pärlor – vår sångskatt.

På pärmen står namnet på den som samlat och arrangerat materialet. Selim Segerstam. Men vem var han egentligen, förutom att han var far till dirigenten-kompositören Leif Segerstam? Låt mig få föra er decennier tillbaka i tiden, till den lilla byn där allting hade sin början.

Barndomen

Selim Segerstam var född i Socklot, Nykarleby landskommun år 1904. Han var äldst av tre bröder och syskonen blev tidigt föräldralösa. Selim blev omhändertagen av två damer i byn, Brita och Amanda Nygren, och det torde ha varit de två som såg till att han fick den utbildning som senare blev till glädje för flera generationer av musikvänner.

Studierna

Segerstam var redan tidigt intresserad av musik, och åren som elev vid Nykarleby seminarium gav en bra grund att bygga vidare på. Han dimitterades som folkskollärare från seminariet 1926 där han hade tagit lektioner i horn- och pianospel. Vid seminariet i Nykarleby arbetade han också som lektor i musik under läsåret 1929–30. Seminariet hade en orkester, där Segerstam fungerade som pianist under studietiden. Dessutom dirigerade han orkestern under våren 1930.

Han fick musiklärarbehörighet 1929, efter studier vid Helsingfors Konservatorium, nuvarande Sibelius-Akademin. Det kan vara intressant att fundera över bredden i hans musikaliska utbildning; han studerade komposition för Erik Furuhjelm, men därutöver fick han även undervisning i teoretiska ämnen, piano och sång. Segerstams musikutbildning var säkert i klass med dagens musiklärarutbildning vid Sibelius-Akademin, om man ser till den tidens traditioner och musikliv.

Socklot Sångkör

Selim Segerstam bidrog också till musiklivet på det lokala planet. Den 31 mars 1925 – alltså som ung folkskollärarstuderande – fattade han beslutet om att grunda en sångkör i hembyn. Tjugo personer vidtalades för provsång, och dessa utgjorde sedan stommen för kören som fick namnet Socklot Sångkör. Kören övade på tisdagar och hade som princip att lära in åtminstone en ny sång varje gång. Det kanske verkar vara en ganska stor utmaning, men med duktiga och ivriga sångare är väl nästan allting möjligt. Helen Segerstam berättar i en artikel om kören att de hade 120 sånger på sin repertoar, naturligtvis i stämmor. Numera existerar kören inte, deras sista framträdande var de facto på Selims begravning i oktober 1963. Men ännu kan min farmor med glimten i ögat berätta om sångkören och den betydelse den hade för hembyns musikliv.

Körledare Segerstam

1930 gifte han sig med Viola Kronqvist, också hon med rötter i Socklot. Paret flyttade till Vasa och där arbetade Selim som musik- och sånglärare fram till 1947. Under en stor del av åren i Vasa dirigerade han Vasa Sångargille och Vasa Brages sångkör. Också Vasabygdens sång- och musikförbund fick ta del av Selims kunskaper.

1947 flyttade familjen, nu med tre barn, till Helsingfors, där han fick jobb som musiklärare vid Helsingfors svenska folkskolor. Där ledde han Arbetets Vänners i Tölö sångkör, och under en tid också MM. Med intresset för körmusik följde också en vilja att göra nytt material. Segerstams arbete som körledare och musiklärare gav naturliga möjligheter och inspiration till att komponera ny musik och arrangera folkvisor, något som låg hans hjärta nära.

Segerstam och Vår Sångbok

Selim Segerstam är otvivelaktigt mest känd som mannen bakom Vår Sångbok, den samling sånger som kom att utgöra grunden för den finlandssvenska musikundervisningen under en lång tid, ja, nästan fram till idag. Han berättar själv om orsaken till sånginsamlingen i förordet till Vår Sångbok: ”Påverkad av den i Sverige framträdande allsångsrörelsen begynte undertecknad i början av 30-talet samla populära sånger och visor, som lämpade sig för unison sång. Melodierna harmoniserades efter hand och närmast med tanke på att mina egna elever – seminaristerna vid Vasa lägre folkskolseminarium – skulle kunna spela dem och framdeles som lärarinnor använda dem i kulturarbetet ute i bygderna.” Ursprungligen var det alltså fråga om ett åtgärdande av brist på arbetsmaterial för de egna eleverna. Så småningom blev behovet av en egen finlandssvensk sångbok alltmer trängande och 1950 samlades representanter för olika föreningar för att diskutera lösningsförslagen.

[Vår Sångbok Ackompanjemangsupplaga utgiven på Westerlunds förlag.]

Segerstam hade redan då jobbat ganska länge med sitt elevmaterial – han hade valt ut 210 stycken av de i hans tycke bästa sångerna ur vår egen sångskatt, plus ett antal nordiska pärlor. Detta var en naturlig utgångspunkt för en ny sångbok. På begäran kompletterades urvalet också med ett antal engelska, tyska och amerikanska sånger, plus några av de mer kända nationalsångerna – allt för att skapa en så bred och användbar sångbok som möjligt. Segerstam arrangerade eller harmoniserade sångerna, så att de skulle kunna framföras relativt enkelt. Den första boken med enbart melodi kom 1952, medan ackompanjemangsboken utgavs 1953. Syftet var att den skulle användas som sångbok i musikundervisningen, och det målet tycks den ha nått med råge.

Sångerna

Men det var inte bara som arrangör av färdiga folkvisor och sånger som Segerstam gjorde en förtjänstfull insats. Hans kompositioner har vackra melodilinjer, och många av dem sjungs ännu idag i våra blandade körer. Några av Segerstams egna sånger finns också med i Vår Sångbok, av vilka kanske Vintervisa med begynnelseorden ”Vind och vita vågor” hör till de mer sjungna. Nykarlebynejdens Sång- och Musikförbund hade för sångfesten i Ekenäs 1991 övat in ett konsertprogram bestående av musik och arrangemang av Selim Segerstam. Bl a fanns ett antal uruppföranden med – Vårmorgon på slätten (1936) i arrangemang för damkör, Ett liv är så litet för manskör och Vårens vinge stryker över landet för blandad kör. Vårmorgon på slätten finns faktiskt med i Vår Sångbok, men arrangemanget var nytt.

Han tycks ha varit en försynt man, en av de tonsättare som helst arbetar i det tysta. Det är märkligt, att det inte skrivits mer om denne man, som hade ett så stort inflytande på vårt finlandssvenska musikliv, både som tonsättare, musiklärare och kördirigent. Med en smula andakt bläddrar jag i mitt exemplar av den blåa boken som inte längre finns att köpa, utom kanske på något antikvariat. Där hittade jag mitt exemplar, efter träget sökande.