Staden
byter
fasad


Snart byter Nykarleby fasad. Trafiken s
öderifrån flyttas från nuvarande bron vid kyrkan till den nya bron vid Juthbacka. Turisten slinker lätt förbi en av de vackraste vyerna och fotovinklarna i vida nejder — den stilrena Birgitta-kyrkan speglande sig i älvens lugna vatten.

 

Stilrena Birgitta-kyrkan speglar sig i älven.


Juthbacka med den gamla herrgårdsbyggnaden erbjuder för all del en värdig fasad söderut, men den nya infarten kan inte i naturskönhet tävla med den gamla längs älvbranten.

Nykarleby har en rik kulturhistoria, grönskande och blommande parker och ett affärsliv som erbjuder vad besökaren behöver för dagen.

Vattentornet byggdes som karaktäristiskt landmärke 1964, och från en nivå 69 meter över havet kan man vid en kopp kaffe med hembakt bröd njuta av en enastående utsikt.

Kaj Wikblom är kock till utbildningen och driver Panorama för andra året. Han är nöjd med verksamheten, även om den lilla hissen gör det lite omständigt för exempelvis skolklasser att ta sig upp.

— Jag trivs med det här sommarjobbet, men får se nu hur det blir nästa sommar. Måste avtjäna värnplikten emellan, säger han.

Jag bakar det mesta av kaffebrödet själv, och det är nog en viktig detalj såväl ur trivsel- som lönsamhetssynpunkt.


Ministerdottern i skaldens hem

Nedanför Panorama står Kuddnäs. Topelius barndomshem. Värden Bo Kronqvist är expert på det mesta av stadens historia och speciellt på Topelius, men ändå känns det nog lite speciellt och ovanligt att guidas runt av kulturministerns [Gustav Björkstrand] dotter Johanna Björkstrand. På fyra språk visar hon turister och ortsbor runt i huset.

— Endel vet mera om Topelius än vad vi guider vet, andra vet ingenting. Men visst är det ett intressant sommarjobb, konstaterar Johanna. Hon hade två somrar tidigare jobbat på sjukhus, och önskade sig också ett liknande sommarjobb efter studentskrivningen i våras. Men det blev Kuddnäs, och det ångrar hon inte.

Den som söker svalka i Nykarleby kan bl.a. söka sig till Andra sjön. Stadens myndigheter har ännu inte kunnat enas om anslag för vägens permanentbeläggning, så det dammar och skakar lite innan man är framme. Väl framme konstateras att arbetena på småbåtshamnen framskrider, och att simkurserna pågår för fullt vid simstranden.

På väg mot Jakobstad väljer många att stanna upp vid Sandåsens grustag — ytterligare ett bevis för att det inte är servicenivån eller klassen av övervakning som avgör en simstrands popularitet. Man byter i buskarna och njuter av det varma vattnet och den fina sanden.


Bertel Widjeskog, Jakobstads Tidning 1986.
Lars Pensar tillhandahöll.


Läs mer:
Storbron i kapitlet Fakta.
Fler artiklar ur JT.
(Inf. 2012-08-23, rev. 2012-08-23 .)