Tidskapseln förslöts under andakt
– ”Jag lade med ett munskydd”
Feststämningen var på topp i Nykarleby på söndagen, trots att det blev ett annorlunda jubileum än man tänkt. Många Nykarlebybor hämtade den sockergris som staden bjöd på, för att sedan fira hemma.
Lars Nyman räcker över den förslutna tidskapseln [en röklåda] åt Laura Holm. Hon ska se till att den läggs i säkert förvar. Foto: Jonas Brunnström
Bredvid en spånskruv från Socklot försluts tidskapseln som ska öppnas när Nykarleby fyller 500 år. Det krävs en skål i jordgubbslemonad för att stundens allvar ska lätta.
Bröderna Lars och Sven Nyman jobbar vanligen med att reparera grejer som behöver repareras vid stadens depå. Måndagen den 7 september [stadens 400-årsdag] har de fått en lite annorlunda uppgift, nämligen att försluta en tidskapsel.
– Det känns lite märkligt, om hundra år finns det kanske inte någon tidning längre. Man märker redan nu hur annorlunda unga lever i dag, säger Lars Nyman.
Lars Nyman har arbetat vid stadens depå sedan 1983. Vad han minns har han inte fått något liknande uppdrag tidigare. Foto: Jonas Brunnström
I tidskapseln hittas bland annat brev, teckningar och söndagens tidning [och ett bidrag från Nykarlebyvyer]. Stadsdirektör Mats Brandt har också varit med och författat en liten skrift som förhoppningsvis läses om hundra år.
– Imorse skrev vi att det känns konstigt att fira under de här omständigheterna och så lade jag med ett munskydd. Man får hoppas att det inte är fler ofärdsår på kommande, säger Brandt.
Museiamanuens Laura Holm har bland annat bidragit med några miniböcker innehållande Topelius berättelser.
– Sen har vi fått in teckningar från stadens daghem och skolor. Det är ju spännande om något av dagisbarnen hittar sina handavtryck på en teckning om hundra år, det är inte helt omöjligt, säger Holm.
Laura Holm tycker att en fin sidoeffekt av projektet med tidskapseln är att fler reflekterat över vad som faktiskt består i hundra år. Foto: Jonas Brunnström
Ett protokoll från stadsfullmäktiges jubileumsmöte och en bild på stadsfullmäktige finns också med i tidskapseln.
– Det roligaste tycker jag är att folk börjar fundera över vad som faktiskt är bestående i hundra år, säger Holm.
Vi övervägde att svetsa in någon liten diktning på en metallplatta, men det blev inte av. |
Bröderna Nyman |
Bröderna Nyman konstaterar att det känns lite hisnande att tänka hundra år framåt i tiden. I deras verkstad hittas saker som byggts och reparerats av människor som gått ur tiden, och stämningen på verkstadsgolvet blir nästan lite andäktig under jubileumsdagens morgon.
– Vi övervägde att svetsa in någon liten diktning på en metallplatta, men det blev inte av, säger de.
Bredvid en gammal flisskruv från Socklot skola uppstår fler diskussioner kring tid och rum, historia och ursprung. Vardagens slentrian möter en insikt om tidens obarmhärtiga gång när locket till tidskapseln försluts med popnitar.
Det är inte varje dag som bröderna Lars och Sven Nyman får i uppgift att försluta en tidskapsel. Själv smög de inte med några bidrag. Foto: Jonas Brunnström
– Man börjar fundera på olika tidsperioder, det känns ju inte som så länge sedan man själv var 25 år, säger Sven Nyman.
– Det blir mer konkret och påtagligt, säger Heidi Kronqvist, tillfällig välfärdschef.
När tidskapseln väl är stängd lättar lite av stundens allvar. Laura Holm utbringar en skål i jordgubbslemonad och tar sedan tidskapseln under armen. Hennes nästa projekt är att placera den i stadshusets arkiv för en långtidsförvaring på hundra år.
– Jag hoppas att det dröjer hundra år innan den öppnas så att ingen tjuvkikar innan dess, säger hon.
|