Ramarna för budgeten präglade fullmäktiges jubileumsmöte i Nykarleby
Fullmäktigeordförande Mikael Lindvalls tal vid jubileumsmötet
Under de senaste dagarna har jag många gånger tänkt på Bosse Kronqvist. Tänk vilka historier han skulle ha att komma med vid ett tillfälle som det här! Men det hänger på oss andra nu att fortsätta göra det som han har lärt oss – värna om vår historia men blicka in i framtiden.
Nykarleby socken bildades 1607 genom att delar av Pedersöre och Vörå socknar sammanslogs till en ny församling. Leppo by i den nya socknen upphöjdes 1620 till stad med namnet Nykarleby. Staden hade omkring 1000 invånare och en areal på 21 km².
Nykarleby var länge landets minsta stad. Genom en sammanslagning av Nykarleby Ik, Jeppo och Munsala kommuner med staden skapades det nya Nykarleby med mångdubbelt större yta och befolkning. Det är under den här tiden som grundstenen sattes för Nykarlebys handels- och företagsanda. Men framförallt sattes grundstenen för tanken om att tillsammans är vi starkare än var och en för sig själv. Småstad som bäst. Det är vi.
Trots att vi har funnits i 400 år och att en kommunsammanslagning ägde rum redan 1975, är det självklart för oss alla att våra byar och dess särdrag är det som gör oss unika.
Vad skulle vi vara utan Jeppobornas företagsamhet? Vi skulle med rätta kunna kalla Jeppo för andelslagens himmelrike. Byn som visar vägen när det gäller mod och handlingskraft. Otaliga är företagen som Jeppoborna har grundat och utvecklat tillsammans genom åren.
Vill man ta reda på hur samhörighet ser ut ska man åka till Pensala. Dar lever man och andas som ett. Ordnas det någonting i byn går man man ur huset. Inte bara för att stödja arrangören utan för att umgås, träffas, glädjas och sörja tillsammans. Forsby, Kyrkoby, Ytterjeppo, Socklot, Kovjoki o. Markby. Byarna personifierar det som Nykarleby ofta kallas för: Den lyckliga staden.
Munsala med de vackra Sjöbyarna: Vexala, Monäs, Kantlax, Monå och Hirvlax är våra naturjuveler. Men ingenting har kommit gratis här heller. Småbruk, fiske och säljakt har genom historien varit starka här. Från 1930-talet och framåt har pälsnäringen redan varit vitt utbredd i trakten. Det började som ett komplement till jordbruket, burar och skugghus fanns på var och varannan gård. Så småningom växte verksamheten och blev huvudnäring för några medan hobbyfarmerna försvann.
Vår stad kallas ibland för ”skaldernas stad”. Topelius, Eklund, Lybeck, Rundt, Ågren och många många flera har sina rötter i vår stad. De blev våra röster i en tid när allas röster inte kunde höras. Och de ekar fortfarande i den här salens väggar och i många andra i hela Finland.
Bästa fullmäktige i Nykarleby ikväll ska vi fatta beslut om Ljusparken som är Nykarleby kraftverk Ab:s jubileumssatsning och gåva till stadens innevånare. Som fullmäktigeordförande kan jag inte annat än känna mig tacksam och ödmjuk inför en sådan gest. Framför mig ser jag en plats där vi alla tillsammans möter framtiden. Firar och sörjer. Umgås eller är för oss själva. För i Nykarleby kan du vara för dig själv om du vill, men du är aldrig ensam. Vi tillsammans möter vår historia, nuet och vår framtid.
Och som Bosse kanske sku ha älskat, avslutar jag med några rader av Topelius som beskriver vad Nykarleby betyder för de flesta av oss:
”Giv mig ett bo med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord:
och ljus av Herrens ord.”
|