|
Nykarleby, julmånad 1973:
”Drömmare, skrivbordsfilosof.
Din tid är förbi. Vi måste tänka på människan
och dagens krav” (en röst).
Jag läste ett kåseri om ett samtal
mellan farbror Z. och drömmarpilten RRE. (Pilten försöker
tränga ut ur sin sten
här nedanför min balkong, medan farbror Z. står
högt på en piedestal
litet längre borta i parken).
”Sträng, tigande och tungsint
är du, en fånge i din eviga förbidan. Tyst vädjar
du till mig med sorgsna ögon”. Ur R R Eklunds dikt
”Slätten”).
”Kom ut, kom ut och var fri och ung,
ty hoppets dagar de randas” (ur Sylvias
visa av Z. Topelius).
Jag kastar en blick på de trötta
popplarna vid älvens brant, ”långt ute, längst
ute”:
”Oss väntar ingen morgon, oss,
som tröttnat att i storm strida”. (Ur nykarlebyfödde
Mikael Lybecks ”Trötta
träd”).
*
Nu när solen går ned, mitt på
dagen, kastas ett bräckligt skimmer över den grå
cementen, den krympande vattenspegeln nedanför kraftverket
svartblänker som ett utstjälpt jättefat, vid skogsranden
rör sej en lyftkrans stålarm, bygger på principen
om balans och jämvikt, ett pekfinger, ett villkor för
växandet, rada sten på sten, block på block, resultatet
skall i alla fall bli ett hem, ett fäste, en hållpunkt.
Datumvisarens hoppfullt blå band,
röda hjärtans pulserande gyllne siffror flyttar dagarna,
sakta, fram mot ljusfestens mörker, när solguden vänder
vid Stenbocken för att livet i Norden ska gå vidare:
kanske inte mitt liv, kanske inte ditt liv, men kanske Livet …
|
