4. De första åren
1951—53
Den 1 juni
1951 öppnade Juthbacka semesterhem sina dörrar för semesterfolk,
för kurser och kongresser efter några bråda månader, fyllda
med allehanda bekymmer med reparationer, anskaffningar och med penninginsamlingen
till förmån för hemmet. De som fått ansvaret om hand var
inte så litet ängsliga för hur det skulle gå i fortsättningen.
Ville husmödrarna utnyttja de nya möjligheter, som Juthbacka erbjöd?
Lisa
Gröndahl berättar:
”De kom! Både från
norra och södra Österbotten, från Vasabygden och närmare
ifrån. Till en början något försagda och undrande: hur skall
en husmor kunna vara borta från sitt hem och sina plikter i tio långa
dagar? — Man riktigt förnam hur tankarna var förankrade i hemmet,
som de rest ifrån. Inte var man van att tänka på sig själv,
inte van att gåt till färdigt dukat bord. — I varje fall måste
strumpstickningen tas fram — och sen gick det lättare. Och alltför
länge dröjde det inte förrän man bekantat sig med varandra,
ja t. o. m. funnit gemenskap i de öden var och en på sitt
håll upplevat. Broar av förståelse och vänskap förenade
snart det tidigare med varandra så obekanta. Det blev för alla en gemenskap
med verkligt värdefull halt. Och när avskedet togs efter vistelsen på
Juthbacka, var det med saknad man skildes och under förhoppning att få
komma igen!”
Hem för organisationsfolket 1951
Men
det var inte enbart husmödrar som kom. Organisationsfolket i svenska Österbotten
hade också fått ett hem i Juthbacka. Redan före det officiella
öppnandet anordnades i Nykarleby marthadistrikt den 6 april sitt distriktsmöte
på Juthbacka. Den 11 maj hölls lärarmöte med 65 lärare
som deltagare. Österbottens norra nykterhetskrets samlades på Juthbacka
den 6 juni. Och snart blev Juthbacka ett lockande mål för föreningsutfärder.
Skolklasser på resa vek också då och då in för att
se på stället.
At det blev så hade många samverkande
orsaker. Juthbacka behövdes. Hela landsdelen hade varit med om att skapa
Juthbacka. Men det var måhända främst den anda av trivsel som
föreståndarinnan Lisa Gröndahl från första stund hade
fört med sig till Juthbacka.
Också tidningspressen ville vara
med. Redan den 15 april hade en pressvisning anordnats på Juthbacka. Föreståndarinnan
svarade för värdskapet och för en mera initierad lokal information
om Juthbacka svarade bokhandlare Josef Herler, folkskolinspektör Johannes
Åbonde och bankdirektör Karl Finnström. Alla var ense om att Juthbacka
semesterhem var en ny turistattraktion för Österbotten, värd att
stifta bekantskap med.
Juthbacka blev även en festplats med stor dragningskraft.
Ett lyckat försök med Juthbacka som plats för en sommarsamling
var Nykarleby marthadistrikts sommarfest söndagen den 5 augusti 1951.
En härd för hopp och tro
När den första sommaren
led mot sitt slut förstod hemmets initiativtagare, att ansträngningarna
inte varit förgäves. Semesterhemmet hade en rik sommar bakom sig. Därom
vittnade många uppskattande ord i en insändare i Jakobstads Tidning
för den 26 augusti 19521. En husmor skriver på tjugo kamraters vägnar:
”—
— — För oss syntes det som om en fridens ande bodde här. Förunderligt
lätt kunde vi lämna våra bekymmer bakom oss och njuta den vederkvickelse
som här kom oss till del. Vi smälte snart ihop till en enda syskongrupp.
Vi pratade som om vi alltid känt varandra. Huru underligt samstämmiga
erfarenheter hade vi inte alla gjort, trots det att konturerna var olika. …”
Det
svenska stiftets biskop, Max von Bonsdorff, skrev efter ett besök
på Juthbacka 3—6 juli tillsammans med biskopinnan en uppskattande dikt
i hemmets gästbok:
Må hemmet här,
en härd för hopp och tro
få skänka vila god och trivsam
ro
åt trötta vandrare, som sökt sig hit
från rastlöst
arbete och trägen flit.
Över 3.000
personer hade besökt Juthbacka under den första sommaren, av dem ett
hundratal varit gäster under en längre tid. 40 österbottniska mödrar
hade åtnjutit avgiftsfri ”mors vila” genom marthaföreningarnas
försorg. Sådana förhoppningsfulla rapporter kunde delges vid den
konstituerande stämma, som hölls på Juthbacka den 8 september
1951. Ända hittills hade förvaltningen varit interimistiskt ordnad genom
åtgärd av stiftarna. Länsstyrelsen hade slutgiltigt fastställt
stadgarna den 14 juli 1951, och den fortsatta förvaltningen kunde nu i stadgeenlig
ordning anförtros åt andelsstämman. Den ekonomiska situationen
tedde sig inte lysande, men stämman beslöt att i förtröstan
på framtiden gå vidare.
 |
|
Socialrådet Einar Holm och fru Stina Geust har lett
förvaltnings-
rådet sedan starten 1950 som ordförande och
sekreterare. |
I detta brev till allmänheten som publicerades i de österbottniska
tidningarna, summerar Lisa Gröndahl i september sina intryck av den
första sommaren:
”Rik har sommaren varit också på
sol och varma dagar. Det har känts som att vandra i en ljusflod på
denna gamla, vackra plats, där älven och forsen spelar dygnet runt,
och där de gamla träden i parken hägnar så många minnen
från gamla tider.”
Föreningen
Juthbacka Vänner bildas 1952
Arbetet gick vidare. Det första
verksamhetsåret resulterade i en klar förlust, motsedd visserligen,
men det oaktat större än man vågat räkna med. Förlustens
storlek var 1.459.456 mark. Protokollen från denna tid berättar om
ständiga diskussioner om nya sätt att skaffa pengar till Juthbacka.
Med hjälp av skolrådet Mitts försökte direktionsordföranden
Anna Bergman utröna möjligheterna att komma i åtnjutande av de
medel som utbetalades till välgörenhetsorganisationerna av inkomster
från statens skattekaffe. Direktionen beslöt även anhålla
om ett räntefritt statslån på 2 miljoner. Ett lotteri ansågs
vara en lämplig inkomstkälla.
I olika sammanhang visade det sig,
att andelslagsformen ställde hinder i vägen för förverkligandet
av sådana initiativ. På formella grunder hävdades, att andelslaget
var ett ekonomiskt företag. Enligt lotteriförordningen kan endast registrerade
föreningar erhålla lotteritillstånd.
Vid direktionens sammanträde
den 7 januari föreslog direktionsmedlemmen Ragnar Mannil bildandet
av en förening ”Juthbacka Vänner”, i vars namn lotterirättigheter
kunde erhållas. Förslaget godkändes, stadgar utarbetades av förslagsställaren,
och den 6 september 1952 undertecknades stiftelseurkunden av folkskolinspektör
Johannes Å b o n d e, den nya föreningens
första ordförande, fröken Lisa Gröndahl, trädgårdsmästare
Runar Asplund och sacr. min. kand. Elly Jern. Stadgarna godkändes
av föreningsregistret den 18 november 1952.
Juthbacka som hemslöjdscentrum
Redan i början av semesterhemmets verksamhetstid kom hemslöjden att
bli ett framträdande drag av aktiviteten på Juthbacka. För att
bereda personalen lämplig sysselsättning under de månader, då
gästerna var få, och för att höja trevnaden i hemmet införde
föreståndarinnan Lisa Gröndahl hemslöjd. Bl. a. vävdes
mattor och dukar. Snart var man i full gång med förfärdigandet
av Juthbacka-dockor. Då hemslöjdsartiklarna blev ganska många,
insåg fröken Gröndahl deras ekonomiska värde. Första
maj 1952 blev en ”basardag” på Juthbacka, och vid kvinnomässan
i Vasa fick Juthbackavävnaderna stor åtgång. Juthbacka Vänner
ansåg dessa erfarenheter värdefulla för framtiden, och en kombinerad
hemslöjds- och julmässa blev föreningens första arbetsuppgift.
Hemslöjdssträvandena
på Juthbacka kan även ses som ett led i arbetet för den gamla
österbottniska hemslöjdens återupplivande, ett arbete som i folkskolinspektör
Åbonde och fröken Gröndahl hade varma förespråkare.
Då ett föredragstillfälle anordnades på Juthbacka i maj
1952 framgick det att åhörarna som uppgick till ett hundratal blivit
starkt inspirerade till en insats för hemslöjssträvandenas aktiverande.
Föredragshållare var rektor Borglund från Steneby yrkesskolor
i Sverige. Man enades om att Juthbacka tillsvidare skulle bli en uppsamlings-
och förmedlingscentral för österbottnisk hemslöjd.
Den
första julmässan på Juthbacka väckte livligt intresse. Anslutningen
till mässan var synnerligen mångsidig, nivån var dock tämligen
ojämn, vilket visade att ett målmedvetet arbete på detta område
var motiverat. Omsättningen uppgick till 190.000 mark. Juthbacka Vänners
andel för arbeten som förfärdigats i hemmet uppgick till något
mer än en tredjedel av hela omsättningen.
Årsfacit
1952: Juthbacka en samlingspunkt
När årsberättelsen för
år 1952 — det första hela verksamhetsåret — gjordes
upp, kunde man konstatera att Juthbacka fått tjäna som den samlings-
och rekreationsplats man vid hemmets start siktat till. 50 husmödrar hade
under tio dagar fått uppleva ”mors vila”, 30 genom marthaorganisationerna
och Svenska semesterförbundet, 20 genom domkapitlet i Borgå stift som
ställde medel till förfogande för insamlingen Gemensamt ansvar.
Om Juthbacka som samlingspunkt heter det i årsberättelsen:
”Ett
flertal föreningar och sammanslutningar har här hållit kurser
och instruktionsdagar, ss. handelslagen, lantbrukssällskapets klubbledare,
Finlands svenska marthaförbund, Finlands svenska nykterhetsförbund,
Kristen skolungdom, flickscouter och scoutledare. Samtliga dessa kurser har varit
2—4 dagar. Handelslagen har under senaste år ordnat inalles sex tredagars
kurser. Deltagareantalet i dessa har varierat mellan 16 och 29 per kurs. Lantbrukssällskapets
klubbledare, 23 till antalet, var i april samlade till en fyradagarskurs. Finlands
svenska marthaförbund hade samlat deltagare även från södra
Finland, och 46 marthor var under tre dagar logerade i hemmet. Till dessa rådplägningsdagar
hade dessutom församlats flera tiotal marthor från grannsocknarna.
Kristen skolungdom hade förlagt sitt sommarläger till Juthbacka under
fyra soliga sommardagar.
Bland endagsgäster eller besökande på
kortare tid kan nämnas nio österbottniska marthaföreningar, vilka
haft Juthbacka som mål för sina sammankomster på Juthbacka eller
gästat hemmet för en dag: Österbottens svenska producentförbund,
Ab Skogen, Gamlakarleby tjänstemannaförening, Nykarleby nykterhetskrets,
kvinnoklubben i Gamlakarleby, handelslagens kvinnosektion. Sångens vänner
i Jakobstad, Föreningen Nordens avdelning i Jakobstad, kyrkofullmäktige
i Pedersöre, finska folkskollärare från Gamlakarleby, journalister
från Jakobstad och Gamlakarleby, representanter för norra idrottsdistriktet,
Ayrshire-föreningen, i Nykarleby kongressande privatföretagare, ett
20-tal österbottniska folkskollärare, direktionen för AK-distriktet
i Jakobstad, 250 folkskolbarn från Nykarleby på gemensam exkursion,
ett flertal smärre skolgrupper jämte många andra. — Nykarleby
marthaförening har firat sin julfest på Juthbacka och distriktets årsmöte
har hållits här. På samma sätt även Nykarleby handelslag.
En abiturientklass firade sin samvaro en natt i vandrarhemmet och på sensommaren
fick vi på Juthbacka ordna för bröllop med flera tiotal gäster.
Det
nyinredda magasinet med sina logeringsmöjligheter sommartid har även
tagits i bruk för resande från andra orter. Tvenne större grupper
från Syd-Österbotten har vardera en natt logerat i övre loftet
i magasinet. Hela magasinsbyggnaden med storstugan, serveringsrummet och loftet
har varit i flitigt bruk under sommarens lopp. — — —”
Några
trevliga bilder ur Juthbacka-gästers fotoalbum, t. v. interiörer,
t. h. husmödrar på ”mors vila” och därunder samling
på trappan. |
År
1953 — vändpunkt i ekonomiskt avseende
Verksamheten på
Juthbacka hade småningom funnit sina former. Årsberättelsen för
år 1953 berättar om kurser, samlingar och fester på Juthbacka
i ungefär samma omfång som under föregående år. Nya
inslag var en fyradagarskurs för vävlärarinnor, en studiecirkelledarkurs,
en terapikurs för åldringsvården inom Finlands Röda Kors,
sångarträffar för traktens körer och för dirigenterna
och arrangörerna vid sommarens sångfest i Nykarleby, köpmännen
från Jakobstad, Svenska kvinnoförbundet, Rotary från Vasa, österbottniska
och västerbottniska ungdomar på en resa i Svenska Österbottens
ungdomsförbunds regi. En skolgrupp från Norge gästade vandrarhemmet.
Vasa bomull beredde liksom föregående år 26 pensionärer
en tiodagarssemester på Juthbacka.
Årsberättelsen
för år 1953 har även ett glädjebudskap att meddela semesterhemmets
ägare och vänner: ”Direktionen önskar vid företeende
av årets bokslut påpeka det faktum, att hemmets ekonomi under nu rådande
frekvensförhållanden och frånsett skulden 3.900.000 mk och härå
löpande ränta ca 300.000 mk årligen, visat bärighet.”
— Konstaterandet väckte stor tillfredsställelse, då det tidigare
årens bokslut i detta avseende inte varit alltför hoppingivande. Till
det första årets förlust på 1,5 milj. mk, fogades år
1952 en förlust om 311.631 mk. Det var sålunda ett stort steg framåt
som tagits, då förlusten år 1953 endast uppgick till 75.842 mk.
Nu visste man, att Juthbacka tryggt kunde fortsätta. |
