5. Hemmet befäster sin ställning, 1954—57

Efter de första årens hårda duster såg det sålunda ut som om Juthbacka semesterhem skulle kunna se framtiden an med större frimodighet än vid starten. I viss mån hade de första årens stora förluster verkat avskräckande. Ledningen var emellertid mer än väl medveten om att svårigheterna inte var slutligt bemästrade genom att verksamheten kunnat göras självbärande. Skulden på 4 milj. mk hade t. v. avkortats med endast 100.000 mk. I en promemoria till direktionen påpekade föreståndarinnan, att andra åtgärder än de hittills prövade var nödvändiga, om skulden skulle kunna minskas i nämnvärd mån.

Mot växande popularitet
Det viktigaste var emellertid, att Juthbacka vid denna tid ingick i allmänhetens medvetande som en angelägenhet och en samlingspunkt för hela det svenska Österbotten. Allt oftare och i vidare utsträckning än förr fick Juthbacka öppna sina dörrar för semestrande, och för deltagare i kurser, möten och instruktionsdagar. För varje år som gick, kunde semesterhemmet konstatera ökad förståelse och vidgat intresse. Under de närmast följande åren kunde Juthbacka sålunda befästa sin ställning som en central medelpunkt för olika strävanden.

Fr. o. m. denna tid anges Juthbacka semesterhems mångsyftande verksamhet i årsberättelserna på följande sätt:

— förnämlig semesterplats för alla,
— modernt pensionat,
— omtyckt utfärdsmål för söndagsmiddagen,
— bekvämt övernattningsställe för genomresande,
— trevligt vandrarhem,
— varm sportstuga,
— populär kurs- och mötesplats,
— hemslöjdscentrum med årlig julmässa.

De reklammässiga parollerna var sannolikt i någon mån tilltagna i överkant, men motsvarades det oaktat av verkliga förhållanden i fråga om Juthbackas växande popularitet.

Rekord för kursverksamheten 1954
Om den utvidgade besöksfrekvensen på Juthbacka berättas i årsberättelsen för år 1954. Över 80 personer hade firat tiodagarssemester, ett par t. o. m. under dubbeltid om 20 dagar. Antalet övriga semestrande var 380. Kursverksamheten på Juthbacka uppnår nya rekord:

”Under år 1954 har inalles 12 större kurser hållits med omkr. 320 deltagare. Arrangörer har varit bl. a. marthadistrikten och Finlands svenska marthaförbund, Röda korsets svenska distrikt i Österbotten, Landsutskottet för kristligt nykterhetsarbete, lantbruksklubbledare och Österbottens svenska producentförbund. En väv- och växtfärgningskurs på två veckor hölls strax på nyåret. Denna kurs hade man kunnat ordna med anslag från Otto A. Malms fond, Svenska kulturfonden, Svensk-Österbottniska samfundet och lantbruksstyrelsen. Till en särdeles mångsidig hobbykurs hade anmält sig flera deltagare än kursledningen kunde ta emot. Länshälsosystern ordnade kursdagar för de svenska hälsosystrarna i länet, ett antal präster från olika delar av det svenska stiftet samlades till prästbrödradagar. Dessutom har vandrarhemmet tjänat som kurs- och lägerplats för scouter och flickmarthor såväl midvintertid som under sommaren. I början av augusti var en hel vecka anslagen för metodisternas nordiska söndagsskolkonferens med 70 deltagare från fyra nordiska länder. Praktisk vägledning i arbetsterapi för åldringar har ordnats under flera dagar av Röda Korsets svensk-österbottniska distrikt. Ett tiotal sammanslutningar och organisationer har dessutom ordnat diskussionsmöten och demonstationer på Juthbacka.”

Det ekonomiska resultatet för år 1954 uppvisar fortsatt minskning av den redan föregående år rent nominella förlusten till 61.493 Ink. Dessutom kunde Juthbacka i sina räkenskaper införa en nyteckning av andelar för 700.000 mk. Efter två års ansträngningar hade nämligen föreningen Juthbacka Vänner lyckats få tillstånd till ett lotteri viket genomfördes sommaren 1954. Föreningens ordförande Joh. Åbonde utförde ett jättedagsverke vid ordnandet av lotteriets praktiska detaljer. Lotteriombudsman var herr Cai Söderlund. Nettovinsten utgjorde ca 950.000 mk, varav 700.000 mk användes till tecknande av andelar. Hela detta belopp använd för avkortning av skulden. Det goda resultatet föranleder följande anteckning i revisorernas berättelse: ”Andelslagets ekonomiska ställning har väsentligen förbättrats under året, främst genom den stora nyteckningen av andelar, som åter möjliggjort avbetalning på skulden men även på grund av rörelsens i övrigt gynnsamma riktning.”

Folkskolinsp. Joh. Åbonde
ordförande i Juthbacka Vänner 1952—57.

Juthbacka får Penningautomatmedel 1955
År 1955 blev ett nytt år fyllt av arbete. Stora grundförbättringar genomfördes, varigenom den egentliga verksamheten i någon mån stördes, men hemmet stod nu bättre rustat än någonsin tidigare för sin uppgift. Trots de omfattande reparationsarbetena utgjorde de semestrande husmödrarnas antal även detta år 80.

I ekonomiskt avseende innebar reparationerna en stor belastning. En ljusning av väsentlig betydelse medförde emellertid en ny inkomstkälla som efter många års ansträngningar äntligen öppnade sig penningautomatmedlen, ur vilka den första utdelningen för Juthbackas del utgjorde 500.000 mk. Samma år erhölls även 600.000 mk ur tipsmedlen och 50.000 mk från Svenska kulturfonden. Understöden tillfördes hemmet genom Juthbacka Vänners förmedling. Föreningens bidrag detta år blev kännbart även därigenom att huvudvinsten i föreningens lotteri från föregående år inte uttogs, vilket möjliggjorde ytterligare teckning av andelar för 300.000 mk. Allt som allt kunde Juthbacka Vänner ställa 2.274.537 mk till hemmets förfogande under år 1955.

Vid vårstämman 1955 presenterade agrolog Joh. Weegar en plan för konsolidering av semesterhemmets skuld. Denna s. k. konsolideringsplan byggde på en årlig teckning under fem års tid av andelar genom samfälld insats från alla österbottniska organisationers sida, såväl ekonomiska som ideella. Förverkligandet av denna plan har tyvärr inte mött det gensvar den varit förtjänt av. I större utsträckning har den fullföljts endast av marthadistrikten och Österbottens svenska sparbanksförening. Första årets resultat var 148.450 mk. [Juthbacka vänners verksamhetsberättelse.]

1956 det första vinståret
År 1956 fick andelslaget nya stadgar. Stadgeändringen föranleddes av den nya andelslagen och innebar huvudsakligen förändringar av formell natur.

Att Juthbacka för varje år fick en ökad krets av vänner framgår av årsberättelsernas redogörelser för gåvor och donationer. År 1956 höjdes anslaget ur penningautomatmedlen till 1 milj. mk, vilket möjliggjorde återbetalningen av ett tillfälligt lån på samma belopp inom utsatt tid. Om övriga gåvor och donationer heter det i årsberättelsen:

”Juthbacka Vänner har förutom nämnda anslag på 1 milj. mk yttermera överfört till hemmet sammanlagt 189.500 mk. Till detta belopp hänför sig 50.000 mk av Svenska kulturfonden och 139.000 mk av inkomsterna för hemslöjd, som försålts på mässor i Vasa och på Juthbacka. — Juthbacka semesterhem har dessutom erhållit följande donationer: Vasabladet 100.000 mk, F:ma Strengberg 25.000 mk, Runebergs Ordens kör 20.000 mk, av vänner i Amerika 15.000 mk, Nykarleby landskommun som grundplåt för vägbelysning 10.000 mk och ur anslagen för nykterhetsarbete 12.000 mk, särskilda mindre gåvor har sammanräknats till 15.383 mk, sammanlagt 1.378.883.

Kännbara och uppskattade gåvor in natura är det av Jakobstads Tidning anskaffade kylskåpet och en av koncernen Nars i Jakobstad skänkt rulle telonmatta samt plastremsor, av vilka vävts mattor till hallen köket m. m. Österbottens Trä Ab har skänkt hemmet 15 m³ brännved.

En synnerligen viktig faktor i propagandan för Juthbacka semesterhem är de gratisannonser, som regelbundet varje söndag publiceras i Vasabladet, Jakobstads Tidning, Österbottningen och Österbottniska Posten. Denna värdefulla aktion har säkert bidragit till ökad besöksfrekvens — även vid söndagsluncherna — på Juthbacka.”

Donationerna var inte gjorda förgäves. Året 1956 uppvisar en vinst om 372.924 mk.

Över 1100 personer på tiodagarssemester 1957
Nya framgångar kunde noteras år 1957. Inalles 101 personer fick då vara med om tiodagarssemester på Juthbacka med understöd av marthaföreningar, från Gemensamt ansvar, Jakobstads Tidning, Gamlakarleby Rotaryklubb, Kristinestads Röda Kors-avdelning, föreningen Folkhälsan i Nykarleby, socialnämnden i Jakobstad, Wärtsilä i Jakobstad och Vasa bomull Ab. Kretsen av sammanslutningar med semesterverksamhet på programmet hade sålunda märkbart ökats.

Anslaget ur penningautomatmedlen höjdes ånyo, nu till 1,2 milj. mk. Svenska kulturfonden gav 75.000 mk. En anmärkningsvärld händelse var den av fil. dr Amos Anderson genom Hufvudstadsbladet Tryckeri Ab skänkta fonden ”Hufvudstadsbladets fond för husmorssemester i Österbotten”, vars grundkapital utgjorde 500.000 mk.

Som en märkestilldragelse 1957 betecknas i årsberättelsen även tillkomsten av elbelysning på vägsträckan från riksvägen till Juthbacka. Nykarleby stad svarade för sin andel inom stadsområdet, för den återstående delen av anläggningskostnaden iklädde sig Juthbacka ansvaret med utnyttjande av ett anslag från Nykarleby landskommun om 10.000 mk. Strömmen levereras från Nykarleby kraftverk.

I slutorden för 1957 års berättelse, konstaterar direktionen, att en märkbar amortering av hemmet skuld kunnat göras:

”Styrkta av detta och av de många andra bevisen på stöd och hjälp som Juthbacka semesterhem erfarit under år 1957 kan direktionen med tacksamhet och lugn tillförsikt se framtiden an i tro på hemmets vidare utveckling som ett välbehövligt semesterhem och en centralhärd för denna del av det svenska Finland.”

Några interiörer från Juthbacka.

Två pressröster om Juthbacka
Tidningspressens intresse för Juthbacka har omnämnts i olika sammanhang. Samtliga österbottniska tidningar har ända från starten med största beredvillighet öppnat sina spalter för meddelanden och reportage från Juthbacka. Men också rikstidningar och tidskrifter har velat uppmärksamma Juthbacka. Två klipp från åren 1956—57 får utvisa pressens uppskattning av Juthbacka:

”Den lilla österbottniska staden Nykarleby är en idyll. Men den är mycket mera, den är en liten vrå i världen, där sagan och historien gått hand i hand med gammaldags charm och grandezza.

En knapp kilometer från Nykarleby ligger Juthbacka gamla herrgård. I det svenska Österbotten har namnet Juthbacka blivit ett kärt och välkänt begrepp. En fridens oas. Betagande vacker är den gamla gården med den stora gula karaktärsbyggnaden och de röda flyglarna, om du ser den en dag i maj, då hägg och syren bildar ett blommande valv över trädgårdsstigen ner till älvstranden. Vacker är den också inramad i frostens vita sagoblom.

Som alla gamla gårdar har Juthbacka sin egen intressanta historia. Vad allt har inte timat där sen namnet första gången år 1654 påträffades i mantalslängden Då hade gården ett anspråkslösare utseende. Idoga män och resoluta kvinnor hr härskat där. Det var under löjtnant Carl Backmans husbondetid det nuvarande Juthbacka tog form. Karaktärshuset stod färdigt år 1821 och då tillkom även den terrasserade trädgården ned till älven.

År 1951 invigdes Juthbacka till sitt nya ändamål, resultatet av det svenska Österbottens förenade intresse. Beslut hade fattats att gården skulle bli ett rekreationshem och mötesplats för kongresser och kurser. Och tack vare djärva män och varmt tänkande kvinnor förvandlades Juthbacka till ett gammalt kulturhem. — — —

Man trivs på Juthbacka, antingen man gömmer sig där för att komma undan världens oro, eller för att deltaga i kurser och möten . . .”

(Göta Hartell i en artikel i ASTRA 1956)

”År 1821 stod den nya karaktärsbyggnaden på Juthbacka färdig och där står den än i dag med sina två herrgårdsgula våningar, sitt brutna tak, sin ljusa och festliga sal och sin pilastrerade fasad. Från söder löper en rak inkörsväg upp i en allé av åldriga björkar närmast huvudbyggnaden flankeras den av präktiga stockvirkesmagasin i djupröd mylla och stugor med syren och törnros vid vägen. En förbiåkande faller i förtjusning . . .”

— För att få bo på Juthbacka är det bara att kliva in . . . och om en stund visas man upp i ett trevligt herrgårdsdoftande rum med utsikt mot den lilla staden bortom älvkröken. Rummet och utsikten andas frid. Man känner att Juthbacka är en bra plats att vila på.

Och det är också meningen. Gården är sedan juni 1951 semesterhem, främst avsedd för österbottniska husmödrar, men öppet för vem som helst som söker ro och avkoppling. Nio gästrum finns i huset, och i en av flygelbyggnaderna har inretts ett trivsamt vandrarhem för gruppinkvartering . . .

— Juthbacka startades på initiativ av några enskilda personer och en del organisationer bland dem marthorna. — — — Man önskar Juthbacka allt tänkbart understöd, det förtjänar den vackra idén med ett hem för trötta husmödrar och en samlingsplats för kurser och möten i det svenska Österbotten.”

(Signaturen BEZ [Benedict Zilliacus] i Hufvudstadsbladet 1957)