6. Mot nya mål 1958—60


Juthbacka semesterhem startade som ett stort äventyr utan ekonomiska garantier av något slag. Som ett äventyr tedde sig även varje år som gick. Småningom kunde dock ledningen — och främst föreståndarinnan Lisa Gröndahl — andas lättare. Verksamheten bar sig, även om det gick långsamt med skuldens avkortande. Det var emellertid inte endast det siffermässiga resultatet, som skänkte tillfredsställelse. Mer än allt annat inspirerade hemmets tacksamma gäster, trötta husmödrar på sitt livs måhända första semester, till fortsatta ansträngningar mot nya mål.

Lisa Gröndahl  berättar själv härom:

”Men det fanns också andra, som sökte sig till Juthbacka för längre eller kortare tid: ensamma, som firade jul, påsk eller sommarsemester där, ungdomar, som njöt av sportlovets strålande sol på de snöskimrande markerna i denna vackra trakt. Kurser, ekonomiska och kulturella hölls med deltagare inte bara från Österbotten utan från hela Svensk-Finland, t. o. m. från de övriga nordiska länderna.

Vi behövde inte undra längre, om Juthbacka behövdes, om det kunde användas. Det visade den alltmer under åren stigande frekvensen.


År 1958 — genombrottsår för Juthbacka-camping

Vandrarhemmet på Juthbacka var på sin tid ett gott initiativ genom vilket Juthbacka snabbt blev känt och vann uppskattning speciellt bland ungdomen. Med bilismens snabba utbredning infann sig snart emellertid behov av en tidsenlig campingplats på Juthbacka. Bilcamping omnämndes första gången i årsberättelsen för år 1957. År 1958 hade denna verksamhet helt slagit igenom:

”Campinglägret på Juthbacka räknade senaste sommar 94 tält. För dessa har erlagts 100 mk per tält. Då det med all sannolikhet kan beräknas, att i varje tält i medeltal övernattat 4 personer, stiger antalet av dessa ”campare” till 370 personer. Dessa söker sig ofta in till hemmet för att få läskdrycker, mjölk m. m. och kokar stundom sitt kaffe eller te på gasspisen i köket. Någon eldstad finns inte i lägret, men tillgång till tvättvatten har beretts med en vattenslang. Vid regn och kylig väderlek har loftet med över 20 bäddar varit en god tillflyktsort för bilande resenärer. På grund av att på loftet icke tillsvidare kunnat ordnas särskilda avdelningar för damer och herrar, har extra bäddar ofta måst ordnas även i de stora nedre stugorna.”

Juthbacka börjar fr. o. m. nu även få en alltmer internationell karaktär. En grupp ynglingar från Holland, Tyskland, Italien och Frankrike övernattade på Juthbacka denna sommar med Nykarleby Rotarylubb som värd. Ett 30-tal norska seminarister inkvarterades på Juthbacka under de fyra dygn de var gäster i Nykarleby seminarium. Från Sverige kom även skolungdomsgrupper, och Odd Fellow-medlemmar från Umeå och Vasa Kom på söndagslunch, inalles 119 personer. Två bröllop med sammanlagt 160 gäster hörde till sommarens händelser på Juthbacka.

Hemslöjden fortgår på Juthbacka. Vid landskapsdagarna i Jakobstad 26—29 juni deltog Juthbacka Vänner med en kollektion i hemslöjdsutställningen, i vilken även utställare från andra sidan Kvarken deltog. Kollektionen byggde främst på gammal österbottnisk hemslöjd. De alster föreningen utställde blev av intendenten för Österbottens museum, Arne Appelgren, samordnade med gamla bygdeartiklar ur museets samlingar. Utställningen visade, att gamla allmogemönster väl kommer till sin rätt i moderna hem. Juthbacka har som grund för sin hemslöjdsverksamhet, förutom den ekonomiska vinningen och inredningen av semesterhemmet försökt få fram dessa ofta bortglömda allmogemönster, heter det i åraberättelsen för år 1958. Den sjunde julmässan på Juthbacka hölls 14—21 december. Mässan till vilken ett 30-tal hemslöjdare sänt sina alster, besöktes av flera hundra personer.

Årsberättelsen berättar även, att som främsta material för hemslöjden på Juthbacka använts ull av hemmets sju får. Av garnet stickades och ruggades över 60 par sportvantar. Dessutom vävdes ylleschalar, halsdukar, handarbets- och kravattyg av vilka syddes över 80 st. herrkravatter. Vävarbeten gavs även ut till väverskor i bygden som härigenom erhöll en välbehövlig extraförtjänst. En kurs i vävnad hölls på Juthbacka i april med hemslöjdslärarinnan Astrid Helenelund som ledare.


Lisa Gröndahls avgång 1959 — ett skede ändas på Juthbacka
Ar 1959 medförde ånyo ökad besöksfrekvens på Juthbacka. Antalet semestrande med stipendium för tiodagarssemester utgjorde 128. Antalet nattgäster och andra tillfälliga besökare ökade också. Sammanlagt 110 tält slogs upp på lägerplatsen under månaderna juni—augusti.

En av sommarens festliga dagar på Juthbacka var den 26 juli. Förutom de ordinarie gästerna — ett 40-tal — fick hemmet ytterligare till lunchen 18 gäster. Samma dag ordnades ett bröllop och senare på eftermiddagen en middag, till vilka Nykarleby stad inbjudit Sovjetunionens ambassadör Sacharov jämte maka och följe. — Personalen på Juthbacka behövde sannerligen inte vara sysslolös en sådan dag, men alla uppgifter klarades till allas belåtenhet.

Arbetet på Juthbacka blev med tiden mer och mer ansträngande för föreståndarinnan Lisa Gröndahl. På grund av hälsoskäl anhöll hon om avsked från sin befattning fr. o. m. den 15 oktober 1959. Samtidigt avgick fröken Ines Nordman, som under hela tiden från starten stått vid fröken Gröndahls sida, som husa och föreståndarinnans närmaste medhjälpare.

I årsberättelsen för år 1959 karakteriseras fröken Gröndahls insatser för Juthbacka på följande sätt:

”Med utgången av år 1959 ändas ett skede i Juthbacka semesterhems hävder i och med att föreståndarinnan fröken Lisa Gröndahl avgått från sin befattning. Med outtröttlig omsorg, med nit och initiativrikedom har hon osjälviskt fört semesterhemmet framåt ända sedan starten 1951. Juthbacka semesterhem tackar fröken Gröndahl för hennes ovärderliga insats i hemmets utveckling.”


Juthbacka visar sig inbjudande från alla sidor
— mest måhända från älvsidan.

Förvaltningsrådet utsåg vid sitt sammanträde den 13 september 1959 till ny föreståndarinna lärarinnan i huslig ekonomi  Eva Dahlskog.


Nytt byggnadsskede på Juthbacka 1960
Reparationer och grundförbättringar är regelbundet återkommande bekymmer i en gammal gård och Juthbacka utgör intet undantag från denna regel. År 1960 var tiden inne för nya genomgripande arbeten, vilka krävde över 2,5 milj. mk i kostnader. Det oaktat uppvisar verksamhetsberättelsen vackra resultat, även om reparationerna i viss utsträckning inverkade störande på hemmets möjligheter att bereda semestrande gäster en lugn fribostad. Stipendiaternas antal var 119, nattgästerna 1.018, de tillfälliga gästerna 3.009, kurserna 34 med inalles 1.109 deltagare. 150 campingtält bokfördes.

Ett historiskt evenemang för Juthbacka sommaren 1960 var släkten Forsman — Koskimies — Yrjö-Koskinens släktträff på Juthbacka, där stamfadern Johan Forsmans minne vederbörligen ihågkoms.

En omfattande plan för en ny förstklassig campingplats på Juthbacka utarbetades under året, likaså en långsiktig byggnadsplan.

Liksom under tidigare år tillfördes även år 1960 medel till Juthbacka genom den s. k. konsolideringsplanen. När tiden för denna femårsplan utgick vid årsskiftet hade inalles 743.940 mik tillförts hemmet.


Juthbacka — litterär inspirationskälla
Det är knappast förvånande, att den lugna och fridfulla atmosfären på Juthbacka också inspirerat till diktning. Det mesta kommer väl aldrig att publiceras, men en dikt av Elly Jern, kallad  Mors vila, förtjänar att återges. Dikten ingår i årsberättelsen för år 1958:


År efter år har jag trampat
min trånga ring
från bord till spis, och jag nästan dränkts i vardagsting.
Småbarn har snubblat omkring mig,
jag har slitit och vakat för dem,
och som genom ett töcken av trötthet jag sett mitt hem.

Nu är jag här på Mors vila.
En gammal gård
tar mig som en mor sin flicka
i vänlig vård.
Syrener och rosor doftar,
förbi går den skummande älv,
här i friden och stillhetens famn jag finner mig själv.

Bredvid mig i soffan sitter
en annan mor.
Vi delar med varandra
allt det vi hoppas och tror.
Skyggheten snart försvinner,
vän finner vän,
och lätt blir bördan att bära, och sinnet blir ljust igen.

Om kvällen klingar i salen
psalmers ljud.
Ett hungrande hjärta möter . . .
ett ord av Gud.
Över oro och vilsna tankar
välver sig bönens bro.
Vardagens gärning får evighetsljus. Hjärtat kan tro.

 

Ragnar Mannil (1961) Juthbacka Jubileumsskrift.


Nästa kapitel: 7. Ett hem i ständigt varande.
(Inf. 2004-01-17.)