Historisk fläkt kring vårt firarobjekt

Så har det då hunnit gå hela 370 år sedan lilla Leppo by blev det inte mycket större Ny Carleby. Inte för att M Lidolös vill påstå att han har händelsen i något speciellt färskt minne men jubileet till ära ger han gärna, på begäran, en liten lidolös återblick på denna tid i historien. Detta erbjuder inga svårigheter för med honom är det ungefär lika som med Fantomen. Det har alltid funnits en Lidolös och sönerna har generation efter generation efterträtt sina fäder på den lidolösa vilstolen.

Eftersom undertecknad är den första som gått ut i offentligheten har föregångarna varit sådana som nöjt sig med att filosofera och lidolösa i lönndom och efter bästa förmåga försöka styra utvecklingen i en mera vilsam riktning.

Om vi nu skall berätta någonting om ”gamla kungen” och med det menar Lidolös Gustav II Adolf, kan man kortfattat säga att han sysslade med både mer och mindre nyttiga saker. Till de nyttiga hörde ju förstås grundläggandet av Nykarleby. Nyttan med grundandet av Gamla Karleby och engagemanget i 30-åriga kriget kan man förstås diskutera. Speciellt fantasifull kan han inte heller ha varit eftersom han inte kunde hitta på några andra förevändningar än krig för att slippa ut med pojkarna på en öl eller två. Men å andra sidan var han inte heller den enda av stormaktstidens kungar som tog till samma desperata metod så man kan misstänka att det var lite kärvt i de kungliga äktenskapen överlag på den tiden.

Enligt historieskrivarna blev han med åren tämligen fet och bör m.a.o. haft förutsättningar att bli en kung i Lidolös smak om inte hans böjelser för att leva farligt med krig och vackra flickor varit för starka. Det torde ju också ha varit förstnämnda som knäckte gubben fast det är lite oklart vad som egentligen pågick där i dimman vid Lützen.

Den dåtida Lidolös var ingalunda på plats utan försökte så gott han kunde göra sin runda lekamen osynlig för alla knektvärvare, skatteindrivare och andra glädjedödare som på den tiden surrade runt bygden som ”borrflugor kring hästrumpan en varm sommardag”, som han själv uttryckte saken. Skulle den dåtida Lidolös ha vetat att Kristina, Gustav Adolfs dotter som besteg tronen och Vatikanen i nämnd ordning, i våra dagar hedras med frimärken skulle han nog ha tagit sig för huvudet han med, i kapp med Gösta Ågren.

Aldrig har lidolösheten varit så hotad som den var under hennes tid. Varhelst en lidolös försökte ”smälta ner” baken eller lägga sig för en stunds vila kom nån och bölade att det var någon greves mark. Med varje tuva och torva belagd med grevlig överhöghet blir det föga nöjsamt för en Lidolös. Ett grevligt slott skulle ju t.o.m. byggas på Residenstomten. Lyckligtvis hann dom bara bygga en källare som f.ö. blev till större glädje för Bror Sandström än för greven Tott.

Nej, 1600-talet med krig, häxprocesser, renlärighet, smågnetighet och 17 timmars arbetsdagar var nog ingenting för en Lidolös. Kättarbål eller fästning skulle nog troligen har blivit slutet för den lidolöse föregångaren om han vågat öppna munnen för annat än mat och dryck ─ eller skriva tvetydiga kåserier i Ny Carleby-Posten på den tiden. Det här låter litet skrämmande men ändå var det de mest lidolösa som levde bäst på den tiden. Värre var det med de som arbetade hårt och värst med de som slet mest; men så tog ju också den tidens speciella form av inkomstutjämning mera sikte på höjden än bredden.

Med anledning av jubileet är det ett verkligt nöje att fastslå att både släkten Lidolös och Nykarleby stad överlevt alla svåra tider; Lidolösarna myndigheternas intolerans mot ”lättingar” och oliktänkande och staden krig, brand och grannstäders lömska anslag. Som bekant har de ju upprepade gånger försökt få våra stadsrättigheter indragna. Att vi själva försökt samma trick med dem är sedan en annan sak. Nåja, sedan nåt århundrade har det varit vapenvila och inte ens Lankila i Kokkola har gjort några nya utspel i den vägen, åtminstone inte direkta. En viss oro för framtiden tycks man ändå hysa i både Karleby och Nykarleby eftersom man valt att fira 370 år i stället för att vänta på det vanliga, 375-årsjubileet. Men, å andra sidan, varför vänta när man kan fira nu ─ och firade 370 år är väl inget hinder för att fira 375.

Nu håller vi här i Nykarleby alla andan, fontänen inräknad, för ett riktigt glädjesprut på festdagen. Tänk så unga vi känner oss fast vi är så gamla, förvånar sig

MAGNUS LIDOLÖS