Ägirs kappsegling

i söndags försiggick under en god sydväst. Deltagandet var av olika anledninagr denna gång ej så livligt som vanligt från ortsbornas sida. Däremot deltogo i hajklassen två båtar från Jakobstad och en från Helsingfors Segelsällskap.

Före tävlingens början minde kommodoren om orsaken till, att SSÄ dittills ej hållit någon tävling och uppskjutut denna tävling i det längsta, nämligen den tragedi, som den 28 juni utspelade sig på havet mellan Mässkärs och Hällgrunds båk, varvid sällskapets vicekommodor och en av dess äldsta och mest hängivna medlemmar, tandläkare B. Wangel jämte maka fann sin död i vågorna.

Tio båtar startade. Banan gick denna gång från Loppan till märkbåt vid Djupörn, därifrån via Halvvägsgrundet till Kråkskärssund till sydligaste ostpricken vid Brudholmarna, samma väg tillbaka till Djupörn och in till startlinjen. Tävlingen kunde alltid till större delen överblickasd av åskådarna.

Hajarnas segling skulle vunnit i intresse, om icke två av dem Amica II och X blivit återkallade på grund av för tidig start, varigenom särskilt X blev lidande. Elisabet, som ännu seglar under SSJ:s flagg ledde ohotad från start till mål.

Elisabet, H. Stenbäck, SSJ, 1.05 07, I pris.
Gunn-Britt, V. Nars, SSJ (förare G. Jusp) 1.08.01, II pris
Amica 11, G. Wilkman, SSÄ, 1.09 16.
X, H. Träskman, HSS, (förare S. Rosendahl) 1.10.21.

I valörklasserna blevo tiderna:

Flygande Holländaren, H. Wenelius, segl. 1.36 26, reducerad tid 1.29.12, 1 pr.
Svall, L. Skrivars, 1,55,02, red. t. 1,31.10.

I den mindre valörklassen seglade Materjukk, Matti Luoma, ensam på den i förhållande till dess storlek goda tiden 1.42 21, red. tid 1.39.38.

Tävlingen om den av herrskapet von Essen donerade Gräsöns vandringspokal för sprisegelriggade allmogebåtar tilldrog sig stort intresse, frågan gällde, huruvida pokalens öde nu skulle avgöras, eller om måhända den nya pokaltävlaren från Bockfot måhända skulle få en inteckning i densamma och därigenom förlänga dess liv. Tyvärr blev tävlingen icke utslagsgivande för båtarnas seglingsförmåga, då alla tre hade sina missöden. Johanna åkte in i vassen vid Loppan och fick bottenkänning och gick på andra kryssen upp till Djupörn icke mellan startmärkena, som avsett var, varför den måste diskvalificeras. Den vann dock knappast genom sitt misstag mera än vad den förlorat vid Loppan Nordstjärnan och Svalan höllo på att gå samma väg, men ändrade i sista minuten kurs; Svalan förlorade något mera därpå än Nordstjärnan. Den diskvalificerade Johanna hade bästa seglade tiden.

De båda andras tider skilja sig så litet från varandra, att en kontrollering av båtarnas mätningstal anses nödig, då det gäller en såpass värdefull pokals öde. När denna kan ske är ännu osäkert. Nordstjärnan erhöll emellertid ett I pris.

—

Den efterföljande samvaron blev till väsentlig del en hyllning till de vid sjötragedin den 18 juni omkomnas minne. Kommodor Hedström skildrade Brutus Wangels gärning som seglare och medlem i Segelsällskapet Ägir och talade om makarnas varma kärlek till sommarhemmets fjärdar och skär. „Det är ej blott en plats inom Ägir som är tom, det är som en bit av skärgården själv vore borta”. G. Stormåns sjöng de två sista stroferna av en av den bortgångnes seglarvänner i tiden Skriven visa om en sjömans siste färd, vilken bl. a. sjöngs vid de båda seglarnas sista gemensamma seglats med Fay IV helt nära det ställe, där olyckan nu skedde. Lektor Holmqvist reciterade känsligt Jarl Hemmers dikt Nordens sommar.

[Nordens sommar

När jag är död, så låt mig återvända till nordens sommar, svept i afton ron! Giv mig den skira vingen av en slända och låt mig flyga ifrån fjärran bon att gästa än en stund, en enda, allt vad jag älskat här av syn och ton.

Ni vita nätter, i ert djup jag vadat som i ett strandlöst hav av doft och dröm. Du taltrast, huru ofta har jag badat mig ren och nyfödd i din välljudsström! Och allt vad i min själ var sjukt och skadat fick frid och viskade: förglöm!

Du hägg, som stod i tystnaden och lyste med aftonskenet i din kronas snö — när jag i livets vintermörker ryste låg i mitt bröst din skönhet som ett frö, och drömmens träd rann upp i mig och lyste i själens skymning som en snövit ö.

Vart flyga åren? Snart är jag försvunnen. Men nya somrar susa på min grav, och häggen står med blommor överspunnen, och doftfylld, sångfylld stillnar kvällen av. — Du aftonro, varthän jag då är hunnen, låt än en gång mig dricka ur ditt hav!

Jarl Hemmer: Helg. Dikter, Holger Schildts förlag 1929. ]

Den av Ägir stiftade fonden ”Brutus och May Wangels minnesfond”, som skall användas till hugfästande av de bortgångnas minne stiger till c:a 20.000 mk.