N y k a r l e b y.

Den första fruktträdsodlingen vid Nykarleby seminarium.

Enligt den ursprungliga seminarieförfattningen skulle seminariets elever under eftermiddagstimmarna sysselsättas med praktiska övningar, bl. a. även trädgårdsskötsel. Men så länge en sådan undervisning icke var fast inordnad i seminariets läroplan, var det självfallet, att inga nämndvärda resultat kunde uppnås. Därför tänkte man sig införandet av undervisning i trädgårdsskötsel i kl. II på bestämd tid. År 1887 sysselsattes eleverna under terminens sista två veckor enbart med arbeten i trädgården. Man trevade sig fram till den lämpligaste arbetsformen i detta lärofack.

År 1896 inrättades en plantskola med elevernas hjälp för uppdragning av plantor, buskar och „telningar“. „Fruktträd uppdrogos från kärnor och stammar införskrefvos för ympning“, säger Z. Schalin i seminariets 25 års historik. På 80-talet omfattade experimentfältet för grönsaks, rotfrukts- och vallväxter en 2 tunnland stor areal samt „fruktträn och en del bärbuskar spridda kring området“.

Den första fruktträdsodlingen synes emellertid inte ha fallit väl ut. I en redogörelse för 1890 säger trädgårdsmästaren David Wilhelm Jansson, att körsbärs- och äppelträden ännu inte äro fullvuxna, och tillägget „klimatet otjenligt för fruktträdsodling“ är en nedslående erfarenhet från denna tid.

Finska Trädgårdsföreningen i Helsingfors måtte ha haft i sin styrelse på 90-talet energiska och framsynta män, som ville vinna erfarenhet beträffande de för vårt klimat lämpligaste äppelsorterna. Föreningen ville få till stånd en pomologisk försöksstation vid vårt seminarium. Pomologen A. Smirnoff sändes till Nykarleby för att på seminarieområdet utse den lämpligaste platsen. Området väster om klassbyggnaden och kosthållet ansågs vara lämpligt för en dylik försöksodling, och på våren 1892 sändes 50 st. fruktträd gratis till seminariet. Från trädgårdsföreningens sida uttalades önskemålet, „att ej allenast dessa träd egnas erforderlig vård och nödig skötsel än att ock i sinom tid och då de bära frukt, prof deraf måtte till Trädgårdsföreningen insändas, äfvensom att de frågor, som, enligt särskilt framdeles Seminariet tillsändande formulär, af Föreningen uppställas, måtte blifva besvarade“.

Förteckningen över de i maj 1892 från Helsingfors avsända fruktträden upptar c:a 80 olika äpplesorter samt „4 Klarbär, 2 Äggplommon, röda och 2 Päronträd“. I förteckningen läsa vi bl. a. „1 Oranieäple, 2 Autonefka [?], 3 Säfstaholmsäple, 1 Klaräple“ m. fl. för oss kända sorter. Kollektionen upptog även mindre vanliga träd, såsom „1 Persikoäple, irländskt, 2 Borowinka, 1 Mecklenburger Kantäple“ o. s. v. Men en del av de då utplanterade fruktträden dogo den därpå följande vintern. Emellertid konstaterar direktor Schalin 1898, „att vår lilla pomologiska station omfattar för närvarande 45 utplanterade fruktträd, 35 körsbärsbuskar samt i plantskolan 175 äppel-, 40 päron-, 5 plommon- samt några krikonträd eller buskar“. Direktorn har kommit till en annan erfarenhet av fruktträdsodlingen än den tidigare nämnda trädgårdsmästaren, i det han säger: „Vi kunna vid jämförelse med andra fruktodlares erfarenhet här i orten anse konstaterat, att en framgångsrik fruktodling härstädes nog är möjlig — om blott allmänna rättsmedvetandet kunde utvecklas därhän, att trädens frukt icke skulle betraktas såsom ett skyddslöst „Commune bonum“. Samma bekymmer har fruktodlaren å vår ort allt ännu.

Det är inte lätt för oss att nu ange de resultat, som denna pomologiska försöksanstalt och plantskola, ledde till. Många skolor i vår svenskbygd ha dock gratis erhållit värdefullt växtmaterial till sina „mönsterträdgårdar“. Säkert har också den intresserade fruktodlaren i staden eller ute i bygden lärt sig mycket av de erfarenheter försöksodlingen givit.

Den första fruktträdsodlingen här vid seminariet har helt säkert varit ett värdefullt pioniärarbete pomologerna till god hjälp vid val av standardfruktsorter. Slutligen må i detta sammanhang ännu erinras om, att professor Elfving — lärare i botanik vid Helsingfors universitet en lång följd av år — beaktade i sina vetenskapliga publikationer resultaten av seminariets odlingsförsök med allehanda kulturväxter.