V. NYKARLEBY SOM SKOLSTAD

Trädgårdsodling. Skogsparken. Donationer från staden och enskilda stadsbor


Bland framsteg, som gjordes under denna tid kan nämnas, att en plantskola anlades 1886 i ”Residensparken”. Dir. Schalin, som mycket intresserade sig för denna sida av elevernas utbildning, anhöll 1891 hos staden om att på 30 år få arrendera ett 6 tnld (3 38/1000 ha) stort skogsområde väster om Residenstomten. Detta bifölls, arrendekontrakt upprättades den 30 dec. 1892 och sedan senaten s.å. beviljat 600 mk för ändamålet, anlades här den s.k. Skogsparken, en modellträdgård för folkskolor och ett övningsfält för trädplantering. Även ett experimentfält för fruktodling anlades, sedan Finska Trädgårdsföreningen 1891 och 1892 donerat buskar och fruktträd till seminariet. Denna ”pomologiska station” var avsedd att undersöka, om fruktodling var möjlig på dessa nordliga breddgrader. Resultatet blev gott och med folkskollärarna spriddes sedan fruktodlingen till skolträdgårdarna i hela Svensk-Finland. Ett nytt växthus uppfördes på direktor Wichmanns initiativ 1915.

Trädgårdsodlingen stod till en början under ledning av trädgårdsdrängen D. W. Johansson 1874—1890 och därefter bl.a. av trädgårdsmästare Axel Thunberg 1890—1908. K. V. Bergman [Far till Erik Bergman.]1910—1940, R. F. Asplund 1941—1953 och B. A. Sandström från 1953 [Far till Peter Sandström.].

Direktor Schalin avgick med pension den 9 juni 1904. Han hade styrt seminariet ”i Topelii anda”, som en lärare yttrade sig vid seminariets 25-årsfest. Efter honom beklädde lektor Gustaf Hedström direktorstjänsten till 1911. Han var den förste och siste Nykarlebypojken på denna post, måttfull, behärskad, objektiv och praktisk, den man, som seminariet då behövde. Under hans tid tillkom bl.a. den nya övningsskolan vid torget, avsynad och godkänd den 18 jan. 1908, såsom på annat ställe i d.a. omnämnes.




Seminariets trädgård i vinterskrud från direktorsbostaden mot norr.
[Seminariets trädgård i vinterskrud från direktorsbostaden mot norr.
Foto troligen från början av 1900-talet och fotograf troligen Teodor Schalin. Ur Holger Haglunds samlingar. Förstoring.
(Inf. 2006-11-29.)]


Arrendet på Seminarieparken, som Skogsparken även kallades, förlängdes den 8 mars 1923 på ytterligare 30 år. 40) Trädgårdsodlingen blomstrade ännu under 1930-talet, men i jan. 1939 fick seminariet avslag på en anhållan om anslag för ett nytt växthus. Det reparerades och utvidgades först 1948.

Under den stränga vintern 1940 frös det sista äppelträdet i plantskolan. I juni s.å. återlämnade seminariets dåvarande direktor Skogsparken till staden med motivering, att seminariet ej mera nyttjade densamma till undervisning i skogssådd och trädplantering, vilket förutsatts i arrendekontraktet. Anläggningen var dåmera igenvuxen och i förfallet skick. Inför 75-årsjubileet väcktes i dec. 1947 emellertid förslag om att rusta upp parken på nytt. Efter ingående diskussioner beslöt stadsfullmäktige i febr. 1948, att ett engångsanslag om 15.000 mk skulle beviljas för upprensningsarbeten i parken, Skogsparken i fortsättningen måste bibehållas som sådan och att seminariet som förut fick övertaga skötseln av densamma.

I april 1948 meddelade handl. Hugo Casén till stadsstyrelsen, att han önskade deltaga i kostnaderna för iståndsättandet av Skogsparken. Detta skulle antingen ske genom att låta uppföra en lada i stil med den, som tidigare stått där eller genom att bidraga med en penningsumma för återuppförandet av en brygga och en paviljong vid skogsparksdammen. Donationen skulle utgöra 10.000 mk. Stadsstyrelsen beslöt att utnyttja den generösa gåvan till att bekosta återuppförandet av en brygga och en paviljong vid nämnda damm. 41)

Under de följande åren tillkom tack vare dessa åtgärder Skogsparkens naturområde, som dock snart även det förföll och slutligen togs i anspråk för andra ändamål.




[Hej.
Skickar en bild av lusthuset jag tog 1961 en höstdag. Flickorna inne i huset är Carola och Stina Nystedt. Träffade Annikki Haavisto häromdagen och hon visste berätta bl. a. att i Skogsparken växte ”rågblomma”, en art som inte hittats någon annanstans i landet. Nu ligger det en hög timmer där. Stenfoten var grunden till ”Vindtemplet” (ett så vackert namn!).
Hälsn.
Solveig Sjöskog
(Inf. 2006-05-24.)]


Bland framsteg, som gjordes under denna tid kan nämnas, att en plantskola anlades 1886 i ”Residensparken”. Dir. Schalin, som mycket intresserade sig för denna sida av elevernas utbildning, anhöll 1891 hos staden om att på 30 år få arrendera ett 6 tnld (3 38/1000 ha) stort skogsområde väster om Residenstomten. Detta bifölls, arrendekontrakt upprättades den 30 dec. 1892 och sedan senaten s.å. beviljat 600 mk för ändamålet, anlades här den s.k. Skogsparken, en modellträdgård för folkskolor och ett övningsfält för trädplantering. Även ett experimentfält för fruktodling anlades, sedan Finska Trädgårdsföreningen 1891 och 1892 donerat buskar och fruktträd till seminariet. Denna ”pomologiska station” var avsedd att undersöka, om fruktodling var möjlig på dessa nordliga breddgrader. Resultatet blev gott och med folkskollärarna spriddes sedan fruktodlingen till skolträdgårdarna i hela Svensk-Finland. Ett nytt växthus uppfördes på direktor Wichmanns initiativ 1915.


Seminariets trädgård i vinterskrud från direktorsbostaden mot norr.
[Skogsparksdammen, dam i roddbåt och lusthuset.
Mikael Schalin tillhandahöll. Delförstoring.
(Inf. 2014-06-11.)]


Trädgårdsodlingen stod till en början under ledning av trädgårdsdrängen D. W. Johansson 1874—1890 och därefter bl.a. av trädgårdsmästare Axel Thunberg 1890—1908. K. V. Bergman [Far till Erik Bergman.]1910—1940, R. F. Asplund 1941—1953 och B. A. Sandström från 1953 [Far till Peter Sandström.].

Direktor Schalin avgick med pension den 9 juni 1904. Han hade styrt seminariet ”i Topelii anda”, som en lärare yttrade sig vid seminariets 25-årsfest. Efter honom beklädde lektor Gustaf Hedström direktorstjänsten till 1911. Han var den förste och siste Nykarlebypojken på denna post, måttfull, behärskad, objektiv och praktisk, den man, som seminariet då behövde. Under hans tid tillkom bl.a. den nya övningsskolan vid torget, avsynad och godkänd den 18 jan. 1908, såsom på annat ställe i d.a. omnämnes.

Arrendet på Seminarieparken, som Skogsparken även kallades, förlängdes den 8 mars 1923 på ytterligare 30 år. 40) Trädgårdsodlingen blomstrade ännu under 1930-talet, men i jan. 1939 fick seminariet avslag på en anhållan om anslag för ett nytt växthus. Det reparerades och utvidgades först 1948.



[Lusthuset avbildat med kritor. Signerad S. Andersson 28 maj 1931. Förstoring.]
Stig Haglund tillhandahöll. (Inf. 2015-11-04.)


Under den stränga vintern 1940 frös det sista äppelträdet i plantskolan. I juni s.å. återlämnade seminariets dåvarande direktor Skogsparken till staden med motivering, att seminariet ej mera nyttjade densamma till undervisning i skogssådd och trädplantering, vilket förutsatts i arrendekontraktet. Anläggningen var dåmera igenvuxen och i förfallet skick. Inför 75-årsjubileet väcktes i dec. 1947 emellertid förslag om att rusta upp parken på nytt. Efter ingående diskussioner beslöt stadsfullmäktige i febr. 1948, att ett engångsanslag om 15.000 mk skulle beviljas för upprensningsarbeten i parken, Skogsparken i fortsättningen måste bibehållas som sådan och att seminariet som förut fick övertaga skötseln av densamma.

I april 1948 meddelade handl. Hugo Casén till stadsstyrelsen, att han önskade deltaga i kostnaderna för iståndsättandet av Skogsparken. Detta skulle antingen ske genom att låta uppföra en lada i stil med den, som tidigare stått där eller genom att bidraga med en penningsumma för återuppförandet av en brygga och en paviljong vid skogsparksdammen. Donationen skulle utgöra 10.000 mk. Stadsstyrelsen beslöt att utnyttja den generösa gåvan till att bekosta återuppförandet av en brygga och en paviljong vid nämnda damm. 41)

Under de följande åren tillkom tack vare dessa åtgärder Skogsparkens naturområde, som dock snart även det förföll och slutligen togs i anspråk för andra ändamål.

Bland övriga åtgärder staden under årens lopp vidtagit till seminariets bästa, kan nämnas den donation om 10.000 mk som överlämnades vid 50-årsjubileet 1923. Dessa medel togs ur fonden ”Nykarleby järnvägs besparade trafikmedel”, som nu uppgick till 23.039:50 mk. Medlen skulle senare återbäras till fonden genom uttaxering under ett eller flera år. Fonden skulle förvaltas av seminariets lärarkollegium och räntebeloppet utdelas som gåvor bland välartade elever i seminariet och dess övningsskola. Om de sistnämnda i framtiden skulle upphöra med sin verksamhet eller om undervisningsspråket bleve ett annat än svenska, skulle fonden tillfalla Svenska Litteratursällskapet. Vid 75-årsjubileet 1948 utökade staden denna Nykarleby stads donationsfond med 50.000 mk. Räntan skulle utdelas som stipendier bland välartade elever vid seminariet och övningsskolan.

Stadsbornas intresse för seminariet visades under årens lopp bl.a. i flera donationer. Den första torde ha tillkommit redan den 12 jan. 1874 genom handl. G. M. Hedström, C. Nylund och P. Aug. Lybeck. Dessa hade ingått ett avtal med vederbörande minutförsäljare av brännvin, varigenom det uppstått ett överskott av 2.357 mk 30 pi. Summan överlämnades till konsul Grundfeldt som förvaltare av seminariefondens medel. 42)

Sedan lärarna den 1 mars 1880 lagt grundplåten till ”Alexander II:s normalskolestipendiefond” med 120 mk, tillsköt ett antal stadsbor den 2 mars s.å. 325 mk så att fonden efter ytterligare tillskott i febr. 1881 stigit till 500 mk, varpå räntan kunde börja utdelas som stipendier till flitiga och välartade normalskolelever från stadsförsamlingen.

Den 24 mars s.å. grundades på initiativ av dr Kr. ForsiusAlexander II:s stipendiefond”. Staden bidrog genom att sammanslå tre äldre stipendiefonder med denna, varigenom en fond om 628:71 mk erhölls. Fonden utökades till 1887 med 100 mk per år av dr Forsius, och uppgick 1897 till 2.404:44 mk. Stipendierna gällde seminarister från staden, som visat anlag för skön konst eller slöjd.

Den 3 dec. 1881 donerade rådman J. A. Lybeck 5.000 mk till seminariet till minne av sin maka att förvaltas under benämningen Augusta Lybecks stipendiefond. Stipendierna skulle utdelas till flitiga elever från stads- eller landsförsamlingen. Då elevantalet vid denna tid sjönk, utdelades ej en del av räntan, utan samlades till en ny fond under namnet Augusta Lybecks stipendiefond II. Dessa sammanslogs enligt lagen av den 29 mars 1957 om seminariefonder under 30.000 mk till Augusta och P. W. Lybecks jubileumsfond, som 1958 räknade 36.279 mk.

I mars 1898 överlämnade stadsfullmäktige en summa om 500 mk att förvaltas under benämningen Topelii stipendiefond. Summan utökades vid seminariets 25-årsjubileum till 1.000 mk.

I samband med att senaten 1903 beviljade staden tillstånd att indraga sin högre folkskola och överföra eleverna till normalskolan, åtog sig staden att bekosta de kvinnliga elevernas undervisning i handarbeten och gymnastik med 400 mk per år.

Familjen Lybecks intresse för seminariet visade sig fortfarande på många olika sätt. Den 18 febr. 1925 donerades sålunda 5.000 mk till Vicehäradshövding P. W. Lybecks fond. En av donatorerna var skalden Mikael Lybeck.

Bland Nykarlebybor, som ihågkom seminariet, märkes ytterligare massösen Anna Maria Backman, som testamenterade 6.450 mk till en stipendiefond, som den 10 sept. 1931 mottogs av seminariet och fick namn efter donatorn: Massösen Anna Maria Backmans fond. Som Nykarlebybor kunde väl även räknas direktor Nils Alarik Fougstedt med maka. Fru Ester Fougstedt donerade den 10 juni 1948 ett belopp till Direktor Nils Alarik och fru Ester Fougstedts stipendiefond. Denna uppgick 1955 till 40.590 mk, och var då en av seminariets största fonder. Vänner till avlidne läraren Henrik Wik donerade den 28 dec. 1949 medel till Lärare Henrik Wiks minnesfond, som 1955 uppgick till 14.140 mk.

Nykarlebyborna visade således på många sätt sitt intresse för seminariet även genom ekonomiskt stöd av olika slag. Seminariets donerade fonder, vilka 1957 delvis sammanslagits, var 1969 till antalet 53 och uppvisade ett saldo om 46.380:77 mk. De överfördes i samband med seminariets nedläggning till staden. 43)



Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 162—165.


Nästa kapitel: Seminariet under 1900-talet. Ofärdsåren och 1. världskriget.


Läs mer:
Den första fruktträdsodlingen vid Nykarleby seminarium i Österbottniska Posten 1947.
Trädgårdsmästarbostaden.
Skogsparken i kapitlet Fakta.
(Inf. 2005-01-24.)