Ditt och datt

     Vår lilla stad står just i vänaste försommarfägring. Ljuva dofter från trädens löv och markens blomster fylla luften och omsvepa vandraren i våra parker och esplanader. Tyvärr tycks inte ens denna naturens skönhet rå på vilddjursnaturen hos en del människor. Staden får anstränga sig till det yttersta för att hålla parker och anläggningar i städat skick, för att skydda naturens egna fagra uppsyn och för att hålla rabatter och esplanader i någorlunda god ordning. Det är med djupt vemod man måste konstatera, att mången ungdom, både från staden och omnejder, tycks anse det som bevis på mannamod och dådkraft att gå lös på rabatter och planteringar, att slänga omkring parksoffor, att överhuvud i görligaste mån förstöra och vandalisera i parkerna och esplanaderna. Efter de s.k. Conga och Jitterbug aftnarna hittas parksoffor utkastade i älven, rabatter nedtrampade och blommor lösbrutna. Tydligen har den tappre ynglingen önskat säga det med blommor åt sin hjärtas utvalda, och samtidigt givit henne bevis på sin manliga styrka. Kanske tror någon att det skett i barnsligt oförstånd, därtill kan dock med fog invändas att barnen inte rör sig utomhus nattetid, och det är just under helgdagsnätterna som hulligandåden utföras. Staden kan inte ställa ut särskild vakt för att bibehålla idyllen i sina parkanläggningar, men den kan rikta en allvarlig vädjan till ordningsmakten att hålla ett vakande öga på de slynglar och slynor, som röra sig i staden under sommarnätterna. Varje vän av vår korta sommars fägring hoppas med rätta, att polisen ingalunda sätter fingrarna emellan, när det gäller att bestraffa dylika vandaler för deras våldsverk.

     Efter denna sorgesamma utläggning är det på sin plats att även beakta de tillfällen till glädje och stolthet som yppa sig. På ett annat ställe i dagens blad sticker nämligen en dylik glad underrättelse försynt fram sitt lilla huvud. Stadens fäder ha beslutat att skaffa och låta uppsätta nya fina gatskyltar, och som pricken på i, dessutom att i en snar framtid tillhandahålla gårdsägarna nya, prydliga och blänkande emaljskyltar upptagande husnummer på gårdsägarens fastighet. Gatskyltarna är verkligen i behov av en moderniserig och ett förenhetligande, men de komma till sin fulla rätt först sedan också husnumrorna blivit uppsatta. —
     Tänk att hädanefter få säga att Johansson bor på Köpmansgatan 31 [Namnet ändrades till Sollefteågatan 1948.]och Petterström på Västra Esplanadgatan 14 o.s.v. Det låter bra mycket ståtligare och är dessutom betydligt enklare än att säga att Johansson bor i Sjöqvists gård i lilla byggnaden, dendär han köpte av Bollström för 18.300 mark, tänk så billigt han fick den, men han har ju brädbeslagit den sen m.m., — eller att Petterström bor i f.d. Nordins gård, ni vet väl, den som rådman Valdenström byggde då Poléns hade handelsboden i Lingonblads gård, eller kanske var det tvärt om o.s.v. o.s.v. Det hela har tarvat en rätt ingående kännedom om stadens topografi och dess borgares öden under åtminstone större delen av 1800-talet. Har det gällt att visa en främling tillrätta, har det vanligen gått fortast att föra honom till den gård han sökt och peka ut den. —
     De, som å ämbetes vägnar ha att uppgöra längder och förteckningar, äro säkert också synnerligen tacksamma över åtgärden. — Staden går framåt så småningom.

Effe, signatur för Johannes Åbonde.