Försäljningen av
Nykarleby järnväg

Österbotten.

Nykarleby.

Nykarleby järnväg såld.

Vid förstärkta stadsfullmäktiges sammanträde den 4 augusti fattades definitivt beslut om att till affärsmannen A. Lilius i Helsingfors sälja Nykarleby—Kovjoki järnväg. I köpet ingick skensträngen [SAOB: väg eller bana o. d. belagd med skenor] å en spårlängd av 13 ½ km, 2 lokomotiv, 3 passagerarvagnar och 15 godsvagnar samt dressiner och snöplog. Hr Lilius åter har i sin tur omedelbart sålt järnvägsmaterielen.

Upprivningen av banan påbegyntes i måndags och kommer enligt kontraktet att slutföras inom tre veckor. Tåget gjorde sin sista ordinarie tur till hamnen den 6 augusti på eftermiddagen. Mellan staden och Kovjoki kommer trafiken att fortgå, så länge skenrivningen, vilken påbegyntes vid hamnen och fortskrider mot Kovjoki, medgiver det.

Frågan om försäljning av järnvägen har behandlats vid åtskilliga sammanträden med förstärkta stadsfullmäktige, sedan ett anbud inkommit i februari detta år från en österbottnisk firma. Flera spekulanter ha därefter anmält sig, och särskilt på våren eller försommaren förbereddes i god tid och på ett tillfredsställande sätt den del av frågan, som berör koncessionen och den vid järnvägens byggande beviljade statssubventionen. Frågan härom avgjordes dock definitivt först för ett par veckor sedan.

Vid fullmäktiges behandling av järnvägsfrågan senaste fredag var man enhälligt av den uppfattningen att järnvägen borde säljas; men vid sammanträdet framställdes beträffande köpevillkoren ett förslag, vars godkännande skulle påkallat ett kort uppskov i avgörandet. Den definitiva form köpeavtalet nu har, erhöll det efter omröstning, med lika många röster för och emot omedelbart avgörande, varför ordförandens röst fällde utslaget.

Järnvägen byggdes så som bekant i slutet av 1890-talet och drog en kostnad av 339,522 mk 50 penni, varav staten bidrog med 150,000 mk. Den uppläts för trafik den 4 december 1899. Under hela den tid banan trafikerats ha inkomsterna varit så små, att de icke mäktat betäcka omkostnaderna för driften och de övriga utgifter järnvägen dragit. De senare åren har staden nödgats anslå av andra medel, huvudsakligen av utminuteringsbolagets vinstbelopp, närmare 10,000 mk årligen för järnvägens underhåll. Då sagda bolag icke lämnat någon vinst under de båda krigsåren, varigenom man nödgats anlita tidigare besparade medel för järnvägen, och staden därjämte dessa år fått vidkännas och fortfarande synes få räkna med mycket dryga utgifter av tillfällig art, har man ansett sig böra sälja järnvägens rörliga materiel. Härigenom kommer driften åtminstone för några år att ligga nere.

Bland befolkningen i staden synes man allmänt dela stadsfullmäktiges mening i fråga om försäljningen. Järnvägens trafikinkomster under juli månad stego till 1,482 mk 35 p., varav genom persontrafiken 950 mk 95, godstrafiken 430 mk 65 p och i diverse 100 mk 15 p. (K. C.)

Stadsfullmäktige sammanträde den 4 dennes och behandlade därvid bl. a. följande ärenden:

Stadens skog. Då fråga väckts om försäkring av stadens skog och forstmästar A. Calamnius, som nyligen uppehållit sig å orten i och för revision av skogen, erhållit i uppdrag att värdera densamma, men denne anmält att han saknade nödiga handlingar och erforderliga uppgifter härför, beslöto fullmäktige att genom sekreteraren delgiva hr C. de uppgifter, som behövdes.

Gästgiveri å Kovjoki. Då det vore antagligt att ett gästgiveri bleve erforderligt invid Kovjoki järnvägsstation under den närmaste framtiden, beslöto fullmäktige att i skrivelse till distriktets kronolänsman göra denne uppmärksam härpå samt tillika anhålla, att han måtte vidtaga nödiga åtgärder för att ett gästgiveri bleve genom guvernörens försorg omedelbart inrättat.

Järnsvarven å järnvägsverkstaden samt diverse annan järnvägsmateriel, som staden icke vore i behov av under den närmaste framtiden, skulle genom järnvägsdirektionen eller på annat lämpligt sätt försäljas.

Telefon, hos telefonbolaget härstädes skulle anhållas om att telefonlinjen från stadens järnvägsstation till Kovjoki, som hittills icke stått i direkt förbindelse med telefonnätet i staden, finge anslutas till detta, varigenom möjlighet erhålles att telefonera direkte mellan staden och Kovjoki. Med stationsbefälet i Kovjoki skulle man försöka träffa överenskommelse att för telefonen, som hittills använts uteslutande för järnvägsändamål och i trafikärenden, bleve uppsatt apparat på ett sådant ställe, att allmänheten kunde begagna sig av densamma för samtal till staden.

Trafiken mellan staden och Kovjoki. Då rivningen av järnvägen till hamnen redan fortgått så långt, att skenorna torde bli borttagna ända till staden före söndagen kommer, tågtrafiken att upphöra från och med nästa måndag. Det sista ordinarie tåget från staden avgår sålunda om söndag afton.

Efter tågtrafikens upphörande kommer posten, vilken hittills frambefordrats med tåget, att forslas mellan Kovjoki och staden med häst, tills vidare två gånger dagligen. Postforslingen övertages av konduktör Joel Ahlström.

Stationskarlen V. Hägglund har för avsikt att redan nästa vecka öppna regelbunden trafik med häst till Kovjoki för godsbefordran av allehanda slag. Foror komma att avgå på bestämda tider både från staden och Kovjoki.

Nylarleby järnväg ägnas i tisdagens Hbl. av mister Jumbo [Gustaf Johansson enl. Brages Pressarkivs signaturförteckning] följande av K. C. påtecknade avskedskväde:

Att köpa och sälja är dagens lösen. Tillsvidare har gulaschfebern hållit sig till enskilda individer, men senaste fredag angreps en hel stad av den moderna åkomman. Stadsfullmäktige i Nykarleby beslöto nämligen sälja bort sin järnväg åt herr A. Lilius från Helsingfors med skenor, vagnar, lokomotiv, stationsinspektorer och allt, rubb och stubb. Trafiken skall nedläggas.

Man frågar sig huru Nykarlebyborna hädanefter ämna färdas till och från sin stad. Perfuttandes eller med gästgivarskjuts? Stadens officiella finska namn Uusikaarlebyy (pyy = hjärpe) skulle tyda på fågelvägen. Kaskö—Kristinestad har efter många om och men fått sin järnväg och Nykarlebyborna ha äntligen efter sju sorger och åtta bedrövelser blivit av med sin. Sådan är man i Österbotten.

Nästa steg blir väl att en eller annan av våra städer säljer sitt rådhus eller sin kyrka eller sitt salutorg eller sin borgmästare. Hr Lilius köper allt och betalar kontant. Huru är det månntro med Lovisa—Wesijärvibanan? Äro dess dagar räknade? Nådendal, Nystad och Mariehamn behöva emellertid ej mera yvas över att vara de enda städer i landet, som icke skattat åt den moderna fåfängligheten i kommunikationsväg. Någontings annat uppseendeväckande vet världspressen för ögonblicket icke att omnämna.

Nykarleby seminarium. Direktorn vid härvarande seminarium V. K. E. Wichmann har den 2 dennes beviljats avsked från sin befattning med en årlig livstidspension om 6,000 mk, räknat från 1 september detta år.