XVII. STADENS INFRASTRUKTUR OCH ALLMÄNNA SERVICE UTVECKLAS

Staden får telefon


Ännu 1890 saknade Nykarleby telefon med undantag av den ovannämnda linjen hamnkaptenen—hamnen.

Den 12 mars 1890 beslöt stadsfullmäktige att med 1000 mk subventionera ett förslag om att bilda ett telefonaktiebolag för upprättandet av telefonförbindelse mellan Gamlakarleby, Jakobstad och Nykarleby. Beloppet skulle som gåva överlämnas till det under bildning varande företaget Nykarleby telefonbolag. Medlen skulle lyftas och förvaltas av tullförvaltaren Albert Öberg. 7) Bolagsbildningen dröjde emellertid. Under tiden fick staden sin andra privata ledning. I okt. 1890 anhöll stationsinspektor August Söderberg att få ”uppställa” en telefonledning från Kovjoki station till gästgiveriet i staden. Ett utskott, bestående av hrr P. Aug. Lybeck, Isak Svedlin och K.F. Spolander tillsattes från stadens sida för att undersöka, huruvida staden skulle subventionera företaget. 7) Ett kontrakt kom även till stånd i nov. 1890 och linjen byggdes färdig och togs i användning s.å. Då Söderberg 1891 avflyttade från orten och i juni hemställde om att staden enligt det ingångna kontraktet ville inlösa telefonledningen för 515 mk, beslöt stadsfullmäktige enhälligt att ej göra detta. 8)

I jan. 1891 riktade Söderberg och Öberg till telegrafstyrelsen en anhållan om tillstånd för Nykarleby telefonbolag att uppställa och till allmänhetens begagnande upplåta telefonledning inom Nykarleby och dess omnejd. Vid ett möte den 15 april för åstadkommande av den ovannämnda telefonledningen från Gamlakarleby genom Jakobstad och Nykarleby samt ev. Östermyra till Vasa, beslöts att för företaget garantera en summa av 2000 mk, vilket belopp ansetts nödigt för stadens anslutning till den föreslagna ledningen. Den 22 april beslöt stadsfullmäktige att bevilja det fortfarande under bildning varande bolaget den tidigare beslutna subventionen om 1000 mk. 9)

Under sommaren 1891 uppsattes telefonnätet i staden. Redan i slutet av juni var det färdigt. Abonnenternas antal var till en början 15. En ledning gick till Jakobstad med anslutning till Gamlakarleby och en annan till Östermyra med anslutning till Vasa. En ny ledning hade även uppsatts till en villa vid Andra sjön. ”Enligt uppgift från centralen skall detta, härstädes nya sätt att meddela sig med hvarandra, oväntadt flitigt begagnas, — sannolikt en följd av nyhetens behag”, skriver ÖP. 9)

Centralen var inrymd i rådhuset i södra flygeln i gamla rektorsbostaden. Centralbordet hade 25 knappar, som senare utökades till 50 och omkring 1910 till 100 samt under bolagets sista tid till 300. Centralföreståndarinna under åren 1891—1920 var frk. Hanna Wenman 10) med en årslön om 500 mk. Hon tjänstgjorde dygnet om ”med aldrig svikande tålamod och goda nerver”. Årsavgiften per abonnent var 30 mk. Telefonen begagnades som vi sett till en början oväntat flitigt. Som en märklig prestation omtalas, att den 8 nov. 1891 ett samtal ägt rum mellan Kuddnäs och kommunalrådet v. Schantz' gård i Kauhajoki, på ett avstånd av c:a 37 mil. ”Samtalet hördes så tydligt, att de samtalande kände igen varandra på rösten”. 11)


Telefoncentralen med föreståndarinnan, frk Hanna Wenman, som vid sidan av sitt arbete som sömmerska skötte centralen 1891—1920.
Telefoncentralen med föreståndarinnan, frk Hanna Wenman, som vid sidan av sitt arbete som sömmerska skötte centralen 1891—1920. Foto Herlers museum. [Notera växeln till höger. Beskuren i över- och underkant.]


Vid fördelningen av vinstmedlen för 1891 anslogs 100 mk i subvention till stadsfullmäktiges sekreterare, lektor K.E. Wichmann, för anskaffande av telefon. Som villkor ställdes, att han vid sin avgång från sekreterarbefattningen skulle återbetala beloppet till den blivande efterträdaren. Till stadsfiskal Aminoff anslogs i gratifikation för 1891 300 mk, som samtidigt utgjorde ett bidrag för anskaffande av telefon. Likaså fick stadens brandmästare ett bidrag om 100 mk för samma ändamål. 12) Stadsfiskal F. Olson måste däremot ansöka om bidrag flera gånger, innan staden 1898 beviljade honom 300 mk ur utminuteringsmedlen för inköp av telefonknapp för anslutning till telefonledningen. 13)

Gamlakarleby-Wasa telefon AB konkurrerade med stadens telefonbolag om abonnenterna på landsbygden. Bolaget protesterade mot detta genom att 1898 helt enkelt skära av en av Gamlakarlebybolagets ledningar och ställde därefter sådana krav för anslutning till stadens central, att det nämnda bolagets vidare utbredning kring staden omöjliggjordes. Häremot protesterade Gamlakarlebybolaget livligt, och anhöll att få uppställa en egen central i Nykarleby samt ”snyggt målade telefonstolpar invid rännstenarna utefter stadens gator”.

Stadsfullmäktige beslöt att bevilja bolagets anhållan, men uttryckte sin förhoppning att någon telefoncentral ej skulle behöva uppställas. Överenskommelse träffades även härom vid ett sammanträde mellan bolagen i Nykarleby den 28 mars s.å. 14)

Nykarleby Telefonbolag ombildades i slutet av 1920-talet till ett andelslag Nykarleby Telefonförening och 1935 till ett aktiebolag, Nykarleby Telefonaktiebolag. 15) Aktiekapitalets storlek skulle bli 60.000 mk. Verkställande direktör var handl. Victor Holmström, som varit kassör och ordf. sedan 1922. Han kvarstod till 1947. Medlemmar i styrelsen var Axel Kisor och Joel E. Nordling. Aktieförsäljningen gick trögt. Bolaget kämpade med stora ekonomiska svårigheter. År 1926 uppsattes den första kabeln och senare nedlades jordkablar. Det blev emellertid allt svårare att följa med i den snabba tekniska utvecklingen i synnerhet efter kriget och ett samgående med Jakobstadsnejdens Telefon AB blev småningom aktuell. Sedan detta bolag övertagit Nykarlebybolaget igångsattes på senhösten 1958 arbetena på en automatisering av Nykarlebycentralen under ing. Herbert Michelsons ledning. Natten mellan den 29 och 30 juni 1959 kopplades automatcentralen in. Den var inrymd i källarvåningen till Liljedahls affärshus vid Bankgatan med Hilding Wiklund som centralskötare. Förbindelserna till Jakobstad, Soklot och Kovjoki automatiserades, medan Forsby-Kyrkoby central avskaffades och Forsbyabonnenterna direkt anslöts till Nykarlebycentralen. Mellan Nykarleby och Jakobstad utökades förbindelserna från 2 till 9 st. Automatcentralen hade en kapacitet på 400 nr, men kunde vid behov förstoras ända till 2000 nr. Centralen var inköpt från L.M. Ericsson Ab och utrustad med koordinatväljare samt lätt att anpassa till olika telefonnät. 16) Senare har automatiseringen ytterligare utbyggts och det utvidgade Nykarleby har nu ett fullt modernt telefonnät.


Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 479—482.


Nästa kapitel: Kommunikationerna förbättras, cykeln, bil- och busstrafik.


Läs mer:
Nykarleby telefonbolags ordinarie bolagsstämma i Jakobstads Tidning 1901.
Ledningskarta över staden och omgivningarna.
Notis om jordkabel i Österbottniska Posten 1934.
Forsby - Kyrkoby telefonandelslag höll vårstämma i Österbottniska Posten 1939.
Telefonfrågorna i Österbottniska Posten 1954.
Till Nykarleby Telefonaktiebolags abonnenter 1955.
Nykarlebytelefonens klockarfar köpman Victor Holmström berättar minnen ur Österbottniska Posten 1959.
Ett blad har vänts i stadens historia” sa Eklund i Österbottniska Posten 1959.
Telefoncentralen till Hanséns Kafé i Jakobstads Tidning 1979.
Telefontorn.
Alla sidor med olika varianter på telefon.
(Rev. 2018-05-03 .)