K J Jouper

Den 8 jan 1954 avled i Nykarleby förra fabrikören och bonden K J Jouper i sitt 81 levnadsår. ”Ett strävsamt liv har slocknat ut” kan man med full saklighet säga, när det gäller K J Joupers frånfälle. Företagaranda och handlingskraft i rätt ovanlig grad var utmärkande för hans person, och den tog sig uttryck i praktisk gärning på olika områden.

K J Jouper räknade sin härstamning från vallonska smeder, som över Sverige kom till Kimo bruk på 1700-talet. Farfadern Simon Eriksson syns dock ha haft mera håg för jordbruket, ty sägnen förtäljer att han nyodlade inte mindre än 150 tunnland av Gammelgård och Jouper hemman. Det förstnämnda hade han fått genom sin hustru, och det senare hade han köpt 1842. Genom sin far, Simon Gammelgård blev sen K J Jouper ägare till en del av Joupers hemman 1888.

Men K J Jouper hade mera intresse för det mekaniska och kunde därför inte nöjas med det enbart manuella arbete, som den tidens jordbrukare var hänvisade till. Knappt 20 år fyllda var han, när han egenhändigt byggde en träullsfabrik av en gammal kvarn i Kimo. Den visade sig gå ganska bra, och företaget sporrade till nya försök. 1896 inköpte han ett par separatorer och inrättade skumstationer på två ställen i Kimo. Grädden såldes till mejerier på andra orter. Inom kort hade han även igång en lanthandel som han skötte i tio år. Emigrationen var på modet, och nu gällde det att försöka sin lycka i Amerika. Där arbetade Jouper vid järnvägen, olika byggnadsföretag, i fabriker, i gruvor. Under en andra amerikaresa prövade han på guldvaskeri i Alaska, var maskinskötare vid brobyggen, arbetsledare i verkstäder m.m.

Efter hemkomsten inrättade han ett mälteri, som dock i ett ganska tidigt skede förstördes av eldsvåda. I Jeppo drev han även en liten träullsfabrik en tid tillsammans med tvenne ortsbor. Som skogsaffärsman verkade han även flera år.

1920 inköpte K J Jouper Korsåkers kvarn i Nykarleby och bedrev sen kvarnrörelse en tid. Men snart måste även här något annat försökas. Så grundade han den smidesverkstad med gjuteri, som sedan 1931 övertogs av sonen John Jouper och utvecklades till en för orten betydelsefull industri. Ännu vid 73 års ålder inrättade K J Jouper en verkstad för fabrikation av olika slags kättingar. Denna inrättning ledde han personligen ända till senaste år.

”Mitt liv har varit som en spännande roman fyllt av faror och besvikelser, men också av framgångar och segrar” sade engång K J Jouper. Och det var nog så sant.

K J Jouper sörjes närmast av hustrun från andra äktenskapet, två söner, barnbarn och barnbarnsbarn. En stor vänkrets skall också länge med saknad minnas den kraftfulla gestalten, mannen med det praktiska förståndet och den varma humorn.

R. B [Reinhold Blomqvist], Österbottniska Posten 1954.
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll.



Tillstånd för kårchefen K. K. Jouper från Oravais att vistas ute i staden Vasa efter kl. 9 e.m. Förstoring. Bilden är tagen ur Konrad Westlins bok ”Drömmen om frihet, hågkomster 1914–1918”. Ingmar Jouper har haft samma bild men donerat den till Oravais hembygdsförening.
(Inf. 2010-04-07.)


Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.


Läs mer:
Praktiska parskaklar.
Jouperfabriken av Erik Birck.
Fler artiklar ur tidningen.
(Inf. 2004-10-27, rev. 2012-02-19 .)