Österbotten.
—
NYKARLEBY.
Avtäckning
av minnestavlor på Karleborg
över stupade krigare.
Senaste söndag kl. 2 på dagen avtäcktes på Karleborg genom en enkel, men värdig högtidlighet tvenne minnestavlor
över de 8 unga män från vår stad, som givit sina
liv för fosterlandets frihet och dess värn år 1918 och
under vår sista stora kamp 1939—40.
Festsalen var enkelt och anslående dekorerad; de två minnestavlorna
voro garnerade med en krans av granris, och under dem på ett altare
— inhöljt i Finlands flagga och prytt av hortensior — fyra
levande ljuslågor, varje låga symboliserande en fallen krigare.
Vid talarstolens fot låg den krans av vita Iris, som efter avtäckningshögtidligheten
skulle nedläggas vid hjältegraven.
Före den solenna och vackra avtäckningsaktens början inträdde
stadens tvenne skyddskårsorganisationers fanborg och ställde
sig i fonden på vardera sidan om den smyckade talarstolen. Vid 1918
års minnestavla stodo tvenne frontkämpar från 1918 års
frihetskamp. Som hedersvakter vid 1939—40 års tavla åter tvenne
vapenbröder från vår senaste heroiska kamp.
Efter avsjungande av psalmen »Bevara Gud vårt fosterland«,
bestegs talarstolen av lokalchefen för Nykarleby skyddskår,
skyddskårsofficeren O. Holmqvist. I korta och manliga ord erinrade
talaren om de tunga offer vårt land genom tiderna fått ikläda
sig i sin roll som den västerländska kulurens yttersta utpost
mot öster; hur samma generation ofta fått uppleva tvenne krig
mot samma fiende. Talaren bragte i erinran den sista tiden: 1918, året
för Finlands frihetskamp, som trots att det fylldes av stark fosterländsk
gärning, kvarlämnade en känsla av bitterhet. Åren
1939—40 med ett enigt sammansvetsat folk, fortsatt heroisk kamp för
sin frihet och sin existens. Vardera kampen krävde sina tunga offer
även för vår stad. Den tunga sorgen dövades endast
av vetskapen om, att alla dessa unga män från vår hemstad
gjorde sin plikt intill det sista, när fosterlandet kallade.
Talaren slutade med följande ord »Nykarleby skyddskårer och Nykarleby Lotta-Svärd avdelning ha velat för alla tider hugfästa minnet av dem, som
i trogen pliktuppfyllelse gåvo sina liv för vårt lands
frihet och självständighet antingen det skedde 1918 eller 1939—40.
Deras namn inhuggna i marmor, skall från släktled till släktled
mana envar, som träder in här, att liksom dessa fallna hjältar,
troget göra sin plikt mot fosterlandet, på vilken post han
än blir ställd, vare sig det gäller att under fredens värv
arbeta för dess materiella och andliga förkovran eller att under
ofärdens dagar med vapen i hand kämpa för detsamma. Och
dessa två tavlor, bärande årtalen 1918 och 1939—1940
skola tillika slå en brygga över alla meningsskiljaktigheter.
Om vi alla följa denna maning, då kunna vi ännu hoppas
på en ljus framtid för detta land, som genom allt vad det kostat
oss nu blivit oss endast dyrare och kärare. I detta hopp bjuder jag
täckelset falla.«
Omedelbart etter de täckelset fallit, framsade skyddskårssoldaten
Torkel Rajander PrinsVilhelms gripande dikt Rättfärdighet, varefter
skoleleven Nils Holmqvist på piano utförde Sibelius »Finlandia«.
Den vackra och värdiga högtidligheten avslutades med Vårt
land.
Uppvaktning vid krigargraven.
Efter avtäckningens slut skedde uppvaktning vid hjältegraven,
där kapten E. Miller, efter det psalmen Vår Gud är oss
en väldig borg sjungits, höll ett kort tal, i vilket han framhöll
vikten av inre enighet, och hur minnet av våra stupade manade och
förpliktade därtill.
Minnestavlorna på Karleborg äro ritade av arkitekten Tor Erik
Herler och utförda i vit marmor på Gamlakarleby Stensliperi.
Medlen till bekostande av dessa tavlor insamlades redan under kriget och
då för våra kämpande soldater. Nu tillföllo
de dem, som aldrig kommo tillbaka.
Tavlorna upptaga följande namn jämte ort och datum när
de ljöto hjältedöden:
1918
Carl Björklund
Rafael Heikel
Väinö Kisor
Kristoffer Söderman
1939—40
Antimus Hellstrand
Erik Lang
Rudolf Prüss
Gustav Rajander |