Den som gjort sig förtrogen med ”Fältskärns berättelser” har otvivelaktigt också Majniemi slott, som i dessa berättelser spelar en så framträdande roll, i troget minne.

Den anspråkslösa byggnaden vår bild i dag framvisar bär också namnet Majniemi. Denna lilla, täcka skärgårdsstuga, som står där vid havsviken, beskuggad av de lummiga alarna, är dock icke Majniemi slott, ehuru den bär samma namn och med berättelsernas Majniemi också på sätt och vis är nära befryndad.

Det Majniemi, som vår bild i dag framvisar, finnes väl icke numera; men det är för varje äldre Nykarlebybo välbekant; det är skalden Z. Topelius vordna sommarboning i Nykarleby skärgård. Det är uti dessa alars skugga, vid blicken utöver den spegellugna Alörsfjärden, som skalden tillika blickat långt, långt tillbaka i våra i våra fäders historia, och därifrån upprullat de levande tavlor, som uti fältskärns berättelser med så mycken förtjusning läsas såväl i de förmögnares salonger som i torparens låga koja; dessa tavlor, som på ett så oöverträffligt, mästerligt och levande sätt målar vårt folks historia under längesedan hänsvunna dagar; det är vid denna strand skalden lyssnat till fågelsången i trädens toppar och därifrån han hämtat de vackra Sylviavisorna som utgöra ungdomens i vårt land förtjusning.

Vår bild i dagens nummer får således en särskild betydelse för envar som lärt sig älska vad som skrivits under skaldemärket Z. T. Hur månget praktfullt slott, vars historia har att tala om blott lyx, flärd, skuld och blod, förbleknar icke vid sidan av den anspråkslösa fiskarstuga vid Ahlörsstranden, då man betänker vilka värmande ord därifrån utgått kring fosterlandet; ord, de där väckande och värmande kommit hjärtan att klappa fortare än vanligt.

På en större sten nere vid stranden invid Majniemi finns en inskription: ”Majniemi 1855—1877. Z. T.”, utvisande att skalden i mer än tvenne decennier tillbringat sina sommarmånader i denna anspråkslösa boning; men denna inskription frambär också den underrättelsen att Majniemi under det senaste årtiondet icke varit skaldens sommarboning, utan att han under senaste tider tillbringat somrarna på sitt kärvordna ”Björkudden”.

Att barndomshemmets dalar, klippor och vikar ännu utöva sin dragningskraft på den älskliga skalden synes därav, att han, då detta skrives, ännu en gång uppsökt barndomshemmet och för någon tid nedslagit sina bopålar i vår lilla stad här borta på älvstranden. Det är med särskilt avseende fästat vid denna omständighet, som vi valt denna tidpunkt för meddelande av en avbildning av det forna Majniemi.