Lördagen den 7 augusti 1897:

    „Skalden Z. Topelius, som under snart en månads tid gästat hembygden, hade i torsdags av ett större antal stadsbor bjudits på middag å sitt forna sommarställe Majniemi.
    Dagen förut hade unga, kärleksfulla händer prytt den återuppförda sommarboningen med vapensköldar, gröna kransar och flaggor. Ovanför trappan syntes skaldens namn i stora gyllene bokstäver.
    Ångfartyget Sailor och talrika segelbåtar förde ut en större mängd damer och herrar från staden. Kort efter det man samlats anlände hedersgästen jämte sina närmaste anhöriga till Majniemi, där han tryckte händerna på sina många bekanta, gamla och unga. Skalden hälsades med sång och blommor. — Under den animerade middagen framträdde lektor Wichmann, som med känd vältalighet uttryckte deltagarnas känslor av glädje och tacksamhet över att få se skalden i hembygden, vars stolthet och kärlek han är.
    Hedersgästen talade enkelt och flärdlöst. En lång tid, 68 år, hade förflutit, sedan han lämnade orten, då han sändes till skolan i Uleåborg. Men Nykarleby är honom dock städse kärt. Som ung omfamnade han asparna på Kuddnäs och älven hade så att säga genomflutit hans liv. — — —
    Efter det kaffe intagits, tillbragtes tiden med angenämt samspråk. Skalden såg obekanta, men dock bekanta unga omkring sig. Han kände de gamla Nykarlebynamnen, han såg ett släktdrag här, ett annat där. — — —
    Innan slutligen ångbåten visslade, deklamerades Finlands namn och Vårt land sjöngs unisont. — Vid avfärden stod skalden på stranden i sin gröna slängkappa och ännu länge såg man de brokiga flaggorna viska farväl.“