Har Nykarleby behov
av ett museum?

De städer i vårt land, vilka äro i avsaknad av ett museum äro väl fort räknade, och det finnes ej heller många vakna landskommuner, där icke tanken på ett hembygdsmuseum vore aktuell, om den icke redan blivit förverkligad. Man kan därför ej undgå att fråga sig: fines det då på våt ort inga historiska minnen, som borde räddas undan glömskan, gamla föremål, vilka vore värda att uppbevaras på ett lämpligt sätt, minnande oss om förfädrens liv och gärning.

Nykarleby stad har ju i tiden varit ett betydande bandelscentrum med företagsamma skeppsredare och köpmän ävenså en härd för kulturen. Med stadens brand gick tyvärr oskattbara värden förlorade och en senare tids tanklöshet och likgiltighet har låtit mycket förskingras och förstöras. Genom energiskt och målmedvetet arbete torde väl ännu ett och annat av värde kunna hopbringas för ett museum, såsom redskap, husgeråd, klädespersedlar, fartygstavlor, porträtt, loggböcker, handlingar m. m. Nu då orten snart får ett Topelius-hem, skulle ett museum bliva en välbehövlig komplettering.

På de flera orter, där tanken på ett hembygdsmuseum blivit aktuell, hava antingen särskilda sammanslutningar för ändamålet bildats eller så hava ungdomsföreningarna upptagit denna idé, som en särskild sektion inom sitt arbetsprogram. Måhända kunde även ortens segelförening bistå, då det gäller hopbringandet av föremål, som erinra om ortens en gång så livliga sjöfart. Huvudsaken är, att nämnda fråga icke längre får ligga i dvala. Av utrymmesskäl vilja vi inte framkomma med flere synpunkter och gå i detaljer.

Fädernas livsgärning och deras arv förplikta oss att hedra deras minne, men tanklöst och likgiltigt hava vi fullgjort denna plikt. Och var finnes ett bättre medel att fördjupa hembygdskänslan, den främsta drivfjädern i all vår strävan för hemortens välfärd, är att rikta tanken tillbaks till gångna tider, frammanande i medvetandet vissheten om en oavbruten, fortlöpande utvecklingskedja sedan årtusenden. Detta är att åter tända de slocknade kolen på hembygdshärden.


Österbottniska Posten, G. F., Österbottniska Posten, 27 april 1934, nr 17, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


Läs mer:
Sjutton år senare:

Sedan stadsfullmäktige under sem. lektor Gunnar Forsanders [troligen G. F. här ovan] ordförandeskap den 11 april 1951 beslutat stöda föreningens planer på ett museum med ett räntefritt lån om 400.000 och en gåva om 100.000 mk för inköp av chauffören Alfred Sunds fastighet (f. Norra tullhuset, tomt 219) för museiändamål hölls föreningens konstituerande möte den 26 april s.å.

Tege kommenterade insändaren.
Fler artiklar ur tidningen.
(Inf. 2022-03-20, rev. 2022-03-28 .)