Hörnan
H e l g s p e l i höga visans färger gavs trettondagsaftonen i Juthas ungdomshem, som var bräddfullt av den nykarlebynejd, som roar sig. Men så stod ock Nykarleby Manskör med sin ordf. Mårten Ingo som spiritus rector för regin i stringendo tempo. Och den festglada publiken var både syn- och hörbart med på noterna, därom vittnade applåderna i allt stegrat crescendo. Nyårsglädje i tal och sång, recitation och musik med poängrik revyhumor i en blomstrande flora, och intet menlöst eller meningslöst.
Några effektfulla lystringsackord, och publiken stämmer in i »Vi gå över daggstänkta» med perfekt musikalisk beledsagning, för vilken Åke Åström — hela kvällen igenom — svarade, och kontakten mellan scen och salong var uppnådd.
Cylindern och lackskorna glänste i kapp på charmören Tor Jonsson, som sjöng om Betlehems ”lokale forhold” och sirlige Holger Rajander med grant revyhumör om Källbackens tindrande stjärnor.
Regissören hr Ingo kallade ett dussin damer och herrar upp på scenen och det blev frågesport med svaren antingen ja eller nej. Har Nykarleby kyrkas klockstapel en tupp på tornspiran? Är Truman president i Kanada? Har Gånge-Rolf varit bosatt i Nykarleby? m. fl. Den som utgick som segrare — en herre — fick kaffe med dopp för hela kvällen.
Så blev det körens tur. Med kläm och fart sjöng den »Bröder hörden i signalen», »Vaggvisa från Kentucky» i glimrande pianissimo, »Sov i ro» med betagande soloinlägg av hr Ingo och »Jag väntar den käraste». Framgången var given och dirigenten John Sundkvist fick sin välfunna hyllning.
Under pausen serverades äkta mocca med Haglunds välgödda grisar, som anammades con anima av den glada publiken, vilken begagnade tillfället att betygsätta »konstnärerna».
I andra avdelningen dominerade den lättare genren, och här hade regissören trådarna i sin hand med vissa väl insatta poänger. I ord och toner fick publiken följa med på manskörens sångarturné till fadderstaden Sollefteå senaste sommar. Ett kalejdoskop rikt på pigga historier, humoristiska inlägg och dråpliga situationer. Färdens sömntyngda natt, då »endast Bergman är vaken» och körens Nestor söker ro i planschrummets trånga »snarkofag», medan kören bakom scenen diskret ackompanjerar recitatorn Rajander med »Sov i ro», Den »finska» Idun, som i bussen från Österåsens sanatorium frestar pedagogen med en klämmande cake-walk.
Gigafelaren Sigfrid Bertlin, som barfota gångar sig opp till den himmelshöga Halstabacken och i ljuv stämning drömmer om den hydda han skall bygga på Källbackens högsta krön. Sprakfålen Börje Casén, som med belåten min fnyser över den väl svarvade klenod han hamstrat på Jungfrustigen 4711.— Lustfärden ändad och kören välbehållen i solig hembygd.
Bladet vänder sig. T. Jonsson raljerar om stadens nya ansikte: Varumagasinet, som i granna färger och ögonfröjd lockar fagra kvinns till köp »over aevne» och andra ljusglimtar av stadens föryngrade melodi.
Kvällens fullträff blev nog den muntra scenen på bastulaven, där de agerande hrr M. Ingo, B. Casén och E. Sund sprallade con moto. Allt som händer i stan ventilerades, och publiken hänföll i uppsluppen glädje. Kören klämde till med visan om vår järnväg:
»Vi tänkt oss ett frustande ånglok på banan.
Och vi drömt om en vissling ifrån Matapall».
Premiärpubliken betogs av det lokala inslaget och jublade med i refrängen:
»Välkommen till Nykabi-stan, kära tåg».
Regissören inropades och fick sin välförtjänta hyllning: en badkvast i rosor och hejdundrande applåder.
— Och så spelades det upp till wienervals, som började och slutade i tid, som sig bör.
Sångrevyn gavs i repris trettondagen i Socklot samlingshus för en begeistrad publik och glädjen stod i zenit. Här utgick en dam som segrare i frågesporten. Gemensamt uppträdande av manskören och ortens blandade kör, och harmonin var melodisk.
*
Var har stjärngossarna firat julen, då de inte synts till i under hela helgen? Stjärnan, de vise männen och Herodes med knektar hör till jultraditionen och var i vår barndomsjul lika efterlängtade och välkomna som någonsin julbocken.
Vandrande från gård till gård, fängslade de oss pojkar med sin melodiska hälsning »Goder afton, goder afton både kvinna och man» och spänningen nådde sin höjdpunkt, då Judas med pungen sjöng om en offerslant. Det vore allt synd om denna traditionsrika sed skulle drunkna i glömskans sjö.
Ryck opp Er, Källbackpojkar, och bered Er i tid för nästa juls stjärngossespel. Tala vackert med farbror Josef, som gärna ger goda råd om mundering och uppträdande. Och farbror Stormåns lär Er texten och melodierna till de svenska och latinska sånger, som ingår i det vackra spelet. Det blir en god avkoppling mellan tumlet på »Himmelsbacken» och läxplugget. Så väntar vi på stjärngossarna.
*
Gott nytt år, min flitige läsare och lagoma kläder, som passar var och en av oss. Det enda säkra är att det blir ett nytt år. Vad därutöver sker, får vi läsa på sista sidan i bilderboken 1949.
— Ännu är det tid att förnya prenumerationen på Ö. P., vari hörnsidan förlänger livet på alla och envar.
|
Hur definieras Källbacken geografiskt? Jag har aldrig sett någon definition, men detta är min. Frill som står på kartan skulle jag flytta längre norrut och Källbacken längre västerut. Från Kartplatsen. 
