Österbotten.
—
Nykarleby.
Seminariets nya nor-
malskolebyggnad
fylldes i går af en glad och intresserad skara barn, innan lektionerna kl. 12 begynte med bön i den vackra festsalen.
Seminariets lärarkollegium uppgjorde redan senaste vår program för en högtidlig invigning, som troddes komma att äga rum den 1 september. Under senaste hösttermin ändrades programmet något för denna invigning, då den skulle äga rum i början af vårterminen. Byggnaden blef dess värre icke färdig ens till vårterminens början. Under denna extra väntetid hade feststämningen så afmattats, att skolan i går begynte använda den nya lokalen utan högtidlig invigning.
Icke desto mindre fylldes sinnet med glada känslor, då man såg barnskarorna samla sig i de rymliga korridorerna och ljusa, vackra lärosalarna. Lokalen måste nämligen anses höra till de allra bästa skollokaler, som vår tid har att bjuda på.
Normalskolebyggnadens historia
är af ett visst intresse för vår ort och går närmare tio år tillbaka i tiden.
Genom en nådig kungörelse af den 14 juli 1899 bestämdes att vid landets seminarier skulle inrättas en s. k. sammansatt klass med fyra årsafdelningar, på det att de blifvande lärarna och lärarinnorna skulle få se en skola, där undervisningen bedrifves såsom i en vanlig folkskola på landet, och de skulle icke blott få se, utan de skulle äfven få någon öfning att undervisa i en sådan folkskola. — Då denna sammansatta klass inrättades vid Nykarleby seminarium, saknade anstalten lokal därför, och blef en tillfällig lokal upphyrd på Smedsbacka gård.
Redan i mars 1900 insåg öfverinspektor K. Lönnbeck, att seminariets öfningsskolor behöfde större lokaler och föreslog, att seminariets verkstadslokal skulle ombyggas och användas för normalskolans behof och att en ny byggnad för verkstäderna skulle uppföras. Ett förslag i denna riktning uppgjordes äfven och förelåg till lärarkollegiets granskning 1902. Denna nya verkstadsbyggnad blef emellertid rätt dyrbar, och seminariets lärarkollegium trodde, att man nära nog för samma kostnader kunde få en ny tidsenlig normalskolebyggnad. Då vore det bättre, om verkstaden finge behålla sin lokal och normalskolan finge en ny. Rya ritningar blefvo anskaffade och inkommo till kollegiet i nov. 1904. De voro i allo ändamålsenliga, men visserligen kom den nya normalskolebyggnaden att bli något mera storslagen än lärarkollegiet tänkt sig den, i synnerhet då den skulle byggas af sten. Ritningarna blefvo emellertid godkända i dec. 1904.
Då inträdde emellertid byggnadshistorien i ett nytt skede. Man fruktade nämligen, att medel icke skulle beviljas för den rätt dyrbara byggnaden, men staden kunde komma till hjälp genom att gratis erbjuda en ypperlig tomt, den s. k. stenhustomten mellan torget och kyrkan. Stadsfullmäktige gåfvo tomten, och skolstyrelsen godkände förslaget att bygga normalskolehuset i själfva staden, då barnen blott hade fördel däraf och seminariet ingen eller ringa olägenhet af flyttningen.
Den suometarianska senaten under Bobrikoffs tid hade emellertid icke penningar för den föreslagna skolbyggnaden, och frågan fick därför ligga till början af år 1906, då för denna skolbyggnad beviljades ett anslag af 183,320 mk, för hvilken summa jämväl verkstadslokalen skulle ombyggas.
Utförandet af den nya byggnaden
jämte ombyggnad af verkstaden utbjöds samma år på entreprenad, och godkändes ett anbud, som gjordes af byggmästaren K. V. Helander i Tammerfors. Denne åtog sig byggnadsarbetet för 153,000 mk. Särskilda arbeten ha dessutom utförts enligt räkning, och ha dessa arbeten kostat 36,384 mk 23 pi. I dessa summor ingår emellertid icke det belopp, som värmeledningen kostat.
Byggnaden, som kom under tak hösten 1906, afsynades och godkändes den 17 dec. 1907 och värmeledningen den 18 jan. 1908. Värmeledningen har utförts af Björneborgs mekaniska verkstad.
Normalskolans samskola.
I något sammanhang med denna byggnadshistoria står frågan om normalskolans ombildning till samskola, hvilken äfven är ett verk af öfverinspektor G. Lönnbeck. Seminariets förra direktor satte sig envist emot denna reform, men särskilda lektorer vid seminarium ha ifrigt förfäktat den, på det att vi skulle få en lifskraftig normalskola med många elever. Och staden har nu en sådan skola trots motstånd af olika slag. Elevantalet är för närvarande 145.
Och denna normalskola förtjänar verkligen att omhuldas. Den har nu en utmärkt lokal, den har en förträfflig undervisningsmateriel, och dess lärare ha en aflöning, för hvilken de bästa lärarekrafter äro att påräkna. Undervisningen öfvervakas dessutom sorgfälligt af seminariets lärare — allt fördelar, som icke nog högt kunna uppskattas på en så liten ort som denna. |
