|
Rabalder kring en skylt.
Den på landsvägen befintliga vägvisarskylten till
Kuddnäs har i Neger-krönikor
i Wasabladet gjorts till föremål för omnämnanden,
som för allmänheten låter saken framstå såsom
en synnerligen invecklad historia.
Saken är mycket enkel. Sedan en olyckshändelse kullstörtat
vägvisarstolpen och skyltplåten därvid ramponerades,
återställdes den i det skick det var möjligt, för
att ej skylt skulle saknas, tills ny sådan hunnit erhållas.
Skylten var i detta skick hel, ehuru bucklig, och inskriften fullt
läsbar, tills plåten för en kort tid sedan åter
ramponerades. Emellertid hade för länge sedan en ny skylt beställts, vars färdigblivande enligt leverantörens
uppgift fördröjts på grund av brist på lämpligt
material. — [Efterkrigstidens varubrist tycks ha gjort sig
påmind inom de mest skilda områden.] Då den blir
färdig, är dess tillkomst sålunda icke någon
som helst följd av Wasabladets påpekanden eller utomstående
personers ingripanden. Den enkla skyltfrågan, som med några
ord kunnat klarläggas vid en förfrågan direkt till
Kuddnäs, har med den behandling den fått blåsts
upp till en historia, däri spökar Nykarleby stad, Nykarleby
landskommun, stadsdirektören, Sankt Byråkratius, Sv.
Österbottens kulturförbund, Bottniska dagarna, ett antal
icke namngivna eventuella donatorer m. m. Det är f. ö.
med glad förvåning man antecknar det plötsliga intresset
för Kuddnäs ofta beträngda ekonomi, om vilken Topeliusstiftelsens
ordf. dr. Paul Nyberg i en av sina böcker frågar, vad
österbottningarna själva göra för detta skaldeminne;
köper vykort.
————
Skylten vid Kuddnäs.
I Wasabladet av den 31 juli berättade Neger i Dagboken att
en „inföding“ från Nykarleby per telefon med
100 proc. riktighet förklarat, vem som slutligen svarar för
Kuddnäs och vad därtill hör. Nykarlebybon tillade,
enligt Neger, att den omtalade skylten, för vilken han uppriktigt
skäms som god Nykarlebybo, nu sedan den råkat ut för
offentlighetens strålkastare, absolut säkert kommer att
bli korrigerad samt att minst 10 personer redan anmält sig
villiga att på egen bekostnad skaffa en ny skylt och att stadsdirektören,
som är dansk och alltså vet hur man sköter turistdetaljer
i kulturländer, också säger att det kliar i fingrarna
på honom, ehuru han som stadens officiella person inte riktigt
kan blanda sig i saken.
I egenskap av ledamot i Topeliusstiftelsens lokalkommitté
ber undertecknad få meddela att efter Negers första inlaga
i saken daterad den 28 juli kommit till min kännedom, framfördes
ifrågavarande klagomål till lokalkommitténs ordförande
hr Einar Hedström, som ansvarar för dylika reparationer.
Efter det jag erhållit den tillfredsställande förklaringen,
som av hr Hedströms inlaga här ovan framgår, ansåg
jag saken utagerad. Det är allt jag företagit mig i rabaldret.
Vad som härutöver i Wasabladet av den 31 juli skall gälla
som stadsdirektörens uttalanden är en mystifikation, som
endast den „tillrättaläggande“ nykarlebybon
får svara för.
Nykarleby, den 5 aug. 1948
J. Mouritzen
|
