Inför minnet av Zachris Topelius

Minnet av de stora männen är manande och förpliktande. Minnet av den store nykarlebysonen, skalden Zachris Topelius, är för oss heligt. Hans diktargärning har från vår barndomstid lyst likt en stjärnas ljus för vårt öga. Vi ha känt oss värmda av hans sånger och psalmer, av hans sagor och berättelser och vi förstå, att han i vår fostran betytt mera, än vi egentligen med våra fattiga ord kunna säga. Finlands hela kulturvärld och Nykarlebynejdens folk i all synnerhet kände djup glädje, när hans älskade barndomsherm blev restaurerat och inrett till ett museum, där besökaren kan återkalla i minnet allt det, som för skalden var kärt och dyrbart under hans barndoms- och uppväxtår. Där stannar man i stilla andakt inför föremålen från hemmet. Där ser man älvens vatten ila lika outtröttligt mot havet som under den tid, då unge Zachris lekte vid dess stränder. Och från vindskammarens fönster ter sig utsikten lika betagande, som när skaldeynglingen lät sig fängslas av densamma. I trädens kronor susa vindarna såsom fordom, och man känner sig på ett underbart sätt gripen och tycker sig förnimma att här är en plats, sådan som Slotte avser med orden »Böj ditt huvud, träd försiktigt! Helig är platsen, där fädernas hägnande andar bo».

Instundande söndag bliva vi i tillfälle att åter samlas till en högtidsstund inför minnet av vår store hembygdsskald. I parken, som bär hans namn, skall en byst avtäckas, formad av den kände konstnären professor Ville Wallgren i Helsingfors. Initiativtagaren till hopbringandet av medlen för bysten är fil. mag. Torkel Hellström, vilken med synnerlig energi drivit på insamlingen och med osparad personlig möda bragt frågan till ett lyckligt slut. Nykarleby får sig ett dyrbart och kärt konstverk och ett bestående minnesmärke för den man, som mer än någon annan varit till heder för Nykarlebynamnet.

Inför bysten i den lummiga och natursköna parken skola skaror av vandrare stanna, ihågkommande något ord eller någon mening från skaldens verk. Där skall skolungdom dröja och ännu i de blida anletsdragen utläsa, att där står inför dem en barnens vän. Denna ungdom skall kanske ännu höra skaldens viskning om livets höghet och helgd. »Livet är i sina möjligheter det rikaste av allt rikt.» Där invid bysten skola skaldens ord om fosterlandskärleken ljuda mer tydligt än å något annat ställe, de orden, som vi läsa i hans tänkebok: »Fäderneslandet är mångas skydd, mångas hem, mångas grav och likväl så helt mitt, att jag bär det i mitt hjärta och i min livsåskådning. Det omsluter i sig allt som är mig kärt och dyrbart på jorden, forntid, nutid och framtid, mitt arbetes lön, min kärleks omsorg, mitt livs närmaste mål. Säg, kan man dö för detta land? Ja —och leva.»

Må så bystens avtäckningsdag bliva en dag, som värmer vårt sinne och för våra tankar till kärlekens och godhetens allt besegrande makter. För dessa makter var Zachris Topelius tolk.

     På bilden här ovan synes professor Ville Wallgren med den byst av Topelius, som den snart 80-årige skulptören under sommaren åstadkommit i sin ateljé i Alberga och som nu uppställts i Topeliusparken. Avtäckningen äger som bekant rum om söndagen med början kl. 2 e. m.
     Programmet har fått följande utseende: Hornmusik, Avtäckningstal av

     Nykarleby-nejdens sång- och musikförbund. Styrelsen för Nykarleby-nejdens sång- och musikförbund sammanträdde i Nykarleby fredagen den 20 september. Därvid beslöts att i anseende till den sena årstiden icke hålla någon sångardag, såsom tidigare var planerad. I stället beslöts att körerna inom förbundets verksamhetsområde skola deltaga i avtäckningen av Topelius-bysten i Nykarleby den 29 sept. Därvid utför kören »Jag gungar i högsta grenen» till hornaccompangemang samt »Vår svenska sång», »Var är vägens mål» och »Ty lysa de stjärnor». Körerna samlas till …

Bitar och stumpar

Topeliusbysten står således färdig att avtäckas. Detta låter nästan otroligt, men är dock full verklighet, ty det är endast att avlyfta täckelset, så framstår prof. Wallgrens verk klart för det spanande ögat. När initiativet togs till skapandet av en Topeliusbyst i skaldens egen stad, var det inte många, som trodde, att det skulle kunna bli verklighet, åtminstone inte så snart. Här ser man vad entusiasm och energi kunna åstadkomma, där de äro drivande krafter. Honnör!

När farbror Topelius tog avsked av sin hemstad, berättar han, att han knappast vågade sätta sin fot på marken för att inte trampa på någon av de små blommorna i parken. Nu skall hans stod för kommande släkten där minna om den store son, som en gång fostrats här.

Zachris Topelius lär ju ha varit liten till växten. Här må en episod anföras: tjänarinnan hos Lybeck, där skalden bodde, när han för sista gången besökte Nykarleby, kunde inte finna sig i detta sakförhållande. Professorn måste ju vara en stor karl, och därför frågade hon av »den främmande» gästen, när professorn egentligen skulle komma. Topelius lär ha haft hjärtligt roligt åt denna episod. — Genom sina odödliga sånger och sagor har han dock gjort sig stor och skapat åt sig en säkrare ärestod, än den som nu av detta släkte rests åt honom.