Topeliusbysten avtäcktes högtidligt senaste söndag.

En vacker hyllningsfest till Topelius' minne.
 

[Inbjudan tillhandahållen av Carl-Johan Eriksson.]

Avtäckningen av Topeliusbysten blev en imponerande högtid i vår stad. Den blev också en samlingsdag för hela Nykarleby-nejden. Genom den stora sångkör Nykarleby-nejdens sång- och musikförbund mötte upp. markerade tydligt, att icke allenast staden utan också bygden betraktade denna dag såsom en högtidsdag, då bygdens store son skulle få ett minnesmärke i brons avtäckt i sin egen hemstad.

Solen lovade det bästa väder för dagen i arla morgonstund, men småningom tätnade molnen, och en kylig vind drog fram. Dock höll himlen inne med »tårarna» under hela avtäckningsakten, som vidtog kl. 2 e. m.

Från normalskolan tågade skolbarn från staden och Kyrkoby samt seminariets elever med fanor i spetsen. Efter dem följde Nykarleby-nejdens sång- och musikförbunds körer, företrädda av sina standar. Det var en grann syn, när tåget drog genom den flaggprydda staden till Topeliusparken för att bilda hedersvakt kring den av täckelset skymda skaldebysten.

Talrika feststämda människoskaror, som kunde räknas i tusental, fyllde den öppna platsen framför bysten, där sittplatser beretts allmänheten. Särskilt talrikt var grannstaden i norr företrädd, men även Gamlakarleby och Vasa voro representerade. Huvudmassan utgjorde naturligtvis ortsborna samt deltagare från den närmaste bygden och kommunerna runt omkring.

Högtidligheten öppnade sav Soklot hornseptett med en ouverture av Suppé. Den i blåvita färger draperade talarstolen beträddes så av lärare John Sunkvist, vilken som medlem av insamlingskommittén i stället för mag. T. Hellström, som av sjukdom hindrats att närvara, höll avtäckningstalet och överlämnade bysten till Nykarleby stad. Talet hade fått följande vackra utformning:

»Mina damer och herrar!
Ärade närvarande!

Skalden Zacharias Topelius minne skall i Nykarlebynejden vårdas som ett av de dyrbaraste minnen vi äga. Stiftelsen Zacharias Topelius minne har redan visat oss vägen, i det att skaldens fädernehem återställts i sitt forna skick. Vi minnas den av hög stämning burna invigningsfesten midsommardagen 1934, då människoskaror från nära och fjärran samlades å Kuddnäs för att närvara vid denna högtidlighet. Vi minnas de innehållsrika och av innerlig känsla burna tal, som då höllos, vilka alla genomandades glädjen över att Topeliusminnet skall leva och vårdas för kommande generationer. Han var ju en storman i vårt fädernesland, en vars ord i tider, som flytt, tänt fosterländskhetens heliga låga i medborgarens sinnen. Han var ju den starke banérföraren för idén om ett fosterland, där alla förstå varandra och oberoende av språk och samhällsställning arbeta endast för landets framtid och lycka. Ej underligt om vi då gärna stanna inför hans minne i vår tid med dess splittrande tendenser och nationalistiska lidelser. Ej underligt om vi låta hans ord om landet, värt att älskas över allting annat här i världen, och värt att vinna våra bästa offer, nu ljuda mer manande än någonsin tidigare. Vi behövde i sanning i vår tid ett sant Topeliusminne förnyat i vårt land.

Älven, som ilar i snabbt tempo mot havet, skall säga vandraren »Arbeta troget uti ditt kall, förr'n sol har sjunkit och dag är all.»

Mig har getts den ärofulla uppgiften att i dag överlämna denna byst i Nykarleby stads ägo. Och jag gör det i den fasta förvissningen, att bysten skall äga utomordentligt stor betydelse i de hänseenden, som redan påpekats.

Talaren övergick därpå till att återge en kort historik av bystens tillkomst. Den 11 sistl. februari sammanträdde i Nykarleby ett antal för saken intresserade medborgare och tillsatte härvid en kommitté, som fick följande sammansättning: direktorskan Ester Fougstedt, magistrarna Torkel Hellström, Åke Åström, och Gunnar Forsander samt folkskolläraren John Sundkvist. Kommittén erhöll uppdraget att hopsamla nödiga medel för att förverkliga planen på en Topeliusbyst för Nykarleby.

Kommittén, vars ordförande varit fil. mag. T. E. Hellström, vilken synnerligen energiskt och framgångsrikt arbetat för företagets förverkligande, utsände i maj 182 insamlingslistor till skolor o. a. institutioner samt enskilda personer. Bidrag inflöto från olika håll. Med största beloppet eller en tredjedel av hela den erforderliga summan bidrog en minnesgod Nykarlebybo, handl. J. Nylund, vilken utomlands fick kännedom om planerna och oförtövat tecknade 10,000 mark. Bidrag ha vidare lämnats av Nykarleby stad, Svenska Folkskolans Vänner, Vasa Nation m. fl. Prof. Ville Vallgren åtog sig att modellera bysten samt har med kärlek och brinnande intresse ägnat sig åt uppgiften. I augusti hade konstnären bysten färdig. Denna har gjutits i brons av Mauno Virtanens gjuteri. Sockeln är utförd i Alberga granit.

Efter att ha lämnat dessa sakuppgifter yttrade talaren: »Må täckelset falla och må barnens hyllningsgärd, klädd i Sylvias visor bliva den gärd av tacksamhet, som vi först frambära till vår oförgätlige och oförliknelige hembygdsson.

— Jag bjuder härmed täckelset falla och överlämnar bysten till Nykarleby stad att med kärlek och vördnad vårdas.»

Täckelset har fallit.
[Bilden i tidningen var av extremt dålig kvalitet. Denna med god kvalitet tillhandahölls av Lars Pensar. På delförstoringen kan kanske vissa personer identifieras och där ser man att tribunen är uppallad med två vedträn. Där kan man också se att NK står för Nykarleby på seminariets fana.
(Inf. 2012-05-09.) ]

Publiken reste sig och täckelset föll. — Under lektor Maria Castréns ledning sjöng skolkören, sammansatt av normalskolans och Kyrkoby folkskolors elever, Vem är du fria, Kom, hör min vackra visa och En liten fågel i fjärran.

Efter den vackra barnsången beträddes podiet av stadsfullmäktiges ordförande direktor N. A. Fougstedt, som i ett av värme buret tal mottog minnesmärket. Talaren yttrade:

Å Nykarleby stads vägnar ber jag få uttala, att staden med tacksamhet och glädje mottager denna minnesstod och vill pietetsfullt vårda den.

Tillika ber jag att å stadens vägnar få uppriktigt tacka dem, som tagit initiativet till uppresandet av denna byst samt till den kommitté, som handhaft insamlingen av medel till dess bekostande. Ett särskilt tack riktas till kommitténs ordförande, magister Torkel Hellström, som står bakom initiativet och som med stort intresse och sällsynt hängiven iver ensam ombesörjt det mesta av de förberedande åtgärderna.

Stadens invånare känna även en vördnadsfull tacksamhet mot rikets president [P. E. Svinhufvud], vilken bidragit med ett betydande belopp och sålunda ådagalagt stor välvilja för vår stad och förståelse för dess önskan, att inom sina gränser [stenen vid Kuddnäs är på f.d. landskommunens mark] äga ett minnesmärke över den störste av sina söner.

Sitt djupt och varmt kända tack vill staden också få framfört till handlanden John Nylund, som ensam bidragit med omkring en tredjedel av kostnaderna. Handlanden Nylund har sålunda visat oegennyttig kärlek till sin födelseort, varigenom han vunnit alla dess inbyggares odelade aktning, beundran och erkännande.

Också till dem, som frivilligt åtagit sig att insamla medel till en byst av Zacharias Topelius i Nykarleby, ber staden få uttala sitt varma tack och likaså till alla dem, som med större eller mindre belopp bidragit till bystens åstadkommande.

Till den åldrige konstnären, professor Ville Wallgren, som villigt och med stort intresse modellerat bysten och med hängivenhet utfört detta uppdrag på ett så lyckligt sätt, vill staden frambära uttrycken för sin tacksamhet härför.

Alla dem, som beredvilligt åtagit sig att genom sin medverkan göra avtäckningstillfället högtidligt och minnesrikt: skalden Joel Rundt, artisten Eric Vasström, sångare och musikanter, ber jag å stadens vägnar få hjärtligt tacka. Även vill jag tacka den allmänhet, som infunnit sig och som sålunda velat hylla minnet av Zacharias Topelius och betyga sin glädje över, att ett varaktigt minnesmärke över honom nu blivit rest i vår stad.

Nykarleby stads invånare känna en stor och djup glädje och tillfredsställelse däröver, att en för dem alla gemensam förhoppning gått i uppfyllelse, då vi nu äga en minnesstod över Zacharias Topelius, denne vårt lands andliga storman, som här i närheten haft sitt barndomshem och här vuxit upp. Denna hans bild skall av oss städse betraktas med vördnad och kärlek. Den kallar fram hos oss dyrbara minnen. Den påminner oss om, huru vi under barndomstiden gladdes, då vi läste hans sagospel, och huru de i vårt hjärta tände hänförelse för ädla goda handlingar samt medkänsla för de värnlösa intryck, vilka tid ej kunnat utplåna. Allt ännu på äldre dagar blir vårt hjärta värmt av dem. — Detta minnesmärke riktar våra tankar på den blide skalden, som genom sin författarverksamhet skänkt oss så många vackra tankar och som genom ord och skildrade handlingar velat väcka hos oss tro på det godas makt, ödmjuk gudsfruktan, uppoffrande fosterlandskärlek och osjälvisk medkänsla för de ringa och förbisedda. — Så stå de tankar och minnen, detta monument väcker, för oss som en uppfordran att söka förverkliga det goda och ädla i livet.

Vad jag vid detta tillfälle ville få framhållet är sålunda: emedan Zacharias Topelius av oss alla är vördad och älskad och hans minne är oss kärt, bör detta minnesmärke över skalden, som staden nu med glädje och tacksamhet mottagit, för oss ständigt vara en förpliktande maning, en maning att eftersträva och öva de dygder, som han genom sin skaldegärning och författarverksamhet ställt högt och velat främja.

Därpå sjöng förbundskören under lärare Sundkvists ledning Klinga visa och sjung fiol av Snåre, och Var är vägens mål, av Lybeck [finns mig veterligen inte, men däremot har Ernst V. Knape skrivit en dikt med samma titel], samt under lärare R. Hertsbergs ledning Ty lysa de stjärnor, arr. av Alfred Anderssén. Sångerna klingade betagande vackert. I den stora kören sjöng Oravais kyrkoby, Kimo, Munsala kyrkoby, Jussila, Kovjoki, Ytterjeppo, Juthas och Soklot sångkörer. Att samsången blev så god, trots ringa förövning, vittnar gott om körernas individuella arbete.

Skalden Joel Rundts stämningsfulla för tillfället skrivna festdikt Saga och dikt upplästes konstnärligt av skådespelaren Josef Herler. Dikten läses på annat ställe i dagens tidning.

Dikten mottogs med varma applåder, varefter scoutchefen, artisten Eric Vasström höll ett hänfört, innerligt tal till Topelius minne. Talet ingår in extenso i dagens nummer av tidningen.

Den stora kören utförde därpå under Hertsbergs ledning till hornackompanjemang Jag gungar i högsta grenen av Linsén [Text Z. T.].

Stadsdirektör Al. Ahlström nedlade från grannstaden Jakobstad vid skaldebysten en praktfull krans av krysantemer, på vars blå band lästes »i djupaste vördnad och tacksamhet för de höga ideal Zacharias Topelius skänkt sitt fosterland samt uttalade tillika en lyckönskan till Nykarleby med anledning av dagens stora händelse. Det har kanske ibland rått inbördes avund mellan de båda grannstäderna, nämnde talaren, men i det här fallet finnes åtminstone ingen avund mellan de båda grannstäderna, nämnde talaren, ty vi ha båda, Nykarleby och Jakobstad, den sällsynta lyckan att ha kunnat skänka vårt fosterland dess båda största söner [J. L. Runeberg].

Dramatiska föreningens i Jakobstad blomsterhyllning bragtes skaldeminnet av föreningens ordförande, mag. Axel N. Westerlund.

Den högtidliga avtäckningsakten slöts med Vasa marsch, som publiken med blottade huvuden instämde uti. — Så var denna historiska akt tillända. Trots kylan kände deltagarna sig värmda inför minnet av Zacharias Topelius gärning och det sätt, på vilket hemstaden hedrat sin store son.

Festmiddag.

Kl. ½ 8 e. m. gav staden middag å Wiks restaurang för ett antal inbjudna personer, representerande bl. a. stadsfullmäktige, stadsstyrelsen, magistraten, insamlingskommittén, Stiftelsen Z. Topelius barndomshem och dess lokalkommitté i Nykarleby. Gästerna hälsades välkomna av stadsdirektör Oskar Wilkman, som erinrade om dagens betydelse för orten.

Under middagen talade bankdirektör Einar Hedström, som bl. a. pekade, huru Topeliusminnet alltid i skaldens födelsebygd stått levande nära. I skaldens diktning återfinna vi så mycket, som är anknutet till oss för välbekanta ställen och tilldragelser, minnen, sägner och traditioner, att detta intima samband mellan dikt och bygd ger den förra en för oss särskild betydelse, den senare en rikare och djupare innebörd. Tal. erinrade om de olika etapperna i strävandena att på ett mera påtagligt sätt föreviga skaldeminnet — Majniemi 1897, minnesstenen 1919, Kuddnäs 1934 och nu skaldebysten. [Topeliusesplanaden 1991, Topeliusgymnasiet den 14 januari 1998 och Café Topelica.] Tillsammans utgöra de ett fullbordat helt, och det återstår oss blott att skänka dessa minnen vår kärleksfullaste omvårdnad. — Dagens festtalare, konstnären Eric Wasström kåserade om bystens skapare, prof. Ville Vallgren, Mikael Nyberg, Zachris och Sigmund Schalin, Gamlakarleby stad, Elisabet Backman, Gunnar Forsander, familjerna Elsa Boldt, Ingrid Stenbäck, Bertel Nyberg och Paul Nyberg, Axel Cederberg m. fl. Till prof. Vallgren och affärsmannen John Nylund avsändes tacksägelsetelegram.

Bystens skapare professor Ville Vallgren hade av hälsoskäl ej kunnat infinna sig till högtidligheten.