Våra gamla
kyrkorglar.
Nykarleby, Munsala, Jeppo
Nyligen granskades vid universitetet i Helsingfors en av lektorn i musik vid Raumo seminarium fil. mag. Martti Hela utgiven akademisk avhandling: Nils Strömbäck, Kuvaus Suomen urkurakennuksen vaiheista. Boken, som utkommit på Werner Söderströms förlag, behandlar den finländska orgelbyggnadskonsten under den tid, Finland tillhörde Sverge.
Av bokens innehåll framgår, att under medeltiden, då orglar redan voro i bruk i Centraleuropa, sådana ej ännu funnits i vårt land. Först i slutet av medeltiden gjorde de första orglarna sitt inslag i några av Finlands kyrkor och kloster. Instrumenten beställdes antingen från Sverge eller Tyskland och torde de varit s. k. positiv — ej att förväxla med de konsertinstrument vi ofta få höra trakteras på marknaderna vilka kunde sändas över med båt, utan att orgelbyggaren behövde följa med. De första orgelpositiven anskaffades till Åbo, Nådendal och Raumo. Småningom byggdes även orglar i vanlig mening, i synnerhet sedan sättet att med orgel beledsaga församlingens och prästens säng infördes.
Före stora ofredens tid fanns i vårt land endast 13 orglar. Även Nykarleby gamla kyrka, byggd under Gustaf II Adolfs tid, ägde ett s. k. orgelpositiv. Och man kan med skäl antaga, att, då staden i övrigt under 1600-talet var jämförelsevis anmärkningsvärd med landshövdingssäte och trivialskola, även kyrkosången, understödd av djäknarna, stod på jämförelsevis hög nivå.
Alla dessa orglar förstördes eller bortfördes under ofredens tid, 1714, då ryssarna bl. a. grundligt plundrade våra kyrkor, även Nykarleby. Det räckte sedan flera år, innan de utarmade församlingarna kunde anskaffa nya orglar.
Först så sent som 1768 fick Nykarleby ny orgel. Denna byggdes av en Anders Telin, född i Gamlakarleby 1716, byggmästare och skeppsbyggare. Han hade troligen fått inblick även i konsten att bygga orglar, då han i egenskap av snickare var behjälplig vid förfärdigandet av orgeln i sin hemstad. Kanske han också under sina resor till Stockholm kom i beröring med därvarande då redan skickliga, privilegierade orgelbyggare. Han dog 1778.
Alltnog, Telin fick beställning på en ny orgel till Nykarleby nuvarande kyrka. Den var visserligen liten, med 2 bälgar, 8 stämmor och självständig pedal. Manualen räknade 45 tangenter, pedaler 22. Orgeln användes ända till 1909, då den nuvarande 19 stämmiga orgeln från Walcker i Tyskland anskaffades. Det nya instrumentet hade emellertid bort räkna 25 à 30 klingande stämmor för att med sina toner kunna fylla det rymliga templet. Nu klingar tonen från detsamma alltför spröd och tunn.
Lyckligtvis såldes ej den gamla orgeln på auktion i likhet med vad i många andra församlingar varit fallet, utan flyttades den och uppställdes ånyo av lektor Koskimies nere i kyrkans norra kors, där den ännu står. Kyrkobesökarna kunna lägga märke till den med rikliga ornamenter mästerligt utförda fasaden, som är en av vårt lands vackraste äldre orgelfasader. Dessutom är denna Telin-orgel den enda från 1700-talet, som i sin ursprungliga, aldrig ombyggda form bevarats, och borde den därför ej få förfalla utan fortfarande hållas i spelbart skick.
Samma Telin byggde även åt Vasa-Mustasari församling en orgel om 10 stämmor. Men då orgeln ej ansågs tillräckligt stor för denna kyrka, beställde församlingen av svenska orgelbyggaren Wåhlström en större, vilken blev färdig först år 1784, då den mindre orgeln såldes till stadsförsamlingens kyrka i Jakobstad. I april 1784 hade orgelläktaren därstädes blivit färdig och där uppställdes av nämnda Wåhlström jämte orgelbyggaren Vestervik den nyinköpta orgeln, som användes till år 1906, då Jurva byggde den nuvarande orgeln om 26 stämmor i Jakobstads kyrka. Av den gamla Telin-orgeln finnes numera endast den vackra fasaden jämte några orgelpipor kvar i Jakobstads museum.
En uppgift om att nämnda orgel tidigare skulle tillhört Pedersöre landsförsamlig och numera finnas i Jeppo kyrka är sålunda oriktig. Den nuvarande orgeln i Jeppo har dock nog tidigare ägts av Jakobstads landsförsamling. Den är byggd 1774, antagligen av orgelnisten Henric Kahelin från Gamlakarleby, född därstädes 1735.
I detta sammanhang må nämnas att Kahelin tidigare jämte hustru enl. mantalsböckerna som ”inhysing” bott i Nykarleby samma år som Telin var här och byggde orgeln. Möjligen var han då Telins hjälpreda och försökte nu på egen hand med orgelbyggeri i Pedersöre.
Jakobstads landsförsamling hade varit utan orgel sedan 1714, då den förra, 1685 av bröderna Beijer byggda förstördes.
Då den av Kahelin byggda orgeln ersattes 1888 med en ny 18-stämmig orgel av Zachariassens fabrikat, såldes den gamla orgeln till Jeppo kyrka, där den ännu användes. Flyttningsarbetena utfördes av dåvarande orgelnisten i Nykarleby Anders Gästrin jämte seminaristerna Ferd. Kylén och Alex. Björklund. Men då kyrkan var låg, nödgades Gästrin ändra orgelns höga fasad sålunda, att han på pelarna placerade snidade blomsterskålar med blommor i stället för de tidigare höga träfigurerna: konung David på den mellersta, en fiolspelare på den ena och en klarinettspelare på den andra sidopelaren. De sistnämnda spelmännen buro på ryggen årtalet 1774, orgelns byggnadsår. Orgeln har ursprungligen räknat 8 stämmor, av vilka numera 6 finnas.
Munsala kyrkas orgel, som egentligen redan borde ersättas med en ny, nämnas även i boken. Orgeln har tidigare tillhört Gamlakarleby, är byggd 1738 av Eric German och förfullkomnad 10 år senare av Olof Hedlund, båda från Stockholm. Orgeln var först 15 stämmig plus ett ryggpositiv om 6 stämmor. Då den gamla kyrkan, som inrymde denna orgel, nedrevs 1873, fick kantorn och orgelbyggaren Petter Lybeck från Kronoby i uppdrag att grundligt ombygga orgeln i fråga. Av en eller annan anledning beställde Gamlakarleby församling emellertid år 1881 en ny 21-stämmig orgel från Walcker i Tyskland, varför den förra såldes till Munsala. Ryggpositivet finnes ej mera och stämantalet har reducerats till 16. I övrigt torde genom de grundliga ombyggnaderna föga finnas kvar mer av den ursprungliga orgeln från 1700-talet. Orgeln uppställdes i Munsala kyrka av Petter Lybeck.
Detta är i huvudsak vad denna avhandling nämner om de gamla orglarna i våra nejder.
Vi kunna dock ännu anteckna, att i slutet av den svenska tiden orgel icke torde ha förekommit i mera än 32 kyrkor i vårt land. Av dem funnos inne i landet, långt från kusten, endast 3, nämligen i Ilmajoki, Vichtis och S:t Mickel.
Boken, som är av allmänt kulturhistoriskt intresse, förtjänar att läsas icke blott av fackmän utan av alla, vilka intressera sig för vår äldre kyrkokonst i allmänhet. Dessutom är den lättläst och kostar endast 30 mk. Tyvärr är den tillgänglig blott på finska språket.
|