XIX Gustavianska kyrkobyggen

av

Lars Pettersson

[Rijfarna]

— — —

Av de byggmästarförmågor som under gustavianska tiden ovanligt ofta anförtroddes krävande projekteringar samt om- och nybyggnadsuppdrag av kyrklig art måste medlemmarna av släkten Rijf särskilt omnämnas. För en utförligare presentation hänvisas speciellt till William Wiks undersökningar 163) och en 1977 uppsatt Rijf-utställningskatalog med bibliografi och översikt av forskningsläget. 164)

Rijfarnas kyrkobyggarsläkt har utgått från kronohemmanet i Riv i Lepplax by i Pedersöre, där Jöran Rijf levde vid 1600-talets slut och 1700-talets början. 65) Thomas Carlsson Rijf (f. 1726, d. 1803) 166) nämns som murmästare 1758 vid rappningen av Pedersöre kyrkas tornfot, 167) 1759 vid rappningen av Karleby kyrka 168) och 1761 som murmästare vid samma kyrkas syneförrättning 69) samt 1771—72 i Närpes som murkarl vid kyrkans utvidgning med Matts Honga [En Matts Lillhonga var byggmästare när stadskvarnen byggdes 1759. Olika namn på samma man?] som byggmästare och David Olander som murmästare. 170) Vid det 1777 igångsatta stenkyrkobygget i Munsala åtog sig Thomas Rijf allt träarbete, medan Olander ledde själva murningsarbetet. 171) Längre fram anförtroddes Thomas Rijf både sten- och träbyggen samt ritningsuppdrag. Den inlärda delen av hans yrkesskicklighet var sannolikt på väsentliga punkter baserad på impulser från Olander och Honga.

Sina hemmansdelar i Lepplax sålde Thomas Rijf 1776, delvis till brodern Carl, och flyttade 1777 till Soklot i Nykarleby socken, där han inköpt Tågs skattehemman. l72) En av orsakerna kan ha varit förespeglingar om bättre förtjänstmöjligheter bl.a. genom kyrkobygget i Munsala och bygget av hovrättshuset i Vasa. Mot slutet av år 1779 hade Thomas Rijf i varje fall i Vasa sammanträffat med Johan Elfström, som kallade honom murare. 173) 1781 köpte han med sönerna Jacob och Carl hälften av Ahlnäs skattehemman i Soklot men fortsatte att bo på Tågs. Ahlnäs användes en längre tid som slöjdverkstad bl.a. för predikstolsbyggen, 174) varefter här vid sekelskiftet uppfördes en ny och av allt att döma ganska märklig bostadsbyggnad, den s.k. Rundeln, troligen ritad av Jacob och sedan bebodd av honom med familj. 175)

Jacob Thomasson Rijf (f. 1753, d. 1808) 176) omtalas första gången i yrkessammanhang som murmästare vid kyrkosyn i Pedersöre 17.5.1782. 177) Sina kunskaper hade han givetvis inhämtat främst under faderns ledning, 178) liksom också den yngre brodern Carl Thomasson (f. 1756, d. 1801), 179) oftare omtalad först från och med rådhusbygget i Jakobstad 1787. 180)

Av särskild betydelse för Rijfarnas byggenskap blev Jacob Thomassons vistelse i Stockholm och studier vid Kungl. Målare- och Bildhuggare Academien 1783—84. Det avgörande dokumentet är ett 28.6.1784 daterat, av C. F. Adelcrantz, C. G. Pilo och O. Tempelman undertecknat intyg med följande ordalydelse:

”Som Byggmästaren från Nycarleby Jacob Thomasson Rijf, ett års tid uppehållit sig här i Stockholm, och under den Tiden äfven uti Kgl Måle och Bildhugge Academien bivistat Öfningarne uti Civil Architecturen; Altså lemnas Honom härmedelst det välförtjenta vittnes börd, att han uti de delar hvilcka hans Syssla tillhöra, varit Särdeles flitig, och omtäncksam, att Så mycket möijeligt varit, Samla och inhämta de Kundskaper, hwar med han framdeles må Kunna Tjena sin Fädernesort, och hvar Socken, som uti Byggnader honom tillitande warder.” 181)

Av undertecknarna är Adelcrantz synbarligen med i egenskap av akademiens preses, Pilo som direktör och Tempelman som sekreterare. Likväl torde Tempelman som professor i arkitektur och nyligen hemkommen från en studieresa till Italien 182) ha varit Rijfs viktigaste lärare. Samma dag 28.6.1784 blef Rijf förordnad till länsbyggmästare i Västerbotten, 183) vilket likväl inte band honom till verksamhet enbart väster om Bottniska viken.

Studieintygets obestämt avrundade formuleringar innehåller kanske en antydan om, att Rijf kopierat och samlat lämpliga ritningar till underlag för sin egen planeringsverksamhet. 184) I Adelcrantz och ÖIÄ:s intresse var det kanske även, att den nu till Stockholm ombestyrda österbottniska byggmästaren lärde sig uppgöra sådana ritningar, vilka inför ÖIÄ [Överintendentsämbetet] och Kungl. Maj:t inte skulle vara hopplöst klumpiga och ålderdomliga. Dessutom skulle han väl lära sig på egen hand lösa proportionsgeometriska problem och sådana detaljer, vilka inte brukade anges på officiella ritningar. Några efter Stockholmstiden av Rijf författade ritningar synes tillåta en förmodan, att han inte nöjt sig med iakttagelser av enbart nyligen förverkligad arkitektur utan att han därtill på olika sätt bekantat sig även med äldre och åsidosatta projekt. 185) Tillsvidare går det inte att pålitligt bedöma graden av Rijfs nyklassiska impulser under vintern 1783—84, 186) en tidpunkt som sammanföll med Gustav III:s italienska resa. Efter konungens återkomst lärde sig Rijf emellertid att bygga bl.a. doriska kolonnader, sfäriska kupoler och låga sadeltak.

Varifrån initiativet till Jacob Rijfs akademistudier kommit har ej direkt framgått ur de knappa källorna. Man tror sig likväl ana ett ingripande av Bror Cederström (f. 1720, d. 1787), konungens gunstling och landshövding i Österbottens län från 1775 och efter länsdelningen 1776 i Vasa län till sin avgång 26.7.1785. 187) En icke obetydande roll som Rijfarnas gynnare spelade i varje fall efterträdaren Adolf Tandefelt (f. 1747, d. 1822), som avgick 1794. Han var i arkitekturfrågor mera idérik och starkare nyklassiskt orienterad. 188) Utanför vårt område lanserades Rijfarna främst av Johan Fredrik Carpelan (f. 1745, d.1808), landshövding i Uleåborg 1785—1800. 189)

Erik Cainberg ställde ut en porträttmedaljong i gips av Jacob Rijf 1799. Detta exemplar fann Heikki Klemetti 1926 i Lehtimäki kyrkas klockstapel. Konstmuseet i Ateneum. Foto Carl Grünberg.

Till Rijfarnas arbetslag hörde med tiden även Carl Jacobsson (f. 1783, d. 1808), vilken likväl inte lämnat efter sig egna byggnadsprojekt. 190) Jacobs svärson, den i Munsala födde snickaren Johan Kantlin (f. 1770, d. 1839) arbetade från 1795 som Rijfarnas medhjälpare i Soklot, deltog i tornbygget vid Kungsholms kyrka, där Jacob Rijf och hans son Carl dog julhelgen 1808, och verkade sedermera som strömrensningskårens byggmästare samt till slut som kontrollör vid Nikolaikyrkans bygge i Helsingfors. Zachris Topelius besökte honom här och var i tillfälle att i Kantlins sällskap från kyrkans översta kupol beundra den magnifika utsikten långt ut till havs. 191) En annan till Rijfarna ansluten förmåga var den i Nedervetil födde Erik Cainberg (f. 1771, d. 1816), vars mor var Jacobs kusin. Han var 1789—93 kyrkskriven i Nykarleby hos Rijfarna i Soklot. 192) Vid Målare- och Bildhuggare Academien i Stockholm blev han likväl inskriven redan 1790, 193) vilket måste betyda, att han under somrarna fortsatte att arbeta för Rijfarna. Måhända hörde predikstolarnas änglahuvuden och andra sniderier till hans specialuppgifter i verkstaden. 194) Senast 1791 eller 1795 var han i lära hos Sergel 195) och 1799 ställde han ut en porträttmedaljong av Jacob Rijf. 196) Efter den 1802 inledda och över sjuåriga Romvistelsen 197) råkade Cainberg inte längre sina österbottniska arbetsgivare.

Rijfarnas verksamhet kännetecknades av en nästan otrolig energi och duglighet, effektiv arbetsledning samt en häpnadsväckande territoriell rörlighet. De anlitades mest i Vasa och Uleåborgs län med uppdrag ända i Nedertorneå, Kemi, Kajanatrakten och Kuusamo men även i Heinola, Joutsa, Laukas och Kuopio samt i övre Norrland och Stockholm. De behärskade både sten- och träbygge och var ständigt beredda att delta i syneförrättningar och upprätta material- och kostnadsförslag samt författa egna ritningar eller förverkliga ÖIÄ:s motförslag med större eller mindre omändringar. En stor del av deras tid måste ha gått till resor. 198) Misslyckandena var i det stora hela relativt få och berodde inte enbart på byggmästarna. 199) Av Rijfarnas kyrkliga byggen kom endast ett fåtal att företas i Österbottens svenskspråkiga församlingar. Mindre betydande är de däremot inte. I den följande framställningen möter vi Rijfarna i samband med olika kyrkors byggnadshistoria.

NOTER

1) xx