Socknen, kyrkan och prästerna
förr i världen.

III

(Anteckningar ur handlingar rörande Nykarleby och Munsala socknar.)

Av  H u g o  S v e d b e r g.

1675 (N. T.) [Nykarleby ting] får allmogen ny tillsägelse att betala kyrkoherden vissa skulder och dagsverken. Kyrkoherden har åsamkats mycket besvär genom Jakob Bertilsons motvillighet.

Kaplanen i Nykarleby Gustav Neostadius klagar vid tinget 1697, att allmogen ej uppfyller sina skyldigheter mot honom som förut med dagsverken. Han antar, att de kommer att skylla på fattigdom och den dyra tiden. Nämnden och länsmannen får i uppdrag att övervaka »skyldigheternas utgörande efter Guds lag och Kungl. förordn.» [Detta var inte vilket missväxtår som helst utan Stora hungersnöden.]

Samtidigt tillkännager kyrkoherden Johan Forsman, att Munsala kapellbor föregående år haft en fullmäktig till Stockholm att skaffa utsäde »i den svåra tiden» och av kyrkan lånat 47 daler 16 skilling kmt, varav en stor del ej ännu inbetalts.

Slutligen en anteckning från 1723 efter ofreden. Vid N. T. 1723 »lovar allmogen nästkommande vår utav prästgårdsåkern uppgräfta ett kappland vart hemman och till dess inkräktande utsätta 6 famnar gärdesgård av var rök samt att stänga den s. k. Gaals gälan». Diken skall de efterhand också upprensa.

*

En synnerligen prunkande anteckning rörande en ledig kaplanstjänst har vi från N. T. 1772. Den kunde förtjäna att citeras i sin helhet, men då den är tämligen svårförstådd får det räcka med delar ur den. (I synnerhet stavningen i alla anteckningar i denna artikel är helt annan än originalens.)

Hauptmannen Johan Forsman »gav tillkänna det Gud allsmäktig förmedels sin underliga disposition nådigast behag haver igenom den timlige döden för någon tid sedan täkts ifrån denna församlingen hädankalla dess själasörjare och sacellanum fordom den vällärde herren herr Petrum Pictorium.» Tjänsten är ännu ledig och hauptmannen påminner allmogen, att den i god tid bekymrar sig om en ny själasörjare. Han rekommenderar en »skicklig och vällärd prästman, Jacobus Canuti Carlman, vilkens icke allenast fader salig herr Canutus Carlman utan ock hans förfäder successive ifrån den första pastor haver församlingen med Guds ord och berömligt leverne försörjt och förestått.» — — Allmogen borde nu i denna sak sin mening och åsikt »upptäcka och utan skrymtan uppenbara».

Med beaktande av »Jacobi Carlmans framledne och sal. förfäders meriter, stora ohåga, försorg och berömliga leverne de för församlingens så i en som annan måtto dragit hava», uttalade sig allmogen så »att icke någon ett ord häremot sade på Jacobum Carlman och honom till kaplanstjänsten i hans morbroders nu salig herr Petri Pictorii ställe äskade och begärts, önskandes ödmjukligast, det Gud nådigast ville beveka överhetens och Hans Högvördighet Biskopens med det vördiga Consistori samt förmänners hjärtan, att deras endräktige välmene begäran måtte av Nåder och gunst njuta kunna», — —

*

Några data rörande här nämnda präster (enligt Åbo stifts herdaminne av C. H. Strandberg).

Kyrkoherdar.

Ericus Johannis, kapellan i Pedersöre, kyrkoherde där 1569. Underskrev Uppsala mötes beslut 1593 (av hertig Karl sammankallat för att befästa Lutherska läran i riket). Död 1600.

Jacobus Carlman, först kaplan, sedan kyrkoherde i N:by efter brodern 1636. Död 1653.

Nicolaus Ringius, smålänning, född 1611, rektor vid N:by trivialskola, k:herde 1654 efter Carlman. Död 1680. Stridigheter stod kring Ringius val till k:herde.

Johannes Grandell, rektor, kyrkoherde 1681. Död 1693.

Johannes Forsman, först kaplan, k:herde 1694. Död 1707.

Samuel Alanus, tidigare domkyrkosyssloman i Åbo, k:herde i N:by 1707. Död 1741.

Kaplaner.

Canutus Carlman, också regementspastor, död i Polen 1655.

Petrus Johannis Pictorius, son till kyrkoh. i Kemi. Död 1672.

Jacobus Canuti Carlman, den förres efterträdare. Död 1680.

Gustavus Marci Neostadius, sockneadjunkt och pedagog, kapellan 1681. Död 1702.

År 1607 överfördes nuvarande Munsala-byarna Hirvlax, Monäs och Monå från Vörå, dit de kyrkligt hört, till då nybildade Nykarleby socken. I fråga om förvaltningen hade de hört till Mustasaari.

Åtminstone i Turistföreningens »Svenska Österbotten» ingår en sägen, att munsalaborna skulle varit med vid byggandet av Pedersöre kyrka 1250. Där ingår också en tradition att nuvarande kyrkan i Munsala skulle vara den fjärde i ordningen på platsen och att den första, »en kyrkstuga», täckt med näver och takved, skall ha uppförts redan under katolska tiden och besökts av prästerna från Pedersöre under dessas 'fiske och uppbördsresor'». De säkra källorna meddelar, att kyrkan i Munsala före den nuvarande byggdes år 1687. Den första kyrkan i Nykarleby byggdes 1607, den nuvarande 1708. (Någon sägen om äldre kyrkor där känner jag inte till.)