Denna bok är om Finland. Denna bok är om fäderneslandet. Vad är Finland? Ett land ibland många länder. Vad är fäderneslandet? Det är vårt stora hem.

Jag har ett litet hem, som jag älskar mer än något annat ställe på jorden. Min faders gård kan jag aldrig förgäta. Där är jag hemma, där trives jag bäst. Skulle jag ej känna vägen och grinden? Skulle jag ej minnas gården och stugan? Allt är mig där så väl bekant. På denna trappa har jag så ofta gått. Denna dörr har jag så ofta öppnat. Jag har sett genom fönstret. Jag har värmt mig vid spiseln. Jag har ätit vid bordet. Jag har sovit i sängen. Jag känner var bänk, var sten och var gångstig. Jag skulle icke kunna gå vilse där, om det också vore i mörka natten.

Ofta var jag med, när hästarna vattnades vid brunnen. Ofta följde jag våra kor till beteshagen. Ofta skrattade jag åt Musti, som skällde på ekorren. Jag minns ännu rönnen, när den stod röd av bär, och björken, i vilken rödstjärten brukade sjunga. Om sommaren har jag plockat smultron i skogsbacken. Om vintern har jag åkt kälke där. Det var en fröjd, när isen smälte på sjön och vi kunde ro med båt. Sedan om hösten flögo vi åter som fåglar fram på den blanka isen.

Lika gott, om mitt hem varit rikt eller fattigt. Jag har varit lycklig där. Jag har haft varmt och gott, kläder och mat, vård och kärlek. Där har jag vuxit alltifrån min barndom. Där har min fader arbetat, där har min moder sjungit för mig sina vackra visor. Om kvällarna, när vi lade oss, hörde jag min moder bedja. »Gode Gud», sade hon, »låt mitt barn bliva en god människa! Eftersom du är vår Fader i himmelen, så låt oss alltid vara dina trogna barn.» Och därefter lärde hon mig den sköna bönen: »Gud som haver barnen kär . . .»

Ja, jag vet, att allt gott är en gåva av min himmelske Fader. Och hans goda, välsignade gåva är även ett kärt hem. Därför vill jag prisa och tacka honom i alla mina livsdagar.

Så vet jag nu väl att älska det lilla hemmet. Men jag förstår ännu icke rätt, vad det är att älska ett stort hem, som kallas fädernesland. Där är ju mycket annorlunda än hemma hos oss. Vägarna äro olika, gårdarna äro olika, människorna äro olika. Jag kan gå vilse, där jag aldrig har varit. Ingen känner mig där, och jag känner ingen. Huru kan jag älska det främmande landet? Huru kan jag vara lycklig, glad och förtrogen hos de främmande människorna?

Nej, mitt hem känner jag nog; men vad är mitt fädernesland?