JUNIA 1838.

{Första hälften av månaden utelämnad eftersom Z. T. då vistades i Helsingfors.}

R e s a:

    17. Söndag. Kl. 4 m. upstigen, var allt i ordning till kl. 7, då jag i sällskap med Naukler sagteliga på min gamla kärra skramlade af ut genom Tavasttull. Ännu på färden genom staden mötte vi diverse ungdom i tidig Söndagsdrägt. „Farväl, du snöda verld!“ tänkte jag.
    — Farväl, o Mater Academia, hvilken jag nu reser förbi. — Mången stund har gått till spillo här, men äfven mången timmes glada flit minns jag hos dig. Och kärleken till Vettenskapens rika ljus, den lärde jag af dig. Haf tack. Dig kröne ljusets fader med menskosnillets bästa glans! Och krosse egoismen, obscurantismen, som hemligt ammas i ditt sköt! Och gifve dig i Finska hjertans fasta dygd ditt säkra värn och stöd!
    Farväl, Helsingfors — stora småstad med anlag till alla Petersburgska dygder! Mången munter stund har jag dock hos dig fångat under dagarnas flygt, — månget roligt uptåg bland muntra „gubbar“. Dig önskas många stora hus och rika rublar. — Dig önskas mera af det stora och uphöjda, på det du må slippa att sqvallra om och fördjupa dig i det lilla, — på det icke din småsinnade egoism må smitta omkring sig. Hos dig ligger det lätta i famnen af det tunga; — af idel omsorg om „sedlighet, beskedlighet, undergifvenhet“, befolkar man lättsinnighetens nästen allt mer, stänger dörrarne för all själslyftning, på det att krafterna må i stället bryta sig väg åt djupet. — Lättsinnigheten är vorden stor och vidtgrenad — men det lätta sinnet blir derföre så lättsinnigt, emedan det sträfvar att afkasta den tyngd man vill stapla deröfver.
    Farväl också villor och flärd och rosiga töcken, — L., representant af de sista, S. af de första! — Vi hylla hädanefter åter en annan grönska, — vi glömma töckenrosorna för soliga liljor. — Vi vilja se grufligt stadiga ut — taga en myndig min och philosophera öfver verldens fåfänglighet. — Men nej! Det står jag intet ut med ännu. — Vi vilja endast byta grönska, — byta blommor, byta! byta!
    Sålunda planerande rullade jag af med Mophus Naukler vid sidan. Den vackra naturen lockade min håg mera åt det yttre. — Jag stötte i Mophus. „Uff!“ — intet svar. — Nåväl, — vi vilja kuska af ut i den gröna verlden — klatsch, brunte!
    Men vi hunno ej längre än till Helsinge, då våra hjul måste omlagas, hvilket gjorde ett uppehåll af nära 3 timmar. Som det var kyrktid, togo vi den nära kyrkan och Mathias Weckströms celebra grafvårdar i sigte. — Oss gjorde Langensköld sällskap, hvilken i afsigt att resa upp åt Wasa ämnade allt framgent göra compagnie med oss. Ändtligen vidare. Nattqvarter på Turckhauta. L:sköld reste till sitt hem i grannskapet för att i morgon uphinna oss, men fick hinder och blef således efter.

    18. Måndag. Efter fåfäng väntan på L:sköld fortsatte vi resan, drucko caffe i T:hus, och så vidare i skönt väder och godt humeur. — Mophus blef småningom mera pratsam. Vi resonerade i Finska Grammatiken. Nattqvarter på Ohrivesi kl. 3 n.

    19. Tisdag. Här stötte vi tillsammans med Bokhandl. Granberg, resande från H:fors till Wasa. — Resan gick bra, och enligt min utkastade plan, komma vi till  K a h r a  kl. 9 a. — Här var den trefligaste afton jag haft på en gästgifvargård.
    En arrivant et promenant ma vue j'appercois une foule de filles, — plusieur très belles, et une extrêmement. Mais elle n'etait pas la vraie. (sid. 12) [249] — Mais aux cris des filles „des voyageurs, des voyageurs!“ elle se montra sur l'escalier d'un nouveau grenier — se montra avec les mêmes yeux étincelants, avec la même charmante nonchalance qui auparavant. Car il faisait tard dèja à Kahra. — „Bon soir!“ — Point de reponse. „Bon soir! Ne me connais-tu plus,**?“ — À ces mots me regardant elle s'échappait vitement et avec un sourire, si folâtre qu'il faisait chaud autour de moi. — D'après en preparant le souper elle se cacha dérrière l'autre fille. — Men af den rara soupern (stekt kött, ost, superb mjölk m. m.), det bästa huset förmådde, rördes icke mycket, emedan en annan resande sof i inre rummet som tjente till matsal. — Dans le poële on ne voyait personne exceptées les deux filles. Lieu comique, ce Kahra! On n'y trouve que des filles, et des belles jeunesses. „Souviens-tu encore l'hiver passé?“ Geste folâtre. — „Astu quelque fiancé, petite **?“ — geste folâtre — feu pour la pipe à fumer. — „Ou est l'autre monsieur au présent?“ — „Celui d'Elissa? Il s'amuse avec les dames de Helsingfors“. — „Donnez mai votre ceinture.“ — „Si.“ — „Votre ceinture  r o u g e. “ — „Si!“ — geste folâtre. — „Faitez présent de votre porte-lettre qui est si riche.“ — (Händelsevis hade jag der några blåsedlar, främmande egendom). — „Si!“ — “Oh cette porte-lettre seulement, ou mieux: ce ceinture, je ne veux pas d'argent.“ — „Tu ne veux pas d'argent?“ — „Non, non — mais ce ceinture.“ — „Voilà le lacet, tu es prise, petite oiseau!“ — „Ah, — ce beau ceinture.“ „Si“ — „Viens, **, viens dormir“, disait l'autre. — „Patience, enfans! Comment te nommes-tu, toi ici?“ „S **“ — „Mais attendez“ — Elles s'échappaient. — Des portes fermées. „Ouvrez, enfans!“ — Ah — endormie? — fille, enfant, le ceinture sera-t-il le tien? — Claire — douce minuit — — — —

    20. Onsdag. En kort blund sittande. Granberg och Mophus sträckte sig gäspande. — Mophus var illa till sig i går aftse. — G. kom in med caffe, toujours riante, folâtre. — Caffe var godt och muntrande. — Vi beredde oss att resa. — Encore visite au grenier, qui était très propre par un grand nombre de beaux habits suspendus, marques de la richesse. „Ah, mauvais enfant!“ — Et encore une foi balancant cette grêle et gracieuse taille dans les bras, — le mouchoir de cou tomba en bas — — — —
    ** est l'unique fille de la maison, l'unique héretier de tout, — Celle qui a soin, qui a garde de tout. C'est une fille extraordinaire, une fille qu'on ne trouva que très rarement au village. Vive comme la flamme, jolie, folie — (legère peutêtre par l'education) — aurait elle déja été perdue, s'il n'y aurait été cachée au milieu de sa legèreté beaucoup de prudence. Mais pourtant — seize ans! Seize ans! C'est une vive pouliche, cette **, je disait à S. pour me faire concevoir par le façon de parler dont elle était accoutumée. —
    Men nog härom. Obs. ändock att all conversation alltid sker på Finska, och det förefaller mig som idéerna af sig sjelfva ständigt formade ord att uttrycka sig, så perfect går min Finska nuförtiden. — Vi lemnade alltså Kahra — sedan vi der som hastigast anträffat bröderna Idman som komma från Östermyra.
    Att nu tala om alla små händelser, blefve för långt. — Mophus var orimligt rolig, — min stora glädje var, när jag fick honom att courtisera landscousinerna. Jag var rädd att skratta mig sjuk. Ett håll satt han med en Snellman (som legat på Kahra). — Jag hade flera olyckor, — att köra i diken, — köra vilse — tappa piskor — bli efter. Mophus måste vänta, och så skildes vi från Granberg. — Så kommo vi genom Lappo framåt Kauhava. — Här mötte vi Frosterus {stadsläkare} från N:by, resande upp åt Alavo på embetets vägnar. — På Frändilä var dessutom ett helt pagage kameler, björnar, vargar, hundar, för hvilka det arma folket så när trampat ihjäl hvarandra af nyfikenhet.
    — Att vi fingo diverse dugtiga regnbad hör ej till saken, vidare än att Mophus stundom blöt af skurarna och misslyckad i sin courtise var på ganska dåligt humeur. — Nu nalkades hemmet, socknerån passerades muntert — affairerna afgjordes på Juthas, der Mophus qvardröjde öfver natten, och kl. 3 Thorsdagsmorgon var jag åter i

N y C a r l e b y  o c h  K u d n i s

    21. Thorsdag. — Att nu beskrifva de reflexioner öfver changerade ställningar, förhållanden och couleurer, som vid hemkomsten likt hastigt förbifarande molnskuggor ögonblickligt skymde de närmaste dagarnas glada vuer, — det låtsa vi glömma bort. „Har jag nu tid till sådant?“ —
    Allt väl hemma. — Allt likt, grönt, herrligt, gudomligt! Mamma, Sophie, Fanny togos naturligtvis på säng. „Alltid kommer du som tjufven om natten. Se så, Caisa, koka genast caffe — men kanske vi ändå sofva en blund innan dess.“ — Sagdt och gjordt. — A f t o n: hos Lithéns — allt sig likt — men ett dunkelt frågetecken dolde sig under likheten. Tal om Östring, — som här gör mycket upseende genom sin långt drifna stränghet, proselytmakeri m. m. —
    Garfvaren Forssells bröllopp med jungfru Häggblom.

    22. — Fredag. — Bland annat, — en ovisite hos Calamniuses, med Sophie. De la chez Lithéns — Åter tal om pietismen, förnärvarande ett allmänt samtalsämne. — Flickorna Fonselius hade bevisat sina föräldrar en oförlåtlig sidvördnad, förklarat fjerde budet {Hedra din fader och din moder} umbärligt m. m. Och sannt är det, att de oförsvarligt förbittra sin aktningsvärde fars dagar.
    Ännu knapt sansad efter hemkomsten och redan inkommen i det gamla lefvernet! Men huru länge?

    23. Lördag. Kort besök af Zimmerman, Ekström och A. Elfsberg, ämnande sig från Helsingfors hemåt. Min bjudning att stanna här öfver Midsommardagen antogs ej. — Ovisite hos Logren. — Med Sophie hos flickorna Calamnius. — Josephine i resebestyr för att följa Carin L. till Stockholm. — Allt skulle hållas hemligt och hela verlden visste deraf. Knytning med Sophie, Thilda och Albert. Mötande diverse promenerande partier, valde vi prostens åker åt Jeppo vägen. — Trefligt. Knytorna, sedan uptagna af Thilda, lemnade mig följande resultat, det bästa jag kunde önska: Mest vexte N:o 1: r ö d t.  Sedan N:o 2  g r ö n t, N:o 3  b l å t t, N:o 4 h v i t t, N:o 5 g u l t, och N:o 6 s v a r t.

    24. Söndag. M i d s o m m a r d a g, var något blåsig, men ganska vacker nog. Okyrka, af skäl att vi reste på middag till Emilienburg på Alörn. — Alörn — ah ça! Gudomliga Alörn! — Men ännu ej fullt grönt på dess vackra ängar — Annars allt så vänligt, så likt. Promenader vida omkring. Holmen hvimlade af glada menniskor, utresta för dagens skull. Bland andra Thure Levelius med fru. — Lilla Gustaf T. högst treflig, — en rigtig humorist, fastän så liten.

    25. Måndag. Hem kl. 11 f. m. — E. m. Med våra damer, visite hos Lindqvistens. Lithéns äfven der. — Emelie Bon! — Emelie var sig så lik, — i dag något tankfull. — Ange! — Om Ole Bull m. m. — Flickorna spelte: Den stumma, Othello m. fl. — Flickorna L. sydde ifrigt. — Betraktade Svenska vuer. — Promenerade hem följda af Emelie och Thilda Lt.

    26. Tisdag. Refuserad invite af A. Dyhr att resa till Jacobstad. — I stället reste Sophie och jag åter till Alörn — här mådde vi så väl på det vackra Emilienburg. Fiskarna voro icke gunstiga i qväll. — Alldeles omete. Berger och Häggström äfven ute. — O mitt vackra Alörn, ännu är din grönska ej alldeles grön — Men söt och treflig är du.

    27. Onsdag. Alörn. — Dagen solig och varm — åkerbär i partie — Sophie och Augusta Åberg arbete i gröngräset. — Moi, bland annat högg ett E. A. Å. i berget, i Runeberget, der namnen stå af Alörns svalor. Middagstid och aftonqvist visite af Emil Lundmark, utrest med sin herr pappa m. fl. — Treflig pojke — promenader — fjärilfångst. — A: äfven Moster Lithén. — Ville utdömma de vackra alarne som obetydligt skymde fönsterna — Orimligt, med förlof sagdt. — Natten:  j a g t f ä r d: Thoddy dracks hos morbror Calamnius på Kubban; gamla historier berättades, — Östman munter kurre. — Sedan mot natten till  L a x ö r n — här lössläptes hundarne och vi (Turdin, Calamnius, jag) posterade oss vid halsen; — kopplet dref — det echade i den sköna, varma, ljusa natten. — Ondt om haror. Ändtligen kommer vår jösse på 40 steg från mig — Paff! — Men pytt — lät sig ej bekomma — Stor skandal, — men sedan berättade Laxfiskarne, att deras hundar kort derefter tagit jösse, — således fick han minnesbeta, men haglena voro för små. — Ingen vidare bragd föröfvades, — endast jag vingsköt en orrhöna, som ej kunde fås reda på i buskarne. — Återfärd till Kubban.

    28. Thorsdag. Kl. var 4 på morgonen — den herrligaste morgon i naturen. Sjön spegelklar — solen rodnade röd, — himlen guld, purpur, azur. Frukost på den gästfria Kubban. — Åter Alörn, der vi sofvo ett par timmar, och sedan muntra reste till Kudnis igen kl. 10. — Insekter m. m. — Min afsigt var att återfara till Alörn med Morbror G., men han dröjde med resan till kl. 12 midnatt, då jag just ämnade lägga mig. — Derföre hemma. — Sköna sommardagar. — Behöfvas, ty här är ej mycket grönt allestädes.

Utsikt från „norra salen“ på Charlottenlund.

29. Fredag. — Insekter. — Stort varmt. Det rådde Sophie för. — Simmat. — A: chez Lithéns — Promenad med damerna, och besåg derunder Lindqvistens nya timra på kampen — ett nytt och vackert skal för en vacker — och smaklig — kärna.

30. Lördag. — Insekter, Dagbok m. m. — Åter hübsches Wetter, — åter simning vid Notvarpet och möte derstädes med svärfar Lindqvist som bjöd snus. — Stor sprängning och planering i hagen; — här jemnar sig småningom planen, och stora stenmassor nedgräfvas eller bortföras. Kort visite hos Lithéns, der Thilda var tillstängd med en väf, — ett odrägligtarbete som håller flickor i rigtig arrest! — Åter Oalörn, i brist på tillfälle. Mot aftonen en vindpust efter en liten åska. — Piano, — variationer à la Bull.
    Junia lupen ur händerna; — spridda, olika nuancer af grönt i dess början, dess midt och dess slut. — L. — G. och, — men nej, nej, nej — ingen jemförelse, alls ingen, mellan lyktgubbar och himmelens stjernor! — Det är ett eget grönt det sista gröna; dimma hvilar öfver det ännu; f ö r f l u t n a  d a g a r s  bleka, vissna blomsterskördar höja än derur sina matta ögonkast; — Men  d e r a s  tid är förbi, — oåterkalleligen förbi, — ingen vänlig sol kan lifva deras brutna stänglar mer, sen vintern snögat öfver dem, sen nordan härjat deras regnbågsfärgers pragt. — Ack, det är dock en melancholisk syn midt i det glada unga lifvet, — att se förblekna, hvad som en gång klädde jordens barm så skönt, och var vårt ögas bästa glädje! — Men så skiftar all verlden om — och är dock ständigt ung — Och, som sagdt, — vi plocka rosorna medan de blomma och må dervid allrabäst — det är litet grymt och litet egoistiskt — men det är nu en gång så och kan ej annorlunda vara.