bibelöversättningar. Landets svenskspråkiga församlingar har använt de rikssvenska officiella b. (Gustav Vasas 1541, Karl XII:s 1703 och Gustav V:s 1917). I Sverige pågår arbete med en ny b. sedan 1963. Översättningen av Nya Testamentet blev färdig 1981; Gamla Testamentet översätts fortfarande. En privat b. med moderniserat språk utgavs 1966 (D. Hedegård) och har nått spridning även i Finland.

På finska utkom Nya Testamentet första gången 1548 i en översättning av Mikael Agricola, som även översatte flera mindre delar av Gamla Testamentet till finska. Det dröjde dock ända till 1642 innan hela Bibeln kom ut på detta språk i Stockholm. Denna b., gjord av en 1638 tillsatt kommitté under ledning av Eskil Petraeus, utkom sedan i reviderade upplagor, tryckta i Åbo 1685 (utg. Henrik Florinus), 1758 (Anders Lizelius) och 1776 (densamme). En finsk b. blev därefter aktuell först i början av 1850-t. A.W. Ingman utgav 1858—59 en provbibel, vars ”kalevalastil” blev starkt omtvistad, varför ett officiellt arbete på en ny b. inleddes. Detta kunde slutföras omkring 90 år senare; den nuvarande finska b. godkändes av kyrkomötet 1938. På senare år har flera privata nyöversättningar av Nya Testamentet utkommit, bl.a. 1968 (A. Saarisalo) och 1969 (T. Pursiainen). Arbetet på en ny finsk b. inleddes 1976; detta beräknas vara slutfört 1985. (E. Eidem, Vår svenska bibel, 1923; S. Kjöllerström, Tillkomsten av 1541 års bibel, 1941; Våra fäders bibel 1541—1941, 1941; A.F. Puukko, Suomalainen raamattumme, 1946; S. Laurikkala, Suomenkielinen raamatunkirjallisuus 1548—1948, 1952; Raamattu ja kulttuurihistoria, 9 bd, 1970—)