brandförsäkring. B. har uråldriga anor och förekom i det medeltida gillesväsendet i form av understöd vid inträffad eldsvåda, brandstod. För landsbygden stadfästes obligatorisk brandstod redan genom landskapslagarna. Brandstod sockenvis möjliggjordes 1770, och mot slutet av 1860-t. började lokala brandstodsföreningar grundas i snabb takt. Den lagstadgade obligatoriska brandstoden upphävdes 1908. Den första allmänna brandförsäkringsanstalten var Brandförsäkringskontoret, gr. 1816, vars verksamhet upphörde med Åbo brand. Mot slutet av seklet verkade i landet tre allmänna brandförsäkringsbolag, Städernas allmänna brandstods bolag i Finland (jfr Sampo-Tarmo), gr. 1832, Finska brandstodsbolaget för landet (jfr Aura-bolagen), gr 1857, och Städernas i Finland brandstods bolag för lösegendom, gr. 1871. Det första inhemska brandförsäkringsaktiebolaget, Fennia, tillkom 1881. Stadganden om den nutida b. ingår i lagen om försäkringsavtal av 1933. B. beviljades 1979 av 20 inhemska bolag och två utländska försäkringsbolag. Antalet brandförsäkringsföreningar var samma år 223.