gästgiverier. Redan under medeltiden fanns i Finland g. som
upprätthölls såväl av kyrkan och kronan som av privatpersoner.
Som kyrkliga g. fungerade dels prästgårdarna, dels de gillen
och krogar som inrättats på de långa ödemarkssträckorna.
Som kronans viktigaste gästgivare tjänstgjorde från 1400-t.
socknarnas länsmän och fjärdingsmän. De privata krogarna
var betydligt fler än kyrkans och kronans g. Före den nyordning
som på 1540-t. genomfördes av Gustav Vasa fanns i s. Finland
238 sådana privata tavernor. Först i mitten av 1600-t. blev
gästgiveriväsendet någorlunda ordnat genom att alla resande
av stånd mot betalning fick rätt att utnyttja g. År 1734
utfärdades en gästgivarordning, upphävd först genom
1918 års lag om skjutsväsendet (gällde från 1920),
i vilken staten förordnades till upprätthållare av g.
Gästgiveriväsendet avskaffades som institution 1956 (jfr skjutsväsen). Längst
levde det kvar i n. och ö. Finland. (J.K. Paasikivi, Kyydinpito ja
kestikievarilaitos Suomen lain mukaan I, 1901) |