lantmäteriväsen. Lantmäteriet i Sverige-Finland räknar sitt upphov från 1628, då Anders Bure av Gustav II Adolf erhöll i uppdrag att uppgöra en karta över hela riket (jfr kartor). Finland fick sin första lantmätare 1633, och 1683 inrättades ett lantmäterikontor i Stockholm, där en särskild tjänsteman skötte finländska lantmäteriangelägenheter, För storskiftets genomförande enligt 1756 års förordning (jfr skifte) tillsattes i Finland 40 kommissionslantmätare. Sedan landet skilts från Sverige, inrättades 1812 i Åbo ett huvudlantmäterikontor, som 1821 flyttades till Hfrs och 1848 blev överstyrelse för lantmäteriet samt slutligen 1916 lantmäteristyrelse. Detta ämbetsverk lyder under jord- och skogsbruksministeriet och har till uppgift att utöva tillsyn över ägodelningsväsendet, föra jordregister (jfr d.o.) och utföra ekonomiska, geografiska och topografiska kartverksarbeten samt geodetiska och astronomiska mätningar för kartverket. Efter en genomgripande omorganisation av l. 1972 är landet indelat i 35 lantmäteridistrikt med var sin lantmäteribyrå, som underlyder länslantmäterikontoren. Vid sidan av de egentliga lantmäteri byråerna finns fyra byråer för speciella lantmäteriförrättningar (företrädesvis nyskiften).

Lantmäteriingenjörerna är sammanslutna i Maanmittausinsinöörien liitto, gr. 1891. Den lantmäteri vetenskapliga organisationen Maanmittaustieteiden seura grundades 1926. (Suomen maanmittauksen historia, 3 bd, 1933, Maamittaushallitus 1812—1962. 1963)