Saima kanal



[Beskuren och färglagd.]

Saima kanal, fi. Saimaan kanava, kanal mellan Saimen och Finska viken i sydöstra Finland och Sovjetunionen (höjdskillnad ca 76 m, 8 slussar), längd 57,2 km, varav 29,1 km (tre slussar) på finländskt territorium. Den grävda delen, 42,4 km, befinner sig huvudsakligen på finländskt område. Slussarna, som har dimensionerna 88x12,5x4,8 m, möjliggör trafik med 78 m långa och 11 m breda fartyg med ett djupgående på 4,2 m (maximalt ca 1 500 dwt). Fartyg av denna storlek kan numera, sedan insjöfarlederna fördjupats och i övrigt förbättrats, gå till Villmanstrand, Nyslott, Varkaus, Joensuu och Kuopio.

Att förena Saimenvattnen med havet var en tanke, som uttalades redan under medeltiden, men den fick vänta länge på sitt förverkligande (jfr kanaler). Senator L.G. von Haartman (se denne) var den som slutligen genomdrev att kanalen byggdes. Arbetena, som delvis finansierades med ett utländskt statslån, inleddes hösten 1844 och slutfördes 1856. I planeringen deltog bl.a. Carl Rosenkampff (se denne) och för utförandet svarade svensken Nils Ericson. Kanalen hade ursprungligen 28 slussar. Den utbyggdes 1895—1903 och 1911—39, varvid slussarnas antal nedbragtes till nio. S. verkade kraftigt stimulerande på näringslivet i Savolax och Nordkarelen; redan i början av 1900-t. transporterades 0,5 milj. ton gods årligen på denna vattenled, och på 1930-t. steg godsmängden till 0,8 milj. ton/år (främst trävaror för export).

Vid krigsslutet 1944 befann sig hälften av kanalen bortom den nya riksgränsen, och fram till 1963 var endast den finländska delen i bruk med ringa trafik. 1962 ingick Finland ett avtal med Sovjetunionen om att arrendera S. (jämte en 30 m bred kanalzon) på 50 år, och hösten 1963 påbörjades kanalens iståndsättning och modernisering, vilket i praktiken innebar att en helt ny kanal byggdes. På den nya S., som invigdes 5/8 1968, transporterades 1981 ca 1,4 milj. ton gods. Kanalen tjänstgjorde till en början främst som timmerflottningsled, men i dag har pappers- och träindustriprodukter samt olika bulklaster (olja, stenkol, metaller, mineraler, spannmål) större betydelse från fraktsynpunkt. S. betjänar även turismen. Kanalen administreras av den finländsksovjetiska Förvaltningsnämnden för Saima kanal, (E, Puramo, Itä-Suomen vesitiekysymykset 1800-1uvulla erikoisesti Saimaan kanavaa silmällä pitäen vuoteen 1870, 1952; P, Koistinen, Vanha ja uusi S., 1968)


Uppslagsverket Finland (1985).





Rättijärven sulku            Saimaan Kanava
Rättijärvi sluss               Saima Kanal
Granbergs Konstindustri-Aktiebolags Förlag. Stockholm No 25.

Fick kortet av Bruce Muller, Michigan.


I Naturens bok, upplagan från 1907 skriver Zacharias Topelius:

Vill du se en kanal, så res till Saima, som är vår största insjö. Där har kejsaren låtit på vårt lands bekostnad gräva en kanal, som är nära fem mil lång och har 28 slussar. I elva år arbetade flere hundrade man därpå. De ha sprängt en ränna igenom stora berg och grävt igenom både kärr och sandåsar. De ha murat starka väggar av sten och byggt de skönaste dammar och kamrar för slussarna. Men så är det också ett arbete, varav vårt land har nytta i evärdlig tid. Ty förr måste alla sorters varor föras landvägen med slädar och kärror från Saimas stränder till havet. Det tog lång tid och var mycket besvärligt. Men nu får man allting fortare och billigare på fartyg, som fara uppför och nedför  S a i m a   k a n a l.


Kanalen blev dödsstöten för Nykarleby som hamn- och sjöfartsstad.


Läs mer:
Josef Werwing var kanalbyggmästare.
Carl Petter Engström var kanalbyggmästare.
Dikten Saima kanal av Zacharias Topelius.
Österbottningar byggde Saima kanal av Bror Höglund.
GKA har även gett ut några vykort från Nykarleby.

Nordens alla kanaler av Bosse Arnholm.
(Rev. 2023-12-20 . )