Tomtgrälet i Nykarleby

När lagenlig tomtmätning hade företagits och det visat sig att De gamlas hems förening inte hade överskridit sin tomtgräns, tycker man parterna skulle ha låtit saken bero och låtit lagen ha sin gång. Det är många tomter i staden som skall ”omskäras” på ett eller annat sätt i samband med den redan 1966 fastställda nya stadsplanen. Det är bara så att någon tomtmätning icke förekommit. Ska man skylla på tomtmätaren? Det är väl han som skulle ha skött om mätningen.

Om opinionen i staden kan väl fastslås att den helt är för pensionärsbygget, speciellt sedan det framkommit att tomtgränsen är fullt riktig. Mätningen har utförts av en ojävig fackman så alla tror på honom.

Till saken hör att på den port som numera befinner sig på De gamlas hems tomtområde har anbringats ett anslag i svensk och finsk språkdräkt med förbud att röra eller flytta porten. Det förefaller som om detta skulle ha framprovocerats.

När här nu är fråga om ett så angeläget ärende som ett hem för pensionärer, vilka många under ett långt liv och även på sina sista dagar antagligen kommer att understöda apoteket i Nykarleby, tycker man att det med sans och måtta borde gå att sammanjämka viljorna nu sedan det visat sig att någon tomtgräns icke blivit kränkt. Ingalunda har den omtalade ”munkens spådom” med detta att göra. Det gamla vedertagna ordstävet att ”allt vad i viljen att människorna skola göra Eder gören i och dem” kunde väl här tillämpas till allas fördel.

Något  initierad

Grannporten vid Kyrkogatan 9, d.v.s. den till Det gamlas hem. Lars Pensar begrundar uthuset. Har ett svagt minne av tomtbråket, men däremot är minnet starkt av vad som framkom vid rivningen. Förstoring.
Foto: Sven Bertlin 1973.