Där forsen sjunger. Barndomsminnen 1893—1907 av Gertrud Wichmann


Stjärngossarna

En trevlig julsed var stjärngossarnas uppträdande och vandring från hus till hus under helgen. Pappa hade hämtat seden med sig från sin gamla skolstad Uleåborg, där den levat kvar sedan djäknetiden i de gamla trivialskolorna. Det var lärlingar från Hantverksskolan — där pappa också var lärare — unga pojkar som gick omkring med stjärnan. Stjärngossarna var klädda i vita skjortor och ett läderbälte kring midjan, vita toppmössor av papp något utsirade med silverstjärnor av papper. Det var efter en särskild ritual det hela utfördes.

Efter en knackning på dörren kom en gosse in och frågade: ”Får stjärnan lov att stiga in?”, och efter ett jakande svar trädde gossarna med stjärnan in. I gruppen fanns stjärnbäraren, Herodes med krona av guldpapper på huvudet och svärd vid sidan, hans knekt också med svärd vid sidan, de tre vise männen av vilka en var mörk sotad i ansiktet samt bar en enklare pappkrona — kungen av Moria land — och sist Judas med pungen iklädd skinnjacka och skinnmössa, en s.k. naapukka, han hade rött skägg. Efter det gossarna ställt upp sig hälsade de med sången ”Goder afton, goder afton båd herre och fru”. Så följde den vackra medeltida hymnen — ”Ängelns hälsning” (från Gotland i Sverige) ”Kommen I herdar från skogar och ängar” och härpå den latinska djäknesången ”Ecce novum gaudium”. Herodes vände sig till kungen av Moria land med frågan: ”Hvi äst du så svart?”, varpå denne svarade: ”Äst jag svart, så äst jag bekant en herre och konung från Moria land. Vi haver kommit för att tillbedja den nyfödde judakonungen. Vi hava sett hans stjärna i öster.”
— Herodes vänder sig nu till sin knekt. ”Min knekt”, säger han. Knektens svar: ”Ja, Ers Majestät”. — Herodes: ”Haver du hört något om de tre vise männen?” Knekten: ”De tre vise männen haver bedragit dig, tagit sig en annan väg, och farit till sitt land igen”. — Herodes: ”Detta förtryter mig storligen. Sadla du min gångare grå och låt oss till Betlehem rida. Eld och svärd vid min sida, mot turkar och tatarer vilja vi strida. Alla nyfödda barn måste döden oskyldigt lida”. — Herodes och hans knekt draga nu sina svärd och gå förbi varandra, vända varje gång korsande sina svärd under sången: ”Herodes drager nu ut i fält”. Efter sångens slut sticker de åter sina svärd i slidan.

Ibland sjöngs ännu en sång, den vackra ”I Österland den stjärnan uppgick”, varefter stjärnbäraren stiger fram och yttrar: ”Litet öl (?) och penningar anamma vi gärna samt ljus för vår lilla vackra stjärna. Om vi detta icke få, skall Judas med sitt röda skägg hänga mellan skåp och vägg. På det i mågen veta och förstå vad det heliga verket haver uppå. Akten alla häruppå”. — Judas går därefter fram med pungen men säger ingenting. Så sjunger gossarna slutsången: ”Haven tack, haven tack för eder skänk”, buga sig och gå ut.

———

Bifogar en förteckning över de sånger som sjöngs så som jag och min äldsta syster upptecknat dem redan som skolflickor.

I anslutning till det ovan anförda kan jag omnämna en episod som utspelade sig under en resa, som min far som 70-åring gjorde till USA.

Då han kom in i en raksalong i New York, ställde sig en av de anställda framför honom hälsande honom med den gamla stjärnegossevisan ”Ecce novum gaudium”. Han hade som gosse gått omkring med stjärnan i Nykarleby. Att det var ett glatt möte säger sig självt.




[Inte ett stjärngossespel, men dock ett julspel i Normalskolan. Årtal okänt, kanske 1955. Den romerske soldaten som bär armbandsur är jag själv. Maria Magdalena är fröken Gyllenberg. Familjen for sedemera till Sverige, kanske 1958.
Jorma Metso berätttade och tillhandahöll.]


Sånger, som sjöngs av ”stjärngossarna” och inlärts av min far.


Sång 1.

Goder afton, goder afton båd herre och fru
Husbonde, matmoder varen lustig och glad.
Vi önska eder alla en fröjdefull jul.
För olyckor alla bevare eder Gud.
I afton vill vi lova Israels Gud,
Som är en konung i Davids hus.
När Kristus blev födder i Bethlehems stad
De heliga tre konungar de drogo åstad.
Så kommo de fram allt till Jerusalem
En stjärna dem lyste allt till Bethlehem.


Sång 2.



(”Ängelns hälsning”. Medeltida hymn från Gotland).

Kommen I herdar från skogar och ängar.
Hasten till hopa I vakande drängar.
Se, jag er bådar så glad ett bådskap:
Födder är Kristus i Bethlehems stad.



Sång 3.

Ecce novum gaudium
Ecce novum mirum:
Virgo paret filium,
Quae non novit virum,
Quae non novit virum
Sri ut pyrus pyrum
Gleba fert papyrum,
Florens lilium.
Ecce quod natura
Mutat sua jura,
Virgo parit pura
Dei filium.



Sång 4.


Herodes drager nu ut i fält.
Han är en sådan tapper hjält,
Och hans knekt är därtill tagen
Att han måste lyda lagen
Och hans knekt är därtill tvungen
Att han måste lyda kungen,
Och han försvarar för vad han gör.


Sång 5.


I Österland den stjärnan uppgick
Ovanskeligt månde hon brinna.
Tre vise män efter allvise Guds skick
Utsändes det barnet att finna.
Från Midien kommo de löpare tre,
som ville den nyfödde konungen se
De offrade håvor och ära,
De offrade rökelse, myrrha och guld
Och bekände honom för sin frälserman huld.


Sång 6.


Haven tack, haven tack för eder skänk.
Eder skänk, eder skänk skall vara Gudi betänk.
Och haven i det uppå hjärtat lagt
Så önska vi eder en rolig god natt.
God natt, God natt. God natt.


Gertrud Wichmann (1986) Där forsen sjunger. Barndomsminnen 1893—1907, sid 40—44.


Fortsättning: En inspirerande far.


Läs mer:
Början av kapitlet: Min barndoms jular.
Stjärngossarna av J. L. Birck.
(Inf. 2005-12-06, rev. 2009-11-04.)