Krimkriget och ur kapten Brakels dagbok
Ännu ett sista, ehuru obetydligare krigsminne före stadsbranden må här anföras, nämligen ett tillfälligt och kortvarigt besök av den engelska eskadern under befäl av amiral Plumridge på Alörns fjärd under Krimkriget sommaren 1854. Batterierna vid älvmynningen uppkastades då av det här förlagda indelta militärkommandot. En ofta mycket givande smyghandel med sprit, kaffe, socker och andra kolonialvaror bedrevs nu på Sverige både av borgare och bönder med båtar och skutor, „ofta nattetid mitt igenom engelska flottan“ utan annat egentligt äventyr än godsets och farkosternas konfiskerande av fienden, varpå vederbörande fingo med skjuts eller apostlahästar själva återvända över Haparanda och Torneå till hemstaden.

Om Juthas-affären berättar åter en deltagare däri, kapten Brakel vid Björneborgarne följande: „Ehuru ännu mycket matt efter sin sjukdom (recidiv på hösten efter badet i Nykarleby om midsommardagen) tog von Döbeln befälet i Lillkyrö över 2 bataljoner Björneborgare och åländska lantvärnet. Endast några timmars vila förunnades oss. - Vi ankommo, utmattade av marschen till Juthas, gjorde en högersväng på Lappovägen och Döbeln utsåg lämpligaste stället för sitt försvar. Reutersköld med sina åbolänningar hade (till Döbelns bittra harm) gått över älven och lagt sig till ro i Nykarleby. Ryssarne dröjde ännu 5 timmar, innan de gåvo sin ankomst tillkänna vid fältvakten vid bränneriet (numera för längesen raserat). Denna vila var välgörande för oss utmattade. Redan vid fältvakten tycktes ryssarne förundrade, att man ej efter vanligheten gav dem väg. Trögt drog sig vår fältvakt undan inåt skogen till höger. En del av ryssarne följde efter, för att söka kringgå vår ställning. Fiendens kanoner, understödda av en sluten kolonn gick fram på vägen och gjorde ett raskt anfall. De fingo skjuta och avancera, utan att något skott från våra kanoner lossades innan ryssarne voro inom druvhagels skytthåll. Nu befallde von Döbeln smälla till. Vår jägarked hade emelertid underhållit en livlig eld. Det dröjde ej länge, innan ryssarne började draga sina kanoner tillbaka. Detta blev tecken till hurra och anfall från vår sida. Bägge bataljonerna trängde tillsammans på den ryska kolonnen, som skildes från sin vänstra flygel i skogen. Våra kanoner ryckte med ock understödde anfallet. Ryssarne måste vika, en del flydde med kanonerna, en annan del kastade sig in i bränneriet (Haralds), som av oss stormades och intogs. Natten inbröt. Förvillade i den mörka skogen, hörande skotten bakom sig, trodde ryssarne sig vara kringgångna, flydde med skyndsamhet, och fienden kastades tillbaka 3 mil. - Detta är nu sanna förhållandet om Juthas affären. Montgommery har gjort ett stort misstag vid sin berättelse om den. Av honom har även Runeberg blivit vilseledd i sin vackra sång om Döbeln vid Juthas. Döbeln låg aldrig sjuk i Nykarleby - utan i Vasa. Grönhagen, von Konow, von Kothen och von Schantz deltogo ej, ty Schantz, var fången och de andre med Reutersköld i Nykarleby. - Vid Juthas fick Döbeln mottaga Klingspors och Adlercreutzs tacksägelser den 15 september, då högkvarteret kom till Nykarleby. När högkvarteret passerade oss förbi, sade Döbeln, uppmanad av kapten Gripenberg, att högkvarteret borde bestå oss en bål, för att vi hållit dem ryggen fri. „Ja, sade Adlercreutz: Den ska vi dricka, när det blir lugnare tid.“ Men denna bål blev aldrig drucken! - Efter striden voro trupperna vid Juthas så utmattade, att de ej ens orkade hurra utan lade sig på marken.