Bidrag till studiet av släkten Rijfs kyrkobyggarverksamhet
av
William Wik

MÄNNEN KRING JACOB RIJF

Länsbyggmästaren Jacob Rijfs omfattande verksamhet krävde många medhjälpare. Verksamhetsfältet var vidsträckt, som av ovan framgått på båda sidor om Bottniska viken. Under de 24 år Jacob Rijf verkade som självständig byggmästare utförde han minst lika många kyrkoritningar.

Släkttraditionen förtäljer om intimt medansvar vid de flesta kyrkobyggen. För att belysa detta, hänvisas ytterligare till några av de byggnadskontrakt som är kända.

År 1787 anlände Jacob Rijf till Luleå, sedan han rådgjort med sina anhöriga. Kontrakt skrevs den 5 september. Arbetet igångsattes omedelbart och skulle utföras för en fastställd summa. Entreprenad. Inrikes Tidningar skriver: »Genom sin utmärkta skicklighet, drift och rådighet därmed, kunde första gudstjänsten förrättas fjärde böndagen den 30 oktober 1790». Kyrkan invigdes den 5 december samma år.

Luleå kyrka var ritad av arkitekt Olof Tempelman. År 1887, 100 år efter byggstarten, förstördes kyrkan genom brand.

Den 3 februari 1794 undertecknade bröderna Jacob och Carl T:son Rijf ett säreget byggnadskontrakt för uppförande av en helt ny kyrka av sten i Kemi socken. Ersättningen 5555 riksdaler 26 skilling 8 runstycken, ansågs förmodligen skälig. Stipulationen om 6 dagsverk årligen av varje rök, förefaller sett i nutida perspektiv, ha kunnat få oanade konsekvenser ifråga om arbetsledning och organisation av denna oskolade arbetskraft som ställdes till förfogande. Kontraktet återges i översättning från finskan, vilket åter översatts från originalkontraktet, som var skrivet på svenska.

BYGGNADSKONTRAKT FÖR KEMI KYRKA

Undertecknad förbinder sig att i enlighet med Kungl. Maj:t den 30 mars 1786 stadfästa ritningen, inom 4 års tid bygga en ny moderkyrka i Kemi socken utom läktare. Däremot anskaffar sockenmännen, all till bygget behövliga gråstenen och takbjälkarna, samt utför 6 dagsverken för varje rök årligen inom bestämd tid och därtill betalar mig 5555 riksdaler 26 skilling 8 rst., av vilken summa till mig betalas årligen 1388 riksdaler 43 skilling 8 rst., dock så att från första årets rat betalas nu genast 400 riksdaler.

Dessutom reserverar jag mig dagsverken av nybyggare, torpare och inhysingar enligt den uppskattning kyrkoförvaltningen anser var och en förpliktigad till.

Grunden förbinder jag mig att sänka 6 kvarter under kyrkan, men ifall jordens beskaffenhet fordrar djupare grund, bör sockenmännen ha omsorg om detta.

Tornet åtar jag mig att bygga med ovanstående villkor på kyrkan, med sådan försiktighet, att kyrkan inte tar någon skada och med sådan inredning, att den kan användas som klockstapel och jag vill på egen bekostnad installera de gamla klockorna.

Bänkarna, utom bänkarnas dörrar, fönstren och dörrarna med gångjärn, reglarna, samt ett lås, altaret och orgelläktaren förbinder jag mig även enligt detta kontrakt att utföra.

Valvet till kyrkan tillverkar jag endast av trä och bleker det med krita.

I stället för förbindelsebalken av järn, åtar jag mig att tillverka fyra balkar med järnankare i ändarna och vill jag bekosta tuppen i tornet av koppar och beklä globen, spiran och korset med bleckplåt.

Trävirket från gamla kyrkan och klockstapeln måste jag få använda till nya kyrkans behov. Sedan nya byggnaden är färdig, kommer jag genom granskning att överlåta denna av mig byggda kyrka till socknens innevånare, då de även skall svara för överlåtelsekostnaderna.

Om det under den tid byggnaden är under arbete, utbryter krig, förbehåller jag mig rätten att under denna tid avbryta arbetet.

Till slut förbinder jag mig att för uppfyllande av detta kontrakt ställa gällande garanti.

Kemi, den 3 februari 1794

Jacob Rijf                 Carl T:son Rijf

Å församlingens vägnar har kyrkoherden Mattas Castrén undertecknat kontraktet, samt dessutom 22 församlingsbor.

Bevittnat av: H. G. Nordberg                 A. B. Vegelius

Intendentkontoret gjorde även här en egen ritning, vilken förkastades till förmån för Jacob Rijfs egen. Vid jämförelse av ritningarna sida vid sida, förstår man väl, att Jacob Rijfs ställdes främst.

Henrik Gabriel Porthan beskriver kyrkobygget i sin skildring över besöket i Kemi samma år bl.a. att Jacob Rijf hade arbetsfolk och medhjälpare från sin hemtrakt. »Murstenen bröts ur ett närliggande berg, som genom kilande lät sig delas och av naturen föllo i så ordentliga stycken som voro de tillhuggna».

Stipulationen i kontraktet om »6 kvarter djup grund», blev förmodligen en fallgrop för byggmästarna Rijf. Socknemännen var troligen senare inte villiga att ikläda sig de stipulerade merkostnaderna för en djupare kyrkogrund. Huruvida byggmästarna eller någon av byggnadskommittén i byggnadsskedet lagt märke till behovet av någon fördjupad grund utöver 6 kvarter, faller likväl utanför våra möjligheter att bedöma.

Jacob Rijf fick i slutskedet ensam bära ansvaret och kämpa med problemen ännu långt efter brodern Carls död 1801. Den 1 mars 1802 erbjöd församlingen utökade ersättningar om 1.000 riksdaler. Enligt denna kompromiss, avslutad 29 december 1803, skulle kyrkan överlåtas till församlingen.

Hela älvstranden förvittrar och sätter sig, vilket tydligt syns på den gamla kyrkan, som står kvar, men med en enorm lutning på slänten mot älvfåran. Denna oberäkneliga sättning i marken, hade tydligen ingen kunnat räkna med.

Sättningarna i grunden blev år för år allvarligare och rämnor uppstod i kyrkans väggar, så svårt, att kyrkan helt måste ombyggas på 1820-talet.

Vindala kyrka.

I en del forskares arbeten nämns en Anders Rijf som arbetsledare. Förväxling i förnamn kan här ha förekommit. En förmodan att personen skulle vara Thomas Rijfs äldsta son, Anders, är utesluten. Denne var född 1751 och sjuklig redan 1774. Vi har funnit notering om hans död i Pedersöre 1775.

Jacob Rijfs 12-sidiga kyrka i Vindala utfördes åren 1806—08. Detta kyrkobygge har betecknats som hans mest oförvägna experiment. En »rundkyrka med lanternin» av inte vanlig exteriör, högvälvd kupol och ett ljust, luftigt kyrkorum.

En märklig oklarhet har rått om vem som ritat Vindala kyrkan, ehuru originalritningarna för både fasaden och kyrkans inre plan finns väl bevarade i Riksarkivet i Helsingfors. Enligt bilden, som tillhör Finlands Nationalmuseum, är ritningen daterad: »Nykarleby den 28 Martti 1806, Jacob Rijf».

Säreget för kyrkan är, att här finns både predikstol och kantorsstol ett stycke från varandra på väggen ovanför altaret. Predikstolen till höger om altaret och kantorsstolen till vänster.

Jacob Rijf var strax före sysselsatt med kyrkobygge även i Kronoby. Men bygget hade avstannat, sedan kyrkans grundning och stensockel färdigställts. Allvarliga meningsskiljaktigheter hade uppstått mellan moderförsamlingen och kapellborna om fördelningen av kostnaderna. »Kapellborna ville ej ställa Jacob Rijfs skicklighet som byggmästare i tvivelsmål», men ansåg honom ej inneha tillräckliga insikter i räknekonsten »för att lyckas vid fördelningen». Moderkyrkoförsamlingen framhöll — antagligen med rätta — att kapellborna endast ville fördröja bygget. Först den 13 april 1822 kunde arbetet vidtaga ånyo, men då var Rijf död. Kyrkobyggmästare Henrik Kuorikoski erhöll i hans ställe uppdraget att bygga kyrkan.

I detta skede, 1806, när arbetet i Kronoby definitivt avstannat, begärde bönderna i Vindala att få låna spik för sitt kyrkobygge av Kronoby. Så skedde och handlanden Pehr Malm i Jakobstad lovade anskaffa ny spik för återbetalning av lånet.

Jacob Rijf ritade åtminstone tre kyrkor och en klockstapel för kajanaområdet. Sommaren 1968 besöktes kyrkorna i området två särskilda gånger. Avsikten var främst att finna den i flera sammanhang omnämnda tredje reliefen av Jacob Rijf. Detta har dock inte lyckats, trots att gipsporträttet efterlysts i ortspressen i Kajana. Beträffande kyrkorna erfors, att Suomussalmi kyrka helt brann ned under vinterkriget. Kuhmo kyrka blev bombskadad, men är åter i skick, bekostad med medel från amerikanska Lutherhjälpen. Puolango kyrka nedbrann på 1880-talet. Där är hela gamla sockelplanen täckt med torv och pietetsfullt bevarad med en ny, modern kyrka och vacker klockstapel tätt intill. — Klockstapeln i Sotkamo har även förstörts av eld.

Pyhäjoki stenkyrka byggdes av Thomas Rijf 1787. Samma år ritade Jacob Rijf Laihela kyrka. Uurais kyrka byggdes av Jacob Rijf 1804. Carl Rijf byggde Himango, Karstula och Kortesjärvi kyrkor.

Den lanterninförseddda kupolen till Nedervetil kyrka har ritats av Jacob Rijf. Kyrkan ombyggdes och utvidgades 1817 enligt denna ritning. Kyrkobyggmästaren Henrik Kuorikoski ledde ombyggnadsarbetet. Ritningen är daterad: »Nykarleby den 13 martti 1800 af Jacob Rijf Läns Byggmästare».

Vid Jacob Rijfs besök i Luleå 1792, ritade han ett vackert förslag till västtorn för Bygdeå kyrka i Västerbotten. Tornförslaget är markant avvikande i stil och form från hans tidigare arbeten. Tornet är fyrkantigt i höjd från foten av kyrktaket till takkanten ovanför de i tornet avsedda kyrkklockorna. Därovan en bruten kon, utformad för urtavlor mot fyra sidor. Ovanför urverket en altan och en överbyggd tempietta med kupoltak med glob och spira. Utförandet är ändå något enklare än förslaget från 1805 till Kungsholms kyrka.

En sakkunnig analys av de rijfska kyrkobyggarna skall måhända kunna ge en rättvis bild av all deras verksamhet. Undertecknads lekmannamässiga försök har gett mig den uppfattningen, att inte alla kyrkobyggen de anförtrotts helt lyckats. Men många bedömningar vittnar klart om lösa antaganden, felbedömningar, kanske t.o.m. illvilligt förtal. Man får i många sammanhang läsa om valvstörtningar vid kyrkobygget i Umeå. Jacob Rijf har inte byggt någon kyrka i Umeå, varför inga sådana olyckor kan ha varit förorsakade av honom där. Han gjorde, vilket även framgår senare, ett förslag till ombyggnad av kyrkan i Backen. Valvens bräcklighet var orsak till att arbetet inte kom till utförande. Kanske har dessa valvsprickor i folkets mun förvanskats?

Vid bygget i Skellefteå störtade en valvdel när vicepastorn gav order om valvstöttornas borttagandde för tidigt. Olyckan inträffade under den tid murningen pågick, troligen 1796. Personskador, också allvarliga sådana, uppstod. Omfattningen av olyckan har enligt prosten Fellström inte kunnat utredas.

Värdefulla ritningar för bl.a. kyrkorna i Lillkyro och Laihela blev förkastade och borttappade. Många av Rijfs kyrkor har förvanskats genom om- och tillbyggnader, bland dem de nedbrunna i Puolango och Suomussalmi, samt Kuhmo, Himango, Kortesjärvi och Lehtimäki.

Höjdpunkten för Jacob Rijfs ritningar för träkyrkor representeras av den han uppgjorde för Oravais församling. En förnäm fasad, vilken erinrar om Sveriges Riddarhus. Ritningen är daterad Nykarleby, den 14 januari 1792.

Den 20 januari samma år anhöll Oravais församling om att få bygga kyrkan efter nämnda ritning med följande ansökan:

»At wi samteliga Oravais Kapellboor af Wörå socken, uppå vår åstundan och underdån ödmjuka ansökning, at i anseende til en förökande folkmängd få utvidga vår kyrika och gjöra den rumrikare. Nu förklara vi os nöjda wid en sådan som god följande plan och desein utvisa, at den likmätigt de samma måtte få bliva til, hwilken Kyrko bygnad at få tilstånd wi sålunda underdån ödmjukast anhålla at wi alla Kapellboor förklara os nöjda wid denna Kyrkobyggnad, det wilja wi med våra namn och bomärken bestyrka, en för alla och alla för en.

Oravais, den 20 Januari 1792

Trots denna av församlingen klart uttalade önskan att få Jacob Rijfs ritning godkänd, förelades församlingen en annan ritning. Arkitekt Palmroth hade ritat detta förslag daterat den 31 januari 1793 C. F. Adelcrantz och P. W. Palmroth. Ritningen godkändes samma år. »Under min allernådigste Konungs och Herres minderårighet. Stockholm, den 19 februari 1793. Carl».

Den palmrothska ritningen har en markant låg takresning, vilket ej medgav riktig höjd på de bärande konstruktionerna för det tunga tornet med klockorna. Detta har haft till följd, att tornet tidigt började sätta sig och blev ett kostsamt problem för församlingen ända in i nutiden.

Kyrkan byggdes av Carl Rijf enligt kontrakt med församlingen daterat den 31 augusti 1795.

Församlingen klandrade kyrkobygget, främst tornkonstruktionen, då den började ge vika. Carl Rijf lovade efter kompromiss med församlingen efterskänka av sitt arvode 13 riksdaler och åtog sig att förstärka tornkonstruktionen mot att församlingen skulle bekosta arbetsmaterialet. Carl Rijf dog emellertid i Stockholm förrän reparationen hann påbörjas.

Carl Thomasson Rijf var den första av kyrkobyggmästarna som dog i Stockholm. Jag har inte lyckats utreda i vilka angelägenheter han vistades där, ej heller var han dog och blev begraven. Dock är det klart, att han inte avled i Kungsholms församling. Carl Thomasson var född 25. 8. 1756 och dog 2. 5. 1801, således endast 44 år 8 mån. gammal.

Carl Rijfs död vållade Oravais församling komplicerade problem, vilket framgår av församlingens protokoll i ärendet. Jacob Rijf förklarade sig sedan villig att gratis avhjälpa felen, men av någon egendomlig anledning förvägrades han detta.

År 1805 flyttades slutligen klockstapeln under ledning av murmästare Kassén och klockorna nedtogs för att åter placeras i klockstapeln.

De österbottniska kyrkobyggmästarnas främsta utforskare, dr. K. V. Åkerblom skriver: »Jacob Rijf har f.ö. gjort sig känd genom ovanligt smakfulla, sirliga predikstolar i Vörå, Munsala, Kortes järvi och Neder-Torneå m.fl. kyrkor. De klockstaplar till vilka han gjort ritningar, skilja sig också från andra genom sin »akademiskt förädlade form» t.ex. staplarna i Kelviå och Sotkamo».

Enligt ritningen förefaller stapeln i Sotkamo ha varit något mindre och enklare i utförande än den i Kelviå. Tyvärr har stapeln i Sotkamo brunnit ned.

Kelviåstapeln kan däremot än i dag beskådas i all sin prakt. Ritningen är dock förmer än stapeln som utförts. Bl.a. lanterninen har lämnats bort, tydligen av kostnadsskäl. Jacob Rijf ritade densamma redan 1796. Bekräftelse på godkännande är daterat »Stockholm af Kongl. Över Intendent Cont. den 26 april 1803» samt undertecknat av Piper och Tempelman.

År 1967 restaurerades stapeln mycket förtjänstfullt och ett värdefullt, historiskt reportage ingick i tidningen Keskipohjanmaa 2. 11. 1967 nr 219 av Annikki Wiirilinna jämte foto av Leo Torppa.

JAKOBSTADS TREDJE RÅDHUS

Bröderna Rijf gjorde även ritningar till publika byggnader, men de är svårare att spåra än kyrkorna. Huruvida Jacob eller brodern Carl ritade tredje rådhuset i Jakobstad, har inte kunnat fastställas. Arbetet med rådhuset som vidtog 1787 anförtroddes Carl Rijf.

Borgerskapet anmodades framsläpa sten till grunden i god tid så, att byggmästaren inte skulle hindras i brist på sten. Borgarna skulle genom dagsverken ombesörja grundens läggning, gamla byggnadens rivning och uppkörning av timret från hamnen. Arbetet pådrevs med fart och den 2 oktober var stenfoten lagd. Byggmästaren rekvirerade en tolft skeppsplankor om 5 famnars längd att läggas under första stockvarvet. Det anskaffade virket ansåg byggmästaren likväl för klent, varför han rekvirerade ytterligare 300 stockar om 4 à 5 famnars längd, av vilka furustockarna skulle hålla 8 tum i toppen och granstockarna 9 tum. Stockanskaffningen gick så till, att varje gård anskaffade en stock och handlandena i proportion flera. Dessutom skulle alla, både gårdsägare och obesuttna, anskaffa 10 bördor mossa envar. Snickarna Lindberg och Wise skulle leverera fönster och dörrar samt foder för vardera. Eric Letander skulle förfärdiga ett dyrkfritt lås. En del handlande skulle anskaffa spik och beslag till bygget.

I slutet av november 1788 var arbetet så långt framskridet, att man, om väderleken det tillät och arbetskraften utökades, kunde få byggnaden under tak och urverket uppsatt före jul. Tornspiran försågs med beklädnad av järnbleck och en »tjänlig väderflöjel».

Arbetet avstannade för någon tid. År 1792 vidtog det ånyo och ett vaknande intresse kunde spåras. Sålunda åtog sig löjtnant Häggström och rådman Sneckendahl, att på sin bekostnad låta »spielka och överstryka» rådhussalen. År 1794 lovade Sneckendahl samt handl. Johan Gabriel Winsten och Niclas Malm att »sprila» väggarna i sessionssalen samt rådmännen Molander och Malm i förmaket.

En vacker kristallkrona skänktes av råd- och handelsmannen, sedermera kommerserådet Pehr Malm år 1806, »at som prydnad hänga i taket i magistratens stora sessionsrum». Kronan är densamma som i dag finns i vårt nuvarande rådhus i stadsstyrelsens sessionsrum.

När huset satt sig, rappades ytterväggarna med kalkbruk. År 1825 försågs byggnaden ytterligare med taktegel för höjande av brandsäkerheten. Det oaktat blev även detta relativt nya rådhus ödelagt vid stadens brand natten mellan den 2 och 3 september 1835.

STUBBENS FYRBÅK

Brukspatron B. M. Björkman, senare adlad Björkenheim på Kimo Bruk i Oravais, anlitade Jacob Rijf då han byggde Fyrbåk på Stubben i Munsala skärgård. Jacob Rijf gjorde två förslag: Ett enklare, fyrkantigt torn i 4 våningar och dessutom ett åttkantigt i samma höjd dvs. 4 våningar. Vartdera båkförslaget har ljusluckor på dörrsidan i alla våningar samt liknande ljusöppningar på alla sidor i översta våningen. Det åttkantiga durabla förslaget är utrustat med blossfäste samt block, kätting och blosskorg för blossbränslet. Taket är avvalmat efter antalet sidor och kröns av en svarvad träurna med stång och vindflöjel. Ritningen är daterad Nykarleby, den 7 februari 1793 af Jacob Rijf.

Kopia av båda ritningarna innehas av undertecknad.

KUOPIO DOMKYRKA

Denna stora stenkyrka blev Jacob Rijfs största och samtidigt hans sista arbete i Finland. Arkitekt var konduktör Pehr Wilhelm Palmroth, vars ritning är daterad den 13 januari 1795.

Jacob och Carl Rijf kallades att uppgöra materialförslag till den sedan länge planerade stenkyrkan. De arbetade sedan intensivt för att få utföra detta stora kyrkobygge.

Åbo Akademis professor Henrik Gabriel Porthan besökte även Kuopio 1794 på sin tidigare nämnda rundresa genom Finland. Märkligt nog, hade han även här anledning att tala om Jacob Rijf och hans verksamhet i mycket berömmande ordalag. Porthan berörde Rijfs nya och under byggnad varande kyrkor han besett under färden.

Under det att Jacob Rijf arbetade med bygget i Nedertorneå, sändes kuopioritningen honom tillhanda där, den 2 juli 1795. Samma år var han själv på besök i Kuopio i augusti månad.

Den 12 november 1795 förnyades kungliga tillståndet för stenkyrkobygget. Platsen för kyrkan var nu bestämd till Vahtiovuori.

Den 7 september 1796 besökte Carl Rijf Kuopio i samma ärende.

Kuopio besöktes år 1802 av Gustaf IV Adolf i juli månad. De tidigare besluten om stenkyrkobygget stadfästes den 10 mars 1803. En byggnadskommitté tillsattes den 4 september 1803 vilken sammanträdde första gången den 12 september samma år.

När kontrakt för bygget skulle uppgöras, var byggmästaren Johan Sundsten ensam kandidat för bygget ifråga. Landshövdingen Olof Wibelius försökte med olika motiveringar förbigå rijfarna till förmån för Sundsten, vilken landshövdingen hade kännedom om.

Kampen skärptes om vem som skulle få bygga kyrkan. Landshövding Wibelius begärde då utlåtande av sina kolleger i Uleåborg och Vasa. Landshövdingens i Vasa utlåtande var ganska negativt för Jacob Rijf, medan landshövdingen i Uleåborg berörde enbart de positiva sidor han erfarit vid Jacob Rijfs många kyrkobyggen inom hans hövdingadöme.

Då landshövding Wibelius framhärdade, vädjade allmogen till förmån för Jacob Rijf. Denna vädjan hade framgång och nu undertecknades kontraktet den 19 januari 1806.

I kontraktet stipulerades bl.a. att kyrkan skulle byggas färdig på 3 år. Denna bestämmelse om 3 år, ingick även i Johan Sundstens kontrakt, vilket sålunda annullerades.

Aarne Heimala säger i sin »Kuopio domkyrka och dess byggmästare» om kyrkans placering: »Av allt att döma så bör man hålla Kuopio domkyrkas placering på Vahtiovuori på så sätt, att man beaktade stadsbildens krav och att tornet placerades på den dominerande östsidan, såsom Jacob Rijfs eget förslag».

Arbetet syns ha börjat så snart de förberedande åtgärderna vidtagits och gick snabbt framåt. Då arbetsperioden upphörde 1807, hade murningen av väggarna kommit till takbandet i kyrkan och till motsvarande höjd i tornet.

Pehr Granstedts avritning av Kuopio kyrkas första byggnadsskede 1806—1807, under Jacob Rijfs ledning.

Kyrkans egentliga gråstensmurar hade sålunda under Jacob Rijfs ledning nått planerad höjd. Endast den i tegel planerade taklisten saknades, när arbetet upphörde 1807.

Många forskare har förmodat, att Jacob Rijf endast skulle ha hunnit sätta kyrkobygget i Kuopio i gång. Så är emellertid inte fallet. Enligt vad ovan framgått, har bygget pågått två fullständiga arbetsperioder, åren 1806 och 1807. Arbetsstyrkan torde ha varit stor, eftersom uppmurningen av detta väldiga gråstenstempel genomfördes på 2 år, snabbare än vid något av Rijfs tidigare arbeten.

Arkitekt Pehr Granstedts ritning daterad den 8 december 1812 är uppgjord just för att visa murarnas höjd efter första byggnadsskedet.

Den 15 mars 1808 innan arbetssäsongen hade börjat, beslöt byggnadskommittén meddela byggmästare Jacob Rijf, att arbetet avbryts på grund av krigsläget. Kriget 1808—09 hade börjat. Då man i sinom tid kunde fortsätta, var Jacob Rijf död.

Arkitekt Pehr Granstedt blev efterträdare till Jacob Rijf. Vid byggnadskommitténs sammanträde den 27 november 1812 var Granstedt med, troligen ditkallad av dåvarande guvernören Gustaf Aminoff.

Arkitekt Granstedt slutförde kyrkobygget efter egen, något ändrad ritning på tornet. När kyrkan blev färdig 1815, var valven ännu av trä.

År 1961 vidtog en omfattande renovering, varvid dr. Nils Cleve och konservator Thorvald Lindqvist medverkade.