Det var den 2 sept. kl. 10 på aftonen, som elden uppstod i rådman Jonas Forsbergs uthus. De flesta av stadens invånare hade redan överlämnat sig åt vilan och detta tillsammans med en nordvästlig blåst, som hastigt tilltog i styrka, uppfriskad av elden, och den angränsande trånga lokalen bidrog, att branden inom en kvart hade så fått gripa omkring sig i tvenne gårdar, innan någon kraftig hjälp var att tillgå, att redan i början av släckningen en brandspruta med brandseglen måste lämnas till rov för lågorna.

Bestörtningen och oredan blevo allt större, elden, uppdriven av den häftiga stormen, tilltog stundeligen i våldsamhet och antände allt flera gårdar — tätt sammanbyggda och åtskilda blott av trånga gator. Kl. 4 på morgonen var hela den delen av staden nedbränd, som var belägen på södra sidan av bäcken eller det s. k. sundet. Genom rivning av stadens spruthus och yttersta ansträngningar lyckades det att här hämma eldens rasande framfart men först längre in på förmiddagen den 3 sept. var man fullkomligt betryggad för brandens vidare utbredande. Sedermera har den likväl ännu i flera dagar kyttat bland ruinerna, vilkas halvbrända skorstenar kvarstodo såsom likstenar över de begravda människoboningarna.

Hela södra stadsdelen, som utgjordes av 73 gårdar, däribland ett större stenhus jämte det vackra rådhuset samt ett stort antal magasin, rior och lador utom stadslinjen äro nu en enda grushög. Den norra och sämre bebyggda delen av staden kvarstår dock. Ehuru husen på Kvarnbacken nedbrunno blev dock till all lycka ingen kvarn antänd, då prästgården även hade varit förlorad. Kyrkan, apoteket, skolhuset och tullgården kvarstå alla. Eftersom den avbrunna stadsdelen mest beboddes av de förmögnare handlandena, är förlusten betydlig i varulager och lösegendom.

Tre personer, som sökte nedgå i ett källarvalv under kommerserådet Lindskogs avbrunna stenhus, blevo där krossade av den instörtande muren. Flera andra personer blevo illa brända och skadade.