vållade inte blott handelsmännen eller redarna själva, utan också deras respektive fruar och husfolk mycket bekymmer under hela vintern, och ända till den dag då ett skepp avseglade från hemorten. Det måste redan långt på förhand köpas opp allehanda förnödenheter, allteftersom man kunde komma över dem till skäligt pris, i synnerhet kött och fläsk och smör, samt bröd som dock mest baktes hemma i handelsgårdarna.
Hos rådman Dyhrs baktes vanligen i tvenne veckors tid oavbrutet bröd åt skeppsfolket.
”Surdegsholken” stod under denna tid som en ständigt flödande källa i bagarstugan. Det skadade ej om brödet ibland blev bittersurt, ty dess bättre höll det sig i fartygets proviantrum.
Men innan det torra brödförrådet fördes ombord, måste alltsammans ”bräckas” opp i ugnen, varigenom det erhöll en märkvärdig färsk och frisk smak. En utmärkt, av många ej känd konst att förnya, i synnerhet ”oppronnat” gammalt bröd.
Man var angelägen om att inte ”picka” brödet så tätt som vanligt, så att mask inte skulle frodas i hålen. Och brödet torkades omsorgsfullt på långa stänger i bagarstugan innan det fördes till brödlårarna i magasinet.
Kött uppköptes i stora mängder och nedsaltades i rymliga kar och tunnor i magasinen. Man hade köttsorterna i skilda kar, alltså ett kar för svinfläsk, ett annat för nötkött och ett tredje med fårkött. Längs väggarna i magasinet upphängdes rökta köttstycken, skinkor, fårbogar etc. Vid Nykarlebys brand 1858, fanns i skeppsredarnas gårdsmagasin ett ansenligt förråd av kött, som vid förbränningen spred omkring sig ett olidligt stekos. Det troddes, att det var detta som lockade en sådan mängd vargar till trakten. Lukten fanns kvar på de forna gårdstomterna långa tider efteråt.
|
