Lyckad jakt på en ”lippo”

From: Fredrik Liljeström
To: Stig Haglund
Subject: Lippo
Date: Sun, 13 Dec 2009 12:37

Hej!
Finns det möjligen kvar någon siklippa på Högbacka? Vore trevligt med en bild till en historia av Karl Wenelius som jag håller på och lägger in.
Fredrik

Från: Stig Haglund
Skickat: den 13 december 2009 12:59
Till: Fredrik Liljeström
Ämne: RE: Lippo

Hej!
Jag känner inte till någon som skulle ha en siklippa mera, men skall höra efter.
Stig
 

Från: Stig Haglund
Skickat: den 13 december 2009 13:43
Till: Fredrik Liljeström
Ämne: Siklippo 1

Hej!
Jag ringde Bengt Willman och frågade om det finns någon siklippo. Det fanns det förstås.
Stig

Bengt Willman visar upp sin ”lippo”. Skaftet/”lippon” är ca 3 meter därav håven ca 80 cm, bredden på håven ca 130 cm. Lippan är förmodligen tillverkad av Bengts far Joel, som för mer än 30 år sedan visade hur den skall användas.
Förstoring.
 

Mitt i ”lippon”, som en fortsättning på skaftet är en tråd som dels håller ”lippon” oval så att den stryker bättre/bredare längs bottnen och dels blir det som två håvar med löst garn så att siken bättre hålls i håven.
Förstoring.

Här syns mittråden tydligt.



Detalj av anslutning mellan skaft och ring.
Förstoring.

Siklippstillverkning

Man såg ut en mindre gran med lagom långa och välväxta grenar som skulle duga till själva bågen. Viktigt var att de båda grenarna var möjligast likadana beträffande grovlek och längd för att håvbågen skulle få rätt rundning. 
     Sen kapades stammen ovanför och under det grenpar som man valt ut, på nedre sidan ca 10–13 cm från grenfästet, och grenarna åtskildes genom att man sågade upp stamdelen på mitten. 
    Därefter barkade man grenarna och gjorde dem släta. 
    Det kvarsittande virket från trädstammen formades till en kloss på vardera grenen, med den sida plan som kom att svara mot den andra grenklossens plana sida.  
    Lippons skaft skruvades fast mellan dessa klossar, vilket gav en stark förbindning mellan skaft och båge. Skaftet skulle avvika någon vinkelgrad från bågens plan. 
    Bågen formades genom att spika ihop ändarna och ”tagla” över förbindningen med metalltråd.
    Viktigt var att vid alla moment tillse att inga ojämnheter som håvgarnet kunde hänga upp sig på fick finnas.
    Slutligen skulle garnstruten bindas med vanlig nätbindningsteknik. Den gjordes ca två gånger så djup som bågens diameter. Den fästess vid bågen med små märlor, men det förekom också att man ”sydde” fast den med något starkt snöre.  
    Alla trädelar betsades svarta.

På detta sätt tillverkade jag min ”lippo”, men jag vet att andra förfaringssätt förekommit.