Den avgående stadsdir.
Mouritzen avtackas
den 8 dec. 1953.
 

Under en paus i stadsfullmäktiges förhandlingar samlades man runt kaffebordet för att som sin gäst se avgående stadsdir. J. W. Mouritzen och visa honom sin uppskattning för det arbete han gjort för Nykarleby stad och Nykarleby Kraftverk.

Stadsfullmäktiges ordförande lektor Gunnar Forsander riktade i ett tal sig till gästen. Han framhöll att fullmäktige enligt tidigare beslut inbjudit förre stadsdirektören och tekniska ledaren vid kraftverket för att till honom framföra stadens uppskattning. Alla är ense om att ingenjör Mouritzens insats för Nykarleby Kraftverk bars upp av energi och målmedvetenhet. Under sin tjänstetid skötte han om att ledningsnätet åter försattes i gott och driftdugligt skick och vårdade sig om kraftverket som sitt skötebarn. Han pläderade ständigt för ett nytt turbinaggregat och medel kunde även fonderas för detsamma. Samarbetet med andra kraftverk och det moderna ställverket i Jakobstad, gemensamt för tre kraftverk, är till väsentliga delar hans verk.

Stadsdirektörsposten i en småstad som vår är ingen sinekur. Ing. Mourtitzen skötte den med fullt intresse och full energi. Hans stora arbetskapacitet var ett föredöme för alla och det arbete han utfört kommer att vittna om hans gärning.

Som ett synligt bevis på stadens uppskattning överräcktes en minnesgåva med förhoppning om att den skall tilltala gästen och att med den skall ing. Mouritzen kunna förknippa arbete och bekymmer men säkert även glädje och med konstverket mottaga vår tacksamhet.

Gåvan består av en tavla upptagande Nykarleby Kraftverk sett från söder i sommarsol. Tavlan är målad av Torsten Korsström. Med sin ljusa, glada ton måste den anses synnerligen lyckad.

Synbart rörd tackade ing. Mouritzen för inbjudningen och gåvan. Han ansåg den vacker och synnerligen kärkommen. På den platsen mottog han sin första befattning. Där fick han arbete och trygghet efter krigets vådor. Detta arbete har varit ett nöje och en ära, det har gett minnen för livet och jag har njutit av arbetet och man måste konstatera att med samarbete har vi kommit långt. Nykarleby sover ej mera, må takten vara måttlig, men framåt skall det gå.

[Mouritzen klädd i det vi pojkar tyckte var löjeväckande – GOLFBYXOR – tillsammans med andra strikta kostymgubbar fångar honom rätt bra. Han skiljde ur, både till sätt, tal och klädsel i någon mån./L.P.]