Septemberdag i Nykarleby


Nu lyser dina träd av höstens guld,
och stillheten är underbar.
— Nu vill jag se på bron och se,
hur vattnets vita bubblor
långsamt glider ned mot forsen.

Min stad, du är som ekoljud
av någon länge sen förklungen sång.
Topelius har diktat sagor här
och Lybeck format mosaik
och Knape hört hur forsen brummat.

Brunnsholmssagan är förvandlad nu till fårbet'
och mot Kovjok-hållet hörs det buller.
kanske av ett tåg.
Men jag hör hur klockan slår i tornet,
— samma ljud och samma visare på tavlan!

Fast hon ej med tiden rätt kan följa,
är hon lika kär för alla än
Dit har konsul Lybeck
eller Hagfors eller gamla postförvaltarn
tittat upp så mången gång.

Åh, vad åren går!
Pappershandlerskan har åldrats
Herlers hår är vitt.
Och mången förts åt samma håll
(som järnvägsbygget pekar)
för att vila sig i mullen.

Nya björkar växer nu i esplanaden.
Kanske väcks Du snart ur törnrossömnen.
Mouritzen drar hårt i tömmen
Järnvägsbilen är till trängsel fylld.

Snart är torget alltför litet.
Nya gator, nya gatnamn!
Bortom östra tullen
grundas nu Manhattan.
Hell dig, nya tid som randas för Nykarleby.


Österbottniska Posten nr 50/1948.
Lars Pensar tillhandahöll och jag tog mig
friheten att ändra Lybäck till Lybeck.
(Inf. 2003-11-19.)