• Tore Sandås Född 2.7.1931 Död 27.3.2016

Tore Sandås föddes i Munsala men växte upp i Nybränn i Purmo hos föräldrarna Annie och Karl Sandås. Tore var den förstfödde och blev den storebror som vi yngre kom att beundra och hämta kunskap av. Efter några år i folkskolan blev han elev i Nykarleby samskola. Unge Tore bodde hos en hyrestant och tiden i Nykarleby med strapatsrika resor hem till Nybränn satte spår som på ålderns höst kom till ytan och präglade många av de samtal vi förde. Han kom knappast hem varje veckoslut, då han tog sig fram på cykel, skidor eller ibland med hästskjuts. Mellanskolan klarade han ändå med bravur. Han gick också ett år i Gamlakarleby samskola.

Familjen, som då bestod av tre pojkar och en flicka, flyttade 1948 till Karis och Tore skrevs in i Karis Billnäs samskola och där tog han studentexamen 1951. Här befästes hans stora intresse för natur, djur, fysik och kemi – mycket på grund av inspirerande lärare i dessa ämnen. Därefter blev det Veterinärmedicinska högskolan i Helsingfors i tre år. Studierna måste slutföras utomlands och Tore valde Kungliga Veterinärmedicinska högskolan i Stockholm och han blev legitimerad veterinär 1958. Efter armén (där han var veterinärlöjtnant) öppnade Tore privatpraktik i Lillby, Purmo. Samma år gifte han sig med hälsosyster Gun Karlstedt från Pargas. Privatpraktiken tog slut 1962 när han tillträdde som kommunalveterinär i Pedersörenejdens veterinärdistrikt.

Tore och Gun fick två pojkar Peter (1960) och Stefan (1963) och familjen flyttade för några år till Korsholm där Tore var kommunalveterinär i Korsholmsdistriktet till 1973. Då chansen att återvända till hemstaden Nykarleby kom sökte och fick han tjänsten som stadsveterinär och denna tjänst hade han till sin pensionering 1994. Arbetet som kommunalveterinär i ett stort distrikt med produktionsdjur (kor, grisar, hästar) och smådjur gjorde att landsvägarna blev bekanta. Under dejourveckosluten var distriktet ännu större och före mobiltelefonernas tid gjordes många resor i onödan.

Jakt och intresset för hundar fick han hemifrån och han engagerade sig i Pedersörenejdens stövarklubb. Tore var också en flitig motionär med löpning, långlopp på skidor och cykling som intressen. Redan under skoltiden hade han framgång inom skolidrotten. Under tiden i Bennäs köpte familjen en villatomt i Vexala och där uppfördes en stuga med bastu. Bilvägen tog slut ett par kilometer ifrån stugan, så barnvagn och skottkärra användes längs den sista etappen. Villan var kär och gav avkoppling efter långa arbetsdagar. Småningom byggdes också vägen ända fram.

Ett stort intresse för naturen och hur allt fungerar har genomsyrat Tores liv. Han har läst en otrolig mängd böcker och facklitteratur, understreckat viktiga moment och läst alla band i Bra böckers lexikon från pärm till pärm. Tore satte sig ofta vid pianot och lät musiken ljuda. Han kunde också spela gitarr och fiol, men som äldre fick han problem med fingrarna, som måste opereras i olika omgångar.

Storebror Tore dog stilla efter en utdragen kamp mot sjukdomen. Han sörjs närmast av hustru, barn, barnbarn och syskon.

Tore tog över efter Ilmari Karppinen och började som stadsveterinär fr.o.m. januari 1974 och fortsatte att ha sin mottagning där på Bankgatan 37 ända tills han blev pensionär år 1994.

Genast efter pensioneringen startade han sin privata mottagning på Högbacka (Bådasvängen 16) och fortsatte med den till ca 2004. Mellan 1994 och 2004 vikarierade Tore också veterinärerna i Nykarleby, Jakobstad, Pedersöre och Kronoby när de var i behov av hjälp.